Staden anses traditionellt ha grundats i mitten av 1200-talet av Birger jarl. Platsen hade då fått strategisk betydelse i och med att landhöjningen medfört att utloppet från Mälaren runt stadsholmen blivit strömt som blev ett hinder för sjöfarten. Vid tiden för stadsprivilegierna 1436 hade staden blivit rikets största och ekonomiskt och strategiskt viktigaste och med 1634 års regeringsform, blev Stockholm formellt Sveriges förvaltningscentrum och huvudstad då kungahus, regering, riksdag och centralförvaltning därefter samlades permanent till staden.
Staden växte först på stadsholmen, sedan på malmarna norr och söder därom. Först på 1900-talet expanderade staden utanför den nuvarande innerstaden, åt söder och väster (Söderort och Västerort). Innerstaden fick sin karaktär av Lindhagenplanen från 1866. I ytterstaden planlades förorterna efter andra världskriget enligt ABC-stadkonceptet utefter de nya tunnelbanelinjerna.
Näringslivet i Stockholm domineras av tjänste- och servicesektorn. Många av det svenska näringslivets största företag har sitt huvudkontor förlagt till Stockholmsregionen. IT-branschen är betydande och programmerare är regionens vanligaste yrke (2015).[6] Besöksnäringen är växande.
Stockholms central är utgångspunkten för järnvägslinjer till stora delar av Sverige. Kollektivtrafiken i Stockholm är väl utbyggd där Stockholms tunnelbana utgör grundstomme.
Stockholm har många nationella kulturinstitutioner och är en av världens mest museitäta städer med museer som Vasamuseet och Nationalmuseum. De populäraste idrotterna är fotboll och ishockey där den mest kända arenan är Globen.
Omfattningen av Stockholm kan avse olika utbredningar beroende på sammanhang. Vardagligt avses Stockholms kommuns område eller det väldefinierade området som täcks av de bebyggda områdena i kommunen. Vardagligt och lite större, men ej väldefinierat, kan även avses bebyggelse i Stockholms kommun och i dess närkommuner, antingen bara de allra närmaste eller lite vidare. Ett större och väldefinierat område utgörs av tätorten Stockholm som omfattar bebyggelse i 12 kommuner, men som ej känns naturligt av de boende. Ett ännu större område som kan avses är Stor-Stockholm som sedan 2005 har samma utbredning som Stockholms län. Ett mindre område, som i vissa fall ännu används och mer i äldre tid, avser enbart stenstaden, Stockholms innerstad, som före 1913 var omfattningen av dåtidens Stockholms stad.
Namnet Stockholm är en sammansättning av orden stock och holm i betydelsen ’holme’, men vad namnet syftar på har diskuterats åtminstone sedan 1500-talet och det råder ingen konsensus i frågan. En vanlig tolkning är att namnet syftar på en spärr av flytstockar i Norrström som hindrade flottor att segla in i Mälaren, men namnet har givits många andra tolkningar.
Namnet Stockholm nämns för första gången I skrift 1252 då Birger Jarl och kung Valdemar gemensamt daterar ett brev där. [7]
Minoritetsspråken i Sverige har andra namn på staden. På finska heter den Tukholma, som också används på meänkieli tillsammans med Stokholmi och Tokholmi. Liknande namn finns på nordsamiska (Stockhoalbma) och lulesamiska (Stockhoalmma). Det sydsamiska namnet är en kortform: Stuehkie. På umesamiska är det delvis frågan om översättningslån: Ståhkiesualuoj, Tjåsskasualuoj eller Tjåsskasulla. Slutligen använder sig svensk romani av Kastona-foro och Kralilleske-foro, vilket betyder den kungliga staden.
För Stockholm finns ett antal smeknamn som Eken, Nordens Venedig eller Mälardrottningen.
Bebyggelse började på den så kallade Holmen, nu Stadsholmen, jämte några mindre öar belägna i gattet mellan Mälaren och Saltsjön. Genom landhöjningen hade dessa på 900-talet blivit tillräckligt stora för att kunna tas i anspråk för ett fiskeläge med permanent bosättning. Enligt Snorre Sturlasson kallades fiskeläget för Agnefit.
Det äldsta angivna årtalet för stadens grundande i medeltida källor är 1187 och det återfinns i Visbykrönikan.[8] Enligt denna notering grundades Stockholm till följd av Härjningen av Sigtuna 1187 som ersättning för den nedbrunna handelsplatsen. Det äldsta bevarade samtida skriftliga dokumentet som nämner namnet Stockholm är Birger jarls skyddsbrev för Fogdö kloster 1252 och traditionellt anses därför Birger jarl vara stadens grundare.[8] En borg anlades vid holmen för att skydda Stockholm och andra betydande städer längre in i Mälaren som Sigtuna mot angrepp från fientliga krigsflottor. Staden blev ett svårforcerat hinder sjövägen för fiender in till Mälaren och Sveriges centrala delar.[9]
Stockholm var tidigt en viktig handelsstad för järnhandeln från gruvorna i Bergslagen där de tunga transporterna gick med båt via Mälaren ut till kusten. Stockholm som ett handelscentrum för alla slags varor utvecklades starkt genom de många inflyttade köpmännen från Tyskland som hade sina egna handelscentra vid Östersjökusten i norra Tyskland. Redan på 1300-talet fanns en spridd bebyggelse på malmarna. Genom Riksrådets privilegiebrev 1436 fick Stockholm stadsprivilegier, vilket brukar användas som referens för starten av Stockholms roll som huvudstad. I mitten på 1400-talet hade befolkningen vuxit till mellan fem- och sextusen invånare.
Första hälften av 1800-talet medförde en period av stagnation då trångboddhet, fattigdom, svält, bristande hygieniska förhållanden och grasserande sjukdomar var stora problem. År 1850 hade Stockholm 93 000 invånare. Industrialiseringen från 1860- och 1870-talen kom att bli en av stadens mest expansiva perioder. På 35 år kom befolkningen att öka till 216 000 invånare. En ny stadsplan togs fram under ledning av stadsplaneraren och politikern Albert Lindhagen och mot slutet av 1800-talet byggdes staden snabbt ut på malmarna med en regelbunden stenstad. De första järnvägarna, gasverken, vattenverken och elektricitetsverken införlivades i stadsmiljön.
Stockholm ligger vid Mälarens utlopp i Saltsjön på öar och på fastland i söder, norr och väster, i öster börjar Stockholms skärgård. Stadens centrala och södra del är kuperad, den norra och västra delen är mer låglänt.
Stockholms kommun är en grön stad och drygt 40 procent av marken består av parker och grönområden.[12] Här finns såväl stora strövområden, finparker och strandpromenader som små stadsdelsparker.[13] Stockholms natur präglas av sitt speciella läge mellan Mälaren och Östersjön och genom Mälardalens milda klimat med odlingszon II som motsvarar Skånes inland.
Inom kommunen stad är Högdalstoppen högsta höjd med 102 m, den är skapad av människohand av tippmassor under 1950- och 1960-talet. Högsta naturliga topp är Vikingaberget i Vårberg, som är 77,24 m. Innanför tullarna är det Skinnarviksberget, som är 53 m som är högsta punkt.
Stockholm har ett tempererat klimat med fyra tydliga årstider, med vindar som oftast är sydvästliga eller västliga. Sommartid (från midsommar till början av augusti) är Stockholm bland Sveriges varmaste platser[14][15][16], med medeltemperaturer på 20–23 °C och 11–13 °C på natten. Vintrarna kan vara molniga (även vid högtryck) och har medeltemperaturer på mellan -1 och +1°C dagtid, och -3 till -5°C på nätterna. Årsnederbörden i Stockholm är omkring 539 mm med 173 nederbördsdagar varav 16 snödagar. Stockholm har över 1 800 soltimmar varje år.[17] Den högsta uppmätta rekordtemperaturen i Stockholm var 36 °C, den 3 juli 1811, 35,4 grader uppmättes första veckan i augusti 1975. Den lägsta -32 °C, den 20 januari [18][19] år 1814.[20]
I Väderlekskammaren på Stockholms gamla observatorium finns en temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1700-talets mitt fram till idag, vilket är enda plats i världen där vädret observerats kontinuerligt i över 250 år..[21]
Genom sitt nordliga läge har Stockholm omkring 18,5 timmar långa dagar vid sommarsolståndet men bara knappt 6 timmar långa dagar vid vintersolståndet.[22] Till dagen kommer relativt långa skymningar och gryningar.
Stockholms stadslandskap och stadsbild har formats under hundratals år. Genom fysisk planering i form av bebyggelse, anläggandet av gator, torg och parker samt genom förändringar i Stockholms kvarvarande natur har stadsbilden förändrats. Det gamla och det nya ligger nära varann; bara drygt två kilometer från Karlaplan finns bevarade gravfält från järnåldern som Kaknäs på Gärdet. Stockholm är en grön stad och drygt 40 procent av marken består av parker och grönområden.
När Stockholm 1436 fick rollen som Sveriges huvudstad hade staden redan vuxit under 200 år. Stockholm hade utvecklats till en viktig handelsplats inom Hansan och den ursprungliga trähusbebyggelsen ersattes mer och mer av stenhus i Stockholms centrum, som var Gamla stan. Med 1600-talets stormaktstiden utvecklades även Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse med stor befolkningsökning. Omfattande stadsplaneringar påbörjades under 1620-talet och utvecklades under överståthållarenClas Larsson Fleming på 1630- till 1640-talen med Flemings rutnät som lades över Norr- och Södermalm samt över delar av Gamla stan. Idéerna kom från renässansen, det skulle vara regelmässiga och rätvinkliga rutnät av gator och kvarter. På 1700-talet växte Stockholm i långsammare takt och man följde i stort, att bebygga Flemings rutnät.
Nästa viktiga expansionsfas i Stockholms urbana utveckling kom med den industriella revolutionen. Ett intensivt byggande präglade 1800-talets senare hälft. Under juristen Albert Lindhagen skapades en första generalplan, Lindhagenplanen, för Stockholms malmar och Kungsholmen för att ge staden ljus, luft och grönska. Han ville att staden skulle genomkorsas av breda, trädplanterade esplanader och boulevarder. På Norrmalm dominerade en 70 meter bred Sveaväg i nord-sydlig riktning (senare Sveavägen), på Kungsholmen en bred Drottningholmsvägen i ost-västriktning och på Södermalm en halvcirkelformad Södra Esplanaden (senare Ringvägen). Lindhagens stadsplan genomfördes bara delvis.
Från 1904 och framåt genomförde Stockholms stad stora markförvärv i södra och västra Stockholm och villabebyggelsen utanför stadens centrum började ta fart. År 1908 anlades Enskede trädgårdsstad, som var Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad och i angränsande Örby pågick redan utbyggnaden av vad som idag anses vara Stockholms äldsta villastad, även om det skulle dröja till 1913 innan området, som fram till dess tillhört Brännkyrka, inkorporerades med Stockholm.
ABC-stad, flerfamiljshus nära station, radhus och småhus längre ifrån.
Efter år 2000 startades ett antal stadsutvecklingsprogram för att tillgodose den ökande befolkningen med bostäder. Översiktsplan 99 pekar ut ett stort antal utvecklingsområden, där 60 000 nya bostäder skulle kunna skapas. Dessa utgörs huvudsakligen av gamla industri- och hamnområden som kan bli till attraktiva bostäder, som projekt Lindhagen på Kungsholmen och projekt Norra Djurgårdsstaden i stadsdelen Hjorthagen. Ytterligare 20 000 nya bostäder skall kunna skapas genom förtätning inom redan befintliga bostadsområden.[23]
Redan på 1400-talet började staden växa utanför sina ursprungliga gränser, det vill säga Gamla stan. Under stormaktstiden utvecklades Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse och 1600-talet var en period av enorm befolkningsexpansion och byggverksamhet. Vid 1600-talets mitt efterträddes renässansens stilriktning av franskt och italienskt smak. Under Gustav III:s regeringstid fick Stockholm en tid av kulturellt inriktad byggverksamhet. Gustav III lät bygga bland annat Gustavianska operahuset (Gustav III:s opera) vid Gustav Adolfs torg.
Under 1960-talet fortsatte utbyggnaden i förorterna med massproducerade bostäder i stor skala i samband med det så kallade miljonprogrammet, som innebar att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år i landet, de flesta i Stockholm. Nya bostadsområden som Tensta, Rinkeby och Skärholmen byggdes i snabb takt på ett industriellt sätt.
Parallellt med byggande av bostäder, industrier och parker så har under årens lopp för försvaret av Stockholm anlagts olika försvarsanläggningar. Dessa har bestått av både fasta försvarsanläggningar som Stockholms stadsmurar och anläggningar för stadens militära försvarare och deras utrusning, inklusive övningsfält, som Slottet Tre kronor, Skeppsholmen, Ladugårdsgärde samt kaserner och andra byggnader för Stockholms garnison.
Stockholm är förvaltningscentrum för riket, länet, regionen och kommunen och här finns de centrala byggnaderna för kungahuset, regeringen, riksdagen, länsstyrelsen, regionen, kommunen och centralförvaltningarna.
Sällsynt äldre handmålad gatuskylt vid Svartmangatan i Gamla stan. Överst står kvartersbeteckningen.
Gaturegleringen i Stockholm började 1637 på Norrmalm, väster om Brunkebergsåsen, för att staka ut Stoore Konnungz gatun (senare Drottninggatan som var huvudfärdvägen norrut). Öster om Brunkebergsåsen anlades Regerings gathon (senare Regeringsgatan) som blev den andra huvudfärdvägen norrut. Fram till början av 1700-talet fanns en stor oordning i Stockholms gatunamn. Med Petrus Tillaeus Stockholmskarta General Charta Öfver Stockholm med Malmare från 1733 kom ordning och viss stabilitet i namnskicket. Stadens genom tiden största namnrevision var namnrevisionen i Stockholm 1885, där ett stort antal gator och torg bytte namn. Bakgrunden till den var den omfattande gatureglering enligt Lindhagenplanen. Den person som praktiskt genomförde regleringen var stadsingenjören Herman Ygberg.
Stockholms kvartersnamn går tillbaka till kvartersindelning i samband med de första stadsplaneringarna i staden på 1650-talet. Under den tiden lades ett rätvinkligt rutnät av gator och kvarter över staden. Initiativtagare var Clas Fleming. Vid tiden kring 1600-talets slut bestämdes även ett enhetligt system med namn, så kallade kategorinamn. För Gamla stan innebar detta att ett 90-tal namn (på latin) från den grekiska och romerska mytologin användes som kvartersnamn. Dessa namn var "konstruerade" kvartersbeteckningar och berättar inget om Gamla stans historia, till skillnad från kvartersnamnen på Malmarna som berättar mer om Stockholms utveckling. Kvartersbeteckningar har sedan dess och fram till vår tid använts som sökbegrepp i fastighetsregister och som fastighetsidentifikationen i samband med till exempel fastighetsdeklaration och fastighetsskatt eller med bygglovsärenden. I Storstockholm finns idag över 6 500 kvartersnamn och inom tullarna runt 1 200.
Näringslivet i Stockholm har ett differentierat arbetsutbud och produktionen domineras starkt av tjänster. Tjänste- och servicesektorn motsvarar omkring 85 procent av alla arbetstillfällen i Stockholm. Många av det svenska näringslivets största företag har sitt huvudkontor förlagt till Stockholmsregionen. IT-branschen sysselsatte år 2009 cirka 67 600 anställda i Stockholms län inom cirka 7 100 IT-företag och programmerare var 2015 regionens vanligaste yrke.[6]Ericsson, Nokia, Telia Company och IBM är exempel på stora bolag inom data- och telekommunikationsbranschen i Stockholmsområdet, koncentrerade till främst Kista. Nya mindre företag inom databranschen etableras kontinuerligt.[29]
Stockholm är Sveriges finansiella centrum och i Stockholmsområdet har de flesta svenska banker och finansinstitut sina huvudkontor, liksom Sveriges ledande försäkringsbolag . I Stockholm finns också Sveriges huvudsakliga börs, Stockholmsbörsen. Omkring 45 procent av Sveriges företag med mer än 200 anställda fanns 2007 i Stockholm.[30]
Sjöfart i Stockholm har varit en del av staden alltsedan dess grundande som hamnstad och varit en utgångspunkt för kommunikation med orter i Mälardalen, Stockholms skärgård och runt Östersjön. Trafiken via Munkbron, Skeppsbron, Stadsgårdshamnen och Stockholms frihamn har avvecklats/minskat under 1900-talet och efter öppnandet av en uthamn, Stockholm Norvik Hamn vid Nynäshamn 2020 utgörs sjöfarten i Stockholm främst av passageratrafik. Regelbunden kryssningstrafik går främst till Finland med terminaler i Värtahamnen och i Tegelviken vid östra Södermalm[33], dessutom anlöper flera hundra turistkryssningsfartyg årligen till staden. Passagerartrafik inom Stockholm och till skärgården och in i Mälaren genomförs dels av privata aktörer och dels som kollektivtrafik, med främst Waxholmsbolaget och SL som trafikhuvudmän.
Vägtrafiken i Stockholm har präglats av lösningar för att ta sig över Mälaren/Saltsjön. Ända fram till 1934 var den enda möjligheten att ta sig över Slussen och Norrbro. Med Västerbron (och Liljeholmsbron) kunde sedan trafiken ta sig mer direkt över Riddarfjärden. 1966 öppnades Essingeleden i ett än mer västligt snitt som kraftigt ökade trafikkapaciteten. Ytterligare en förbindelse, Förbifart Stockholm är planerad att öppnas 2030 och den går än mer västlig och under mark och Mälaren i tunnel. Att leda trafik under mark har kännetecknat trafiklösningar under 2000-talet med Södra länken 2004 och Norra länkens två delsträckor 1991 respektive 2014. Under 2000-talet har det skett en satsning för att underlätta cykeltrafik i de mer centrala delarna, samtidigt som restriktioner införts för biltrafik i innerstaden.
Från andra hälten av 1800-talet byggdes olika anläggningar upp för att ge de boende tillgång till olika tjänster ofta genom ledningar förbunda med bostaden.
Stadsgas började användas redan på 1850-talet för att förse gaslyktor i staden med bränsle och senare användes de även till gaspannor och gasspisar i hemmen. Gasnätet har dock från slutet av 1900-talet avvecklats. Elektricitet för belysning utomhus har funnits sedan 1877 och har sedan blivit en basal infrastruktur för staden och dess boende, och ersatt den gasanvändning som funnits. I staden har funnits egna kraftverk för el, som Värtaverket, men sedan länge köps el in från annat håll och all produktion inom staden har upphört under 2010-talet. Telefoni introducerades i slutet av 1800-talet och innebar till slutet av 1990-talet behov av egna ledningar.
En tidig skolform var trivialskolor ("lägre" lärdomsskolor och latinskolor som meddelade undervisning). En av dem var Nicolai skola som är dokumenterad sedan 1315 men tros ha funnits från slutet av 1200-talet och anses vara stadens äldsta skola utöver klosterskolorna.[36]Collegium regium Stockholmense var en tidig högskola, som bildades av kung Johan III år 1576 i Stockholm men flyttades 1593 till Uppsala universitet.
Sofia folkskola på Södermalm invigdes 1818 och var den första folkskola som byggdes på stadens initiativ. Redan innan den allmänna skolplikten infördes 1842 fanns redan ett fyrtiotal offentliga skolor, där barn från både arbetar- och medelklass fick sin (frivilliga) undervisning.
Den sexåriga skolplikten introducerades 1882 och då kom skolhusbyggen igång på allvar. Flera stora "folkskolepalats" uppfördes runtom i staden, bland dem Katarina södra skola (1888), Matteusskolan (1902), Kungsholmens realskola (1908), Blommensbergsskolan (1890-1920) och Sofia skola (1910). Runt sekelskiftet 1900 fanns 36 000 skolpliktiga barn i Stockholm, av dem gick 75 procent i folkskolor medan cirka 6 000 barn från välsituerade hem fick privatundervisning.[37] En ärevördig skola är Handelshögskolan i Stockholm som grundades 1909 på initiativ av det svenska näringslivet, och är därmed Sveriges äldsta handelshögskola.
Stadens största utbildningsplats är Stockholms universitet. Den centrala verksamhet flyttade under 1970-talet från Stockholms innerstad till Frescati, men redan si slutet av 1960-talet började universitetets campusområde anläggas. 2009 hade universitetet över 27 400 studerande.[38]
I Stockholm finns en rad internationellt erkända universitet. Kungliga Tekniska högskolan rankades som världens 33:e främsta universitet i kategorin Teknik och Ingenjörsvetenskap (rank 8 i Europa) i QS World University Rankings] 2014–2015. Karolinska Institutet kom på plats 8 i kategorin Medicin och Livsvetenskap (rank 3 i Europa) och Handelshögskolan på plats 70 (25 i Europa) i Samhällsvetenskap och Management. I rankingkriterierna ingår graden av internationalisering, vetenskapliga citat per fakultetsmedlem samt internationellt rykte.[40]
Antalet invånare i Stockholms kommun är strax under en miljon (2023), tätorten Stockholm har 1,6 miljoner (2022) och länet/Storstockholm 2,4 miljoner (2022). Kommunen hade en snabb befolkningstillväxt fram till 1960. Därefter har den största ökningen skett i närkommunerna, även om det återigen skett en ökning i Stockholms kommun efter 1990.
Flera författare och skalder har gjort staden till en del av sina verk, som Carl Michael Bellman och August Strindberg. Författaren Per Anders Fogelström skrev Stad-serien, som skildrar Stockholm från 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.
Stockholms konserthus ligger i stadens centrum vid Hötorget. Byggnaden uppfördes åren 1924–1926 efter ritningar av arkitektIvar Tengbom. Byggnaden räknas som en höjdpunkt i den svenska 20-talsklassicismen, och Stora salen har plats för 1770[44] (eller kanske 1782[45]) personer. I Stockholms konserthus utdelas den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur.
Stockholm Jazz Festival är en av Sveriges äldsta festivaler som började 1980 på Skeppsholmen. Den flyttade 2011 till Skansen för att senare använda flera scener runtom i Stockholm.
Biografer i Stockholm har funnits sedan slutet av 1800-talet efter att kinematografen hade demonstrerats på Stockholmsutställningen 1897. År 1905 hade Stockholm tio biografer och vid utgången av 1909 hade siffran stigit till 25 fasta biografsalonger. Flest antal biografer fanns 1943, då hade Stockholm 110 salonger. Flest biobesökare noterades 1956 med 16,8 miljoner detta år.[46] Den äldsta biografen som har varit i drift alltsedan den byggdes är Zita, som uppfördes redan 1913 under namnet Vinter-Palatset. Den vackraste är Skandia-Teatern invigd 1923 och byggd efter arkitekt Gunnar Asplunds ritningar. På 1990-talet och senare öppnade flera nya "Filmstäder", alltså SF:s koncept till multibiografer. Stockholms filmfestival arrangeras varje höst sedan 1990. Tempo dokumentärfestival är Sveriges största festival för dokumentärfilm. Ett flertal mindre filmfestivaler arrangeras också i Stockholmsområdet.
Berns salonger uppfördes 1862–1863 av konditornHeinrich Robert Berns efter arkitektJohan Fredrik Åboms ritningar. Invigning skedde 1 augusti 1863.[47] Med sin medarbetare Magnus Isæus utvidgade han 1885 byggnaden med ytterligare en salong, vinkelställd mot den ursprungliga och samtidigt bytte man namn från Berns Salong till Berns Salonger. Berns salong var en av Europas stora restauranger på sin tid och spelade en stor roll i Stockholms nöjesliv; 1866 visades här cancan för första gången för en svensk publik.
Storkällaren eller Rådhuskällaren med anor från åtminstone 1350-talet utgör Stockholms äldsta kända näringsställe.[48]
Carl Michael Bellman var en flitig besökare av stadens krogar, värdshus och vinkällare. I sina dikter omnämnde Bellman 113 krogar och värdshus i Stockholm och omgivning, av dem låg 30 i Gamla stan..[49]
År 2016 fanns i Stockholms kommun 3 315 krogar, kaféer och restauranger.[50] Bland de mest kända och prisade finns Operakällaren.
I Stockholm och omgivning återstår bara två historiska matställen som driver sin verksamhet i obruten följd och på samma plats: Stallmästaregården i Solna från 1600-talets mitt och Den gyldene freden i Gamla stan som ligger på samma adress sedan 1722. ”Freden” kan därmed vara världens äldsta kontinuerligt existerande stadskrog på samma ställe.[51]
Globen (internationellt kallad: Stockholm Globe Arena), är en arena belägen i Globenområdet i stadsdelen Johanneshov, söder om Stockholms innerstad. Den invigdes den 19 februari 1989 och är världens största sfäriska byggnad. I arenan hålls vid sidan om olika idrottsevenemang även konserter och uppträdanden. Bredvid ligger Tele2 Arena, som invigdes 2013. Strawberry Arena ligger i Solna kommun, norr om Stockholms innerstad, och är nationalarena för fotboll. Strawberry Arena, som tidigare hette Friends Arena, används som hemmaplan för AIK och svenska fotbollslandslaget. Söder om staden uppfördes även Tele2 Arena, som invigdes i juli 2013, där Hammarby och Djurgården spelar sina hemmamatcher.
Stockholm Marathon är ett årligt maratonlopp genom Stockholms centrala delar. Starten går utanför Stockholms Olympiastadion och målgången är inne på stadion. Loppet är det största maratonloppet i Sverige med över 15 000 deltagare.
Tjejmilen är en årlig löpartävling för damer som går på en 10 km lång löparbana runt Djurgården. Första Tjejmilen hade premiär den 19 augusti 1984.
Midnattsloppet är en löptävling som arrangeras förutom i Stockholm även i Göteborg och Köpenhamn av Hammarby IF. Det första midnattsloppet ägde rum på Södermalm i Stockholm 1982. Loppets längd varierade fram till 1995, när distansen bestämdes slutgiltigt till 10 000 meter.
Riddarfjärdssimningen är en simtävling på Riddarfjärden som arrangeras årligen i början av augusti. Föregångaren till Riddarfjärdssimningen var Strömsimningen som började 1920 och inställdes 1927 på grund av den dåliga vattenkvalitén. 1976 upptogs tävlingen igen under namnet "Riddarfjärdssimningen" sedan vattenproverna i Riddarfjärden åter blivit fullt acceptabla. Numera går den 1 600 meter långa sträckan mellan Stockholms stadshus och Rålambshovsparken. Tillsammans med Midnattsloppet ingår Riddarfjärdssimningen i Stockholm 2atlon.
^klimatnoteringstabell från SMHI, "Geografiska tabeller" Almkvist&Wiksell best.nr. för läromedel 21-04935-1 B, art nr 21-04935-1, ISBN saknas märkligt nog
^Statistik öfver Sverige, Grundad på offentliga handlingar : jemte en karta öfver den nordiska halfön, [Andra Uplagan, Tillökt och förbättrad], Carl af Forsell, Stockholm 1833, s. 18
^Bolin, Gunnar (1940). Samfundet S:t Eriks årsbok 1940, kapitel "Vinkällare, krogar och gårkök i Stockholm år 1671". Stockholm: Gösta Selling (utgivare). sid. 133
Hellspong, Mats (1999). Recension av avhandlingen "Den alternativa staden - Stockholms stadsomvandling och byalagsrörelsen" av Ulf Stahre. Stockholm (PDF)
