Vy över Diplomatstadens läge i Stockholm i förgrunden vid Djurgårdsbrunnsviken, 2009.Stadsplan för kv Diplomaten, kv Ambassadören och kv Legationssekreteraren, 1934.
Områdets villakvarter gavs namnen Ambassadören och Diplomaten,[1][2] men beboddes i början huvudsakligen av förmögna privatpersoner. Efter hand kom området dock att domineras av ambassader och residens[3]. Under 1950-talet påbörjades uppförandet av modernare ambassadbyggnader norr om Dag Hammarskjölds väg.
Diplomatstaden avsåg ursprungligen enbart villaområdet i anslutning till Nobelgatan, i stora drag avgränsat av Nobelparken i väster, Dag Hammarskjölds väg i norr och Djurgårdsbrunnsviken i söder. Genom tillkomsten av ambassadbyggnaderna norr om Dag Hammarskjölds väg och mellan Gärdesgatan och Skarpögatan under 1950- och 1960-talen räknas dessa ibland också in i Diplomatstaden.[6][7][8]
Söder om Dag Hammarskjölds väg ligger tolv så kallade patriciervillor samlade i en halvcirkel runt Engelska kyrkan, de flesta med utsikt över Djurgårdsbrunnsvikens vatten. Fastigheterna domineras idag av ambassader och residens, och hör numera till de mest centralt belägna villorna i Stockholm. Två villor i området är de hittills dyraste svenska privatvillorna genom tiderna, Bünsowska villan såld för 115 miljoner kronor 2007 och Villa Geber som såldes för 70 miljoner kronor 2001.[5]
Stadsplanen
År 1911 hade arkitekten Ferdinand Boberg utarbetat ritningar till ett monumentalt Nobelpalats i området för nuvarande Nobelparken, men planerna förverkligades aldrig. Namn som Nobelparken och Nobelgatan påminner om detta. Snart började arbetet med en stadsplan för exklusiva bostadshus i trakten kring dåvarande Skogsinstitutet.
Redan 1911 började stadsplanearbetet. I ett yttrande av Kungl. Maj:t. (Gustaf V) till byggnadsnämnden av den 13 oktober 1913 nämndes vissa grundprinciper som skulle gälla för den nya stadsdelen enligt följande:
”
Genom nådigt brev av den 15 december 1911 angående fastställelse av stadsplan för vissa områden av Norra Djurgården i Stockholm m.m. hava Vi fastställt, bland annat, de byggnadsbestämmelser, att å de med IV och V å stadsplanekartan betecknade kvarteren invid Skogsinstitutet, numera benämnda Diplomaten, de med svarta punkter utmärkta områden icke finge bebyggas, samt att ritningar till byggnader å tomter i nämnda kvarter icke finge fastställas av Stockholms stads byggnadsnämnd, förrän de beträffande läget å tomten och yttre anordningar blivit av Oss på vederbörlig framställning godkända ...[11]
„
Av brevet framgår även att namngivningen av kvarteren som Diplomaten redan tidigt hade en ”diplomatisk” anknytning, och man tror att syftet med området var att utländska beskickningar skulle etablera sig här.[12] Trots detta uppfördes elva av de tolv villorna av privatpersoner, och det skulle dröja många år innan området fick en tydligare koppling till diplomati. Beteckningen Diplomatstaden föddes dock tidigt, och finns omnämnt i skrift redan 1919.[13]
Från 1913 utvisar Stockholms adresskalender för första gången adressen ”Laboratoriegatan” med kvarteren ”Diplomaten 1–4”. Som ägare anges Kungl. Maj:t och Kronan. Stockholmskartan från 1915 redovisar ett delvis bebyggt kvarter ”Diplomaten”. Från 1915 finns även kvarteret ”Ambassadören 1–6” upptaget i adresskalendern, och även här står Kronan angiven som ägare till tomterna. Den från början enkla tomtindelningen med fyra respektive sex tomter i varje kvarter ändrades 1924.[14]
Diplomatstadens stadsplan ritades av Stockholms stadsplanechef Per Olof Hallman mellan år 1911 och 1914.[15] I stadsplanen reglerades i stora drag vilka byggnadsmaterial som fick användas och byggnadernas yttre form. Fasadmaterialet skulle huvudsakligen bestå av rött tegel vilket gav villorna en relativt enhetlig karaktär. Några byggnader avviker dock starkt från denna bestämmelse: villan för engelska ministern har en ljus, nästan vit avfärgad puts och Tillbergska villan har en gammalrosa[16] nyans. Husens slutgiltiga utformning bestämdes i hög grad av hur tomterna var utformade.
Tomten i kvarteret Legationssekreteraren (Villa Åkerlund) tillkom i sin nuvarande form i början av 1920-talet och avviker helt från Hallmans stadsplan där han anordnade villakvarteren i form av en solfjäder runt Engelska kyrkan. Kvarteret, som inkräktar i Nobelparken, verkar vara specialritat för byggnaden och tycks så att säga påklistrat på Nobelgatans sydvästra sida.[1] Ursprungligen hade dock tomten en trapetsliknande form snarlik de övriga tomterna i området.[17] Legationssekreteraren med adressen Nobelgatan 2 nämns första gången 1923 i Stockholms adresskalender och hette då ”Legationssekreteraren nr 1”.
Innan villorna byggdes fanns andra ägare till flera av fastigheterna och en livlig handel med dessa attraktiva tomter uppstod i början av 1920-talet. Ambassadören nummer 9 ägdes av en grevinna Lewenhaupt innan den såldes till B.A. Hjorth. Robert Bünsow ägde bland annat Ambassadören nummer 4 och 5, varav nummer 5 kvarblev i hans ägo och 4:an såldes vidare till Carl Wickström som sedan delade sin tomt och överlät ena halvan till sin syster Margit Bonde och hennes man. Ambassadören nummer 2 och 3 ägdes av K. Hulth respektive S. Hulth. Ingen av dem byggde utan nummer 2 såldes vidare till John Josephson och 3:an till Åke Bonnier. Diplomaten nummer 7 ägdes av en bankdirektör N. Persson som sedermera sålde fastigheten till Gumælius. Även Legationssekreteraren nummer 3 hade en annan ägare (en rentier K. Bergsten) innan Erik Åkerlund förvärvade tomten.[19]
Redan 1924 överläts Tillbergska villan till Electrolux-VD:n Axel Wenner-Gren som gjorde huset känt för många stora fester och namnet ”Wennergrenska palatset”. Så småningom kom flertalet fastigheter att säljas till privatpersoner, ambassader och andra institutioner. De enda privata ägarna är idag cykelkungenSalvatore Grimaldi (Villa Geber) och filippiniern Clarence Tan (Bünsowska villan). Ingen av de privat uppförda villorna är idag i ursprungsfamiljens ägo.
På 1930-talet vaknade fler utländska staters intresse för att förlägga sin ambassadverksamhet hit. Bland de första var USA som från 1935 hyrde Villa Åkerlund till sin envoyéLaurence Steinhardt. Från slutet av 1960-talet disponerades hälften av fastigheterna för diplomatisk verksamhet.[3] Idag ägs de flesta av villorna av utländska stater för sina ambassader respektive som residens för deras personal.
Uppförandet av villorna i Diplomatstaden genomfördes under tre decennier som var präglade av krig och fred, av lågkonjunktur och glada 1920-talets högkonjunktur samt den stora depressionen i slutet av 1920- och början av 1930-talet. Gemensamt för dessa tre decennier var en enorm bostadsnöd i Stockholm, som ständigt ökade. Trångboddheten var på 1920-talen värre än i de flesta andra europeiska länder. Det fanns bara ett land i Europa som hade en större trångboddhet än Sverige vid den här tidpunkten och det var Finland.[22] På grund av den dåliga bostadssituationen och den svaga samhällsekonomin minskade barnafödandet kontinuerligt vilket föranledde bland annat paret Alva och Gunnar Myrdal att 1934 skriva debattboken Kris i befolkningsfrågan.
Tryggerska villan, Bünsowska villan och Tillbergska villan planerades och byggdes samtliga under eller kort tid efter första världskriget i en tid av materialbrist, arbetslöshet och ransonering.[23] År 1917, under första världskrigets slutskede, beställde vice häradshövdingen Knut Tillberg en villa med nära 25 rum (biutrymmen ej medräknade); samtidigt pågick Hemutställningen 1917 på Liljevalchs konsthall där man demonstrerade hur en barnfamilj kunde bo i ett ”bostadskök” eller ”spisrum” (ett kök som var samtidigt vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar). År 1918 beslöt regeringen att bygga nödbostäder – eller ”tillfälliga bostadsbyggnader av trä” – med statliga och kommunala bidrag. Mellan 1917 och 1924 uppfördes cirka 2 500 sådana nödbostäder i Stockholm,[24] varav några finns kvar idag, bland andra Cedersdalsgatans hus och bostadslängan i kvarteret Bergsryggen i Ulvsunda. År 1916 bildades Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) och 1924 HSB:s riksförbund för att finna en egen lösning på bostadsnöden.
Konstnärlig utsmyckning
Nere vid Djurgårdsbrunnsvikens strand i höjd med Kruthusplan finns bronsskulpturen Den vilande Diana, ursprungligen skapad i mitten av 1500-talet av den franska konstnären Jean Goujon. En kopia restes 1964 på sin nuvarande plats.[25]
Nedan följer en sammanställning över årtal då respektive fastighet i Diplomatstadens villakvarter för första gången disponerades för diplomatisk verksamhet.[26]
Översiktsplan över ambassadkvarteren (klicka på bilderna för respektive artikel).
Nordost om villakvarteren, längs Gärdesgatan och Skarpögatan utbreder sig ett område med moderna kontorskomplex som började uppföras efter andra världskriget. Man når området från norr via Valhallavägens smala förlängning. Här har kvartersbeteckningarna med namn Troppen, Kompaniet och Plutonen ingen anknytning till diplomatisk verksamhet utan till den tidigare militära aktiviteten.
Stadsplanen
Stadsplanen för kvarteren Kompaniet, Plutonen, Troppen med flera fastställdes den 23 augusti 1947 och är undertecknad av dåvarande stadsbyggnadsdirektören Sven Markelius. Beträffande områdets användning säger stadsplanebestämmelserna att ”området får endast bebyggas med statliga allmänna byggnader eller med utländska beskickningars legationsbyggnader”.[30]
Kvarteret Troppen bytte 1958 namn till Plutonen 4 i samband med västtyska ambassadens bygglovsansökan. Väster om Gärdesgatan utbreder sig ett stort område med kontors- och studiobyggnader för Sveriges Radio och Sveriges Television. De övriga sju fastigheterna som finns här inrymmer genomgående ambassader, med undantag endast för Italienska kulturinstitutet.
Ambassaderna
En av de första ambassaderna i området var Norges ambassad som invigdes 1952, byggd efter arkitekt Knut Knutsens ritningar. Byggnaden är den enda i området som tar upp villakvarterens tegelarkitektur. 1955 flyttade USA:s ambassad tvärs över gatan från Villa Åkerlund hit. År 1967 öppnade Storbritanniens ambassad sina portar som tidigare hade sin verksamhet i Bünsowska villan i Diplomatstaden.[31] Vid Gärdesgatan 10 uppfördes 1972 Japans ambassad efter arkitekt Yoji Kasajimas ritningar. Nyast i området är Finska borgen som togs i bruk av Finlands ambassad år 2001; byggnadens arkitekt var Kristian Gullichsen.
År 1975 blev Västtysklands ambassad nyhetsstoff i samband med ockupationen av Kommando Holger Meins.[32] Den amerikanska ambassaden har varit föremål för ett flertal demonstrationer och avspärrningar, bland annat i samband med Irakkriget och 11 september-attackerna 2001. Ambassaden är omgärdad med höga metallstängsel. Gärdesgatan och Skarpögatan är här sedan några år avspärrade för infart från Dag Hammarskjölds väg och det råder stoppförbud utanför ambassaden.
^ [ab] Utöver Brittiska residenset kom ytterligare ett par villor att disponeras av diplomater under 1930-talet, och från slutet av 1960-talet nyttjades hälften av villorna av ambassader; se Diplomatstaden/Diplomatinflyttning.
^ [ab] Se Bünsowska villan (115 miljoner kronor, 2007) och Villa Geber (70 miljoner kronor, 2001), båda landets dittills dyraste.
^Eva von Zweigbergk, Se på stan i Stockholm, sid. 84, Bonniers 1960
^Resehandboken Vad skall jag se i Stockholm, sid. 113, Svenska Turistföreningen 1958
^I Stugart 2004 och Stugart 2007 ger Dagens Nyheters tidigare Stockholmianaexpert Martin Stugart intrycket att Diplomatstaden avser villakvarteren som ritades av Per Olof Hallman, men även att ambassaderna norr om Dag Hammarskjölds väg kan anses ingå. Den uppfattningen delas även av bland andra Christian Bratt (2004) och Finlands ambassad (2005). En informationstavla (2004) på platsen ger intrycket av en något vidare definition, där även Berwaldhallen och Garnisonen omnämns.
^Fogelström m.fl. 1986, kapitlet Östermalm, sidan 262
