Han gjorde sedan mer sällan film på svenska, men spelade de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga manliga huvudpersonerna i Jan Troells filmer Utvandrarna (1971), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Hamsun (1996). Rollen som den onde biskop Vergérus i storfilmen Fanny och Alexander hade Bergman avsatt för von Sydow, men von Sydows agent begärde ett för svenska förhållanden alltför högt gage. Senare har von Sydow sagt att detta var hans yrkeslivs största misstag.[6] I filmer som Hasse och TagesÄppelkriget och Ägget är löst! medverkade han dock.
von Sydow efter ett möte om Gustav III på 200-årsdagen av mordet på honom, Dramatens sceningång den 16 mars 1992.
Mellan filmrollerna spelade han också teater på Broadway i New York: i rollen som Strindberg i en (mindre framgångsrik) uppsättning av P.O. EnquistsTribadernas natt och 1981 mot Anne Bancroft i pjäsen Duet for One av Tom Kempinski. Han gjorde samma roll i filmatiseringen av pjäsen 1986.
Efter den stora filmrollen som Lassefar i den OscarsbelönadePelle Erövraren, som han både Oscarsnominerades för och belönades för av Europeiska filmakademin 1988, blomstrade hans karriär på nytt under 1990-talet. von Sydow återvände till Dramaten1988 för att bland annat spela Gert bokpräntare i Strindbergs Mäster Olof, Eugene O'Neill i Lars NorénsOch ge oss skuggorna (även gjord för SVT, där han belönades med Prix Italia för bästa skådespelare) och huvudrollen i klassikern Swedenhielms samt fick fler intressanta filmroller.
Han debuterade 1988 även som filmregissör med den danska filmen Vid vägen efter Herman Bangs novell med ett gott kvinnoporträtt av Ghita Nørby. Filmen fick en Guldbagge för bästa film och bästa regi.
Max von Sydow var 1951–1979 gift med Christina von Sydow (1926–1998), i unga år skådespelare under namnet Kerstin Olin. Tillsammans fick de sönerna Clas och Henrik, som också medverkade tillsammans med sin far i filmen Hawaii (1966). År 1997 gifte han om sig och var fram till sin död gift med den franska dokumentärfilmaren Catherine Brelet. Han adopterade hennes två vuxna söner från ett tidigare äktenskap.[8]
Han var vid sin död bosatt i södra Frankrike[9] och avsade sig sitt svenska medborgarskap när han blev fransk medborgare. Det var inte tillåtet med dubbla medborgarskap före 2001.[4]
