År 1727 fick staden sitt första apotek.[13] 1752 invigdes Brinkebergskulles sluss.[13] 1753 fick staden sin första stadsläkare,[13] som även utsågs till provinsialläkare, den förste i Älvsborgs län. Den 16 november 1756 togs stadens första fattighus i drift.[13] 1783 tillkom stadens första sjukhus.[13]
Natten mellan den 24 och 25 september 1777 utbröt en brand som ödelade kyrkan, skol- och kaplanshusen och ytterligare 52 hus, totalt en tredjedel av staden.
Den 3 oktober 1788 ockuperade danskarna under generalmajorJohan Fredrik von Mansbach Vänersborg, men man var förvarnad och hade utrymt staden. Ockupationen hävdes den 5 november utan att några övergrepp eller plundringar förekommit.[13]
Den 14 augusti 1800 invigdes Trollhätte kanal och Vänersborg fick sjöfartsförbindelse med Göteborg.
År 1816 skedde den sista officersduellen i Sverige med dödlig utgång i Lockerudsskogen utanför Vänersborg.[14]
År 1822 grundades Wenersborgs sparbank, en av de första i landet.[15]
Den 4 oktober 1834 utbröt brand, och inom 10 timmar hade hela bebyggelsen så gott som utplånats.[15]
År 1848 grundades tändsticksfabriken, som sedan lades ned 1932. År 1853 tillkom den första telegrafen, och 1855 sattes Norge i telegrafförbindelse med yttervärlden över Vänersborg, och stationen blev en av landets största.
Den 13 september 1864 beviljade Kungl. Maj:toktroj för Enskilda Banken i Wenersborg med rätt att ge ut egna sedlar. Bankens verksamhet startade 1 februari 1865. De uppgick senare 1943 i Svenska Handelsbanken
Den 16 april 1877 startades den första dövstumskolan[16] och 1905 öppnade ett sinnessjukhus vid Restad.
1924 infördes elektrisk gatubelysning,[17] 1952 tillkom det första trafikljuset[18] och 1977 sattes de första parkeringsautomaterna upp,[19] som ersattes med system med P-skiva 1994.[20]
År 1967 lades sista tegelbruket ned och i december 1987 stängdes lasarettet och ersattes av det nybyggda NÄL i Trollhättans kommun.[20]
År 1685 förlade Västgöta-Dals regemente sin mötesplats till Nygårdsängen, strax söder om Vänersborg. Där kom regementet att samlas och vapenövas fram till den 5 maj 1863, då de flyttade sin mötesplats till Grunnebo hed. Vid sidan om sin mötesplats på Grunnebo hed hade regementet en expedition inne i staden. Genom 1901 års härordning beslutades det att förlägga Västgöta-Dals regemente i nyuppförda kaserner i Halmstad. Som en del av detta började en av regementets bataljoner år 1902 att vapenövas vid Skedalahed. Samma år, 1902, namnändrades regementet till att heta Hallands regemente. Den 1 oktober 1906 flyttade hela regementet in på det nya regementsområdet i Halmstad.[22][23][24]
Som kompensation, och i syfte att få fart på Vänersborgs långsamma utveckling, beslutades det år 1906 att förlägga Västgöta regemente till staden. I gengäld fick staden upplåta Holmängen och landerierna Källshagen och Niklasberg till regementet för dess kaserner och skjutbanor. Den 15 december 1916 stod det nya kasernetablissemanget färdigt, och regementet flyttade från sin tidigare mötesplats på Axevalla hed in på sitt ny kasernområde, vilket bestod av ett kanslihus, tre bataljonskaserner, kök och matsal, gymnastikhall, förrådsbyggnader, stall, sjukhus och bostäder för underofficerare. Totalt hade regementet nu en kapacitet att förlägga och utbilda drygt 3 000 värnpliktiga.[25]
Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att regementet skulle avvecklas efter repetitionsövningarna år 1927. Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången, och regementet var avvecklat. Flertalet av dem som tjänstgjorde vid Västgöta regemente förflyttades till Skaraborgs regemente, vilket även var det regemente som bevarat Västgöta regementes minnen och traditioner.[25]
Efter att regementet hade avvecklats, öppnades Källhagens sinnessjukhus den 1 juli 1930 inom de tidigare kasernerna. Sjukhuset fick det nya namnet Norra klinikerna 1971. Den 30 september 1982 revs den kasern som låg i vinkel. År 1983 fick sjukhuset det nya namnet Norra sjukhemmet. På grund av psykiatrireformen 1988 lades sjukhusverksamheten ned, och området stod sedan tomt ett par år. År 1992 hade området renoverats till lägenheter, kontor och skola.[26]
Hantverk, handel, sjöfart och dess tidigare ställning som residensstad i Älvsborgs län har gynnat Vänersborgs utveckling. Ända sedan 1600-talet har stadens invånare bestått av en dynamisk blandning av administratörer, affärsmän, hantverkare och skickliga yrkesmän. Idag präglas kommunen mer av högteknologiska verkstadsföretag, IT och elektronikindustri, utbildning och kvalificerade tjänsteföretag. Offentlig förvaltning spelar fortfarande en stor roll.
^Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012–2019, SCB, 21 februari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
^Folkmängd och befolkningsförändringar - Kvartal 1, 2024, SCB, 14 maj 2024, läs online.[källa från Wikidata]
^ [abc] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
^Statistikdatabasen : Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960–2015, SCB, läs online, läst: 9 januari 2017.[källa från Wikidata]
^Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
^Corin, Carl-Fredrik. Vänersborgs historia: Tiden till 1834. sid. 16. ”Den tidigaste av dessa kan dateras till 1544. Av ett brev från Gustav Vasa den 27 november detta år till ståthållaren på Älvsborg Gustav Olsson Stenbock får man veta, att brevmottagaren jämte riksrådet Svante Sture och ”byggmästaren” besiktigat en plats i Vassända ”vid Edet”, där de funnit förutsättningarna goda för ett fast slott och en stad. […] Konungen önskade nu ett sammanträffande med de höga herrarna vid juletiden […] för ytterligare överläggningar i såväl denna sak som om Lödöses befästigande.”
^Corin, Carl-Fredrik. Vänersborgs historia: Tiden till 1834. sid. 31. ”år 1582 talas i en besvärsskrivelse från Nylödöse om "Brätte, Jöneköpinge, Boesund och alle andre städer i Västergötland", och året därpå nämnes Brätte i ett kungligt brev som stad. Ännu 1580 förekom dock icke Brätte i städernas skattelängder; första gången så veterligen var fallet är 1586.”
^Corin, Carl-Fredrik. Vänersborgs historia: Tiden till 1834. sid. 59–60. ”Den 1 februari 1644 lades äntligen den rättsliga grundvalen för den nya staden genom utfärdandet av det bland huvudnäsborna säkerligen med spänning motsedda privilegiebrevet”
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris8981272. ISBN 91-87184-74-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris7796532. ISBN 91-972209-0-6