PROFILBARU.COM

	Västerbottens län
	Län
	Vapen för Västerbottens län tolkat efter dess blasonering.
	Vapen för Västerbottens län tolkat efter dess blasonering.
Land	Sverige
Landskap	Västerbotten,; Lappland,; Ångermanland,; Jämtland
Region	Region Västerbotten
Läge	64°20′41″N 18°18′51″Ö / 64.34472°N 18.31417°Ö
Residensstad	Umeå
Area	Rankad 2:e
- Totalt	55 432 km²
Folkmängd	Rankad 14:e
- Totalt	281 404 (2024-09-30)
Befolkningstäthet
- Totalt	5,08 invånare/km²
Inrättat	1638
Landshövding	Helene Hellmark Knutsson
Länskod	24
Geonames	2664415
Länsbokstav	AC
Karta	SCB geodata
	Västerbottens läns läge i Sverige. Västerbottens läns läge i Sverige.

Västerbottens län är ett län beläget i övre Norrland. Länet består av landskapet Västerbotten, nordöstra delen av landskapet Ångermanland och södra delen av landskapet Lappland samt en liten obefolkad del av norra Jämtland. Västerbottens län är det näst största länet i Sverige och upptar en åttondel av Sveriges yta. I länet bor fler än 270 000 invånare, varav närmare 80 procent i kustkommunerna. Residensstad är Umeå, med två universitet: Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Västerbottens läns valkrets utgör en valkrets vid riksdagsval i Sverige.

Historia

Västerbottens län bildades i januari 1638 av den norra delen av Västernorrlands län eftersom brytningen i Nasa silvergruva ansågs kräva en landshövding på närmare håll än Härnösand. Därefter har det nästan alltid funnits ett län med detta namn. Under perioden 1654–60 samt 1664–74 ingick området dock i Västerbotten och Österbotten, och 1660–64 i Västernorrlands län. Här lämnas en översikt över Västerbottens län genom tiderna. Residensstad har hela tiden varit Umeå.^[2]^[3]

1637–54. Västerbotten, Ume, Pite, Lule och Torne och Kemi lappmarker.
1654–60 samt 1664–74. Västerbottens och Österbottens län, omfattande Västerbotten och Österbotten samt Ume, Pite, Lule, Torne och Kemi lappmarker.
1674–1694. Västerbotten samt Ume, Pite, Lule, Torne och Kemi lappmarker.
1694–1810. Västerbotten och samtliga lappmarker (Ångermanna lappmark fördes hit från Västernorrlands län 1694). År 1776 avskildes Kuusamoområdet och tillfördes Uleåborgs län. Efter förlusten i finska kriget 1809 avträddes områdena öster om Könkämäälven, Muonioälven och Torneälven till Ryssland.
1810–. Västerbotten samt Åsele, Lycksele och Pite lappmarker. Av det nordligare området bildades Norrbottens län. Som kompensation utökades Västerbottens län i söder med de ångermanländska socknarna Nordmaling och Bjurholm. Pite lappmark överfördes 1837 till Norrbottens län, varifrån Malå återfördes 1869.

Geografi

Västerbottens län har en varierad natur, allt från det karga kustlandskapet vid Bottenviken till den mäktiga fjällnaturen i väster på gränsen mot Norge. Däremellan finns inlandet med milsvida skogar och myrar. Länets naturreservat återspeglar denna mångfald. Länets högsta punkt är Norra Sytertoppen (1 767 m ö.h.).

I Västerbottens län finns en nationalpark, Björnlandets nationalpark i Åsele kommun, och 180 naturreservat. Naturreservaten har en total yta på cirka 800 000 hektar och täcker därmed 13 procent av länets yta. Vindelfjällens naturreservat i Sorsele och Storumans kommuner är med sina 560 000 hektar norra Europas största skyddade område.

Styre och politik

Styre

På länsnivå sköts de politiska uppgifterna dels av Länsstyrelsen Västerbotten och dels av Region Västerbotten.^[4]

Administrativ indelning

Kommunindelningen i Västerbottens län 1952. Länsgränsen är den samma idag som då.

I Västerbottens län finns det 15 kommuner – Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs samt Åsele.

Ekonomi och infrastruktur

Näringsliv

Jord- och skogsbruk

Totalt svarade jord- och skogsbruket i länet för två procent av sysselsättningen i början av 2020-talet, men siffrorna varierade kraftigt mellan olika kommuner. Ungefär hälften av landarealen består av produktiv skogsmark.^[5]

Mellan Umeå och Vännäs, norrut mot Bygdeå samt vid Skellefteås kust återfinns jordbrukets kärnområden. Den största delen av odlingsmarken används för sådd av vallväxter, resterande del används företrädesvis för odling av vårkorn och potatis. Kött och mjölk produceras för försäljning, vilket är den dominerande inkomsten för jordbrukarna. Många kombinerar fortfarande jordbruket med skogsbruk och majoriteten av gårdarna har också tillgång till egen skog.^[5]

Industri

I samband med att Sveriges industrier fick genomslag i ekonomin och samhället i slutet av 1800-talet kom industrierna att specialiseras i olika de olika regionerna. I Västerbottens län har naturresurserna varit grunden för industrialiseringen. Processen inleddes med utvecklingen av skogsindustrin i mitten av 1800-talet. Malm har brutits i Västerbotten sedan 1600-talet, men det var först när utvinningen från Skelleftefältet inleddes i början av 1900-talet som det utvecklades till en basindustri. Efter andra världskriget tog verkstadsindustrin fart i Västerbotten. Traditionellt har verkstadsindustrin i länet varit småskalig, "med ett lokalt entreprenörskap som grund".^[6]

Totalt svarade industrin för 24 procent av sysselsättningen i länet, även om siffrorna varierade kraftigt mellan olika kommuner. I till exempel Robertsfors har verkstadsindustrin stor betydelse för sysselsättningen, men den största verkstadsindustrin Umeverken finns i Umeå. Andra större industrier är Sveriges enda smältverk, Rönnskärsverken, som är beläget i Skelleftehamn samt Volvo Lastvagnar i Umeå.^[5]

Energi och råvaror

Vattenkraften har varit en viktig energikälla för industrin och i Västerbotten har den byggts ut sedan slutet av 1800-talet. Det första som byggdes var Klabböle vattenkraftverk år 1889. Därefter har vattenkraften snabbt byggts ut, till exempel anlades 127 vattenkraftverk i länet från år 1914 till 1919.^[6] Enligt uppgifter från 2019 fanns ett 30-tal småskaliga vattenkraftverk i länet^[7] och ett tiotal större.^[8]

I Skelleftefältet finns koppar, zink och bly men också mindre mängder guld och silver. Vid Björkdal finns en avvikande malmtyp i form av guldförande kvartsgångar.^[9]

Tjänster

Tjänstesektorn, både privata och offentliga, sysselsatte omkring tre fjärdedelar av invånarna i länet i början av 2020-talet. Tillväxten inom tjänstesektorn har varit kraftig under 2000-talet i hela länet, men i synnerhet i Umeå och Skellefteå. Bland de största arbetsgivarna inom tjänstesektorn återfinns de statliga arbetsgivarna Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet men också regionala arbetsgivaren Region Västerbotten, främst Norrlands universitetssjukhus.^[5]

Infrastruktur

Transporter

För allmänna busskommunikationer inom länet ansvarar Länstrafiken i Västerbotten. Persontrafiken på järnväg sköts av tre olika bolag, SJ kör dagtåg Umeå–Stockholm samt nattåg på uppdrag av Trafikverket Narvik/Luleå–Jörn–Bastuträsk–Umeå–Stockholm. För den regionala persontrafiken ansvarar Norrtåg och dess operatör Vy Tåg, med linjer från Umeå till Luleå, Vännäs och Sundsvall.

Det finns fem flygplatser i länet: Umeå, Skellefteå, Lycksele, Vilhelmina och Hemavan.

Befolkning

Massmedier

Press

Västerbottens-Kuriren är en frisinnad och liberal^[10] dagstidning som ges ut i Västerbottens län, med undantag för Malå och Norsjö kommun. Upplagan år 2020 uppgick till 30 600.^[11] Folkbladet Västerbotten är en socialdemokratisk dagstidning^[12] som bevakar samtliga kommuner i länet^[13] och hade år 2020 en upplagan på 5 100.^[11] Norran är partipolitiskt obunden dagstidning med beteckningen frisinnad^[14] som har spridningsområde i tre kommuner i Västerbotten – Malå, Norsjö och Skellefteå. Tidningen finns även i Norrbottens län och upplagan år 2020 uppgick till 18 700.^[11]

Television

SVT Nyheter Västerbotten sänder regionala nyheter och väder.^[15] De regionala redaktionerna finns i Skellefteå och Umeå.^[16]

Demografi

Statistik

Befolkningsutvecklingen i Västerbottens län 1810–2024

År			Invånare
1810			33 733
1820			40 364
1830			49 994
1840			54 603
1850			67 674
1860			81 478
1870			91 759
1880			106 435
1890			122 784
1900			143 735
1910			161 366
1920			182 246
1930			204 031
1940			219 939
1950			231 750
1960			239 619
1970			233 134
1975			236 397
1980			243 856
1985			245 255
1990			251 968
1995			260 472
2000			255 640
2005			257 652
2010			259 286
2015			263 378
2020			273 192
2024			281 404
Källa: Folkmängd länsvis 1805-2020, SCB, accessdatum 2023-04-17.

Urbanisering

De största tätorterna i länet enligt SCB år 2018:

Nr	Tätort	Kommun	Folkmängd (2018)
1	Umeå	Umeå kommun	87 404
2	Skellefteå	Skellefteå kommun	35 775
3	Lycksele	Lycksele kommun	8 572
4	Holmsund	Umeå kommun	5 969
5	Vännäs	Vännäs kommun	4 466
6	Ursviken	Skellefteå kommun	3 850
7	Vilhelmina	Vilhelmina kommun	3 512
8	Skelleftehamn	Skellefteå kommun	3 094
9	Sävar	Umeå kommun	3 000
10	Nordmaling	Nordmalings kommun	2 631