Stortorget finns omnämnt som stora torghit (1420) och stoor tårgeett (1646). I Erik XIV:s privilegier för Stockholms stad av år 1563 stadgades att all handel skulle drivas på Stortorget och inte på malmtorgen. När senare torgen utanför Gamla stan fick tillåtelse till ”bond- och mångelskehandel” var det dock Stortorget som försåg den inre staden med livsmedelsvaror. Så småningom förlades torghandeln för denna stadsdel till Järntorget och slutligen till Kornhamnstorg. All annan försäljning än av mjölk förbjöds på Stortorget 1849.[2]
I hörnhuset vid Skomakargatan finns ett minnesmärke i form av en kanonkula, som sitter synligt inmurad i fasaden och som gav den delen av kvarteret Ceres namnet Huset Kulan.[3] En folksägen berättar att kulan skjutits dit från Brunkeberg i samband med Gustav Vasas belägring av Stockholm år 1521 och var avsedd att döda Kristian II när han satt i ett av husets fönster, men förfelade sitt mål. Kulan sattes åter upp när huset byggdes om 1795. Sanningen är dock att Möbelhandlare Carl Adolph Grevesmühl år 1795 lät bygga ett gustavianskt borgarhus på hörnet Stortorget och Skomakargatan och att det var han som då lät mura in kanonkulan i hörnet på sitt nya hus, för att symbolisera Gustav Vasas belägring som fick Kristian II att ge upp.[4] I huset ligger sedan 1938 den anrika restaurangen Stortorgskällaren.
Byggnadsverk
Vid Stortorget finns förutom Börshuset bland andra Grillska huset och de Schantzska och Seyfridtzska husen. Mitt på torget finns Stortorgsbrunnen ritad av Erik Palmstedt 1778. Brunnen färdigställdes i samband med att Börshuset uppfördes vid torget och grävdes så djup att den, enligt uppgift, nådde ned i nivå med Mälarens yta. Den flyttades sommaren 1857 till Brunkebergstorg. Anledning var att brunnen sinat och att brunnshuset störde trafiken. År 1953 återfördes dock brunnshuset som ett estetiskt monument till Stortorget.[5]
