Som 16-åring debuterade hon på Gröna Lunds scen där hon framförde ett par franska visor och kort därefter sjöng hon samma repertoar i en föreställning på Blancheteatern. En tid gick hon på Willy Koblancks teaterskola på Skeppargatan men trivdes inte och tog istället lektioner för den ryskfödda pedagogen Manja Benkow som bedrev undervisning, med Stanislavskijs läror som utgångspunkt.
När Tora Teje kreerade Madame Alexandra i Jean Anouilhs komedi Colombe på våren 1952 gjorde Alandh den lilla rollen som Manicuristen. Efter 77 föreställningar gjorde hon i september samma år sitt sista framträdande på Dramaten på över 30 år.
Alandh gjorde sin första filmroll tidigt på sommaren 1947 i Gösta WernesLoffe på Luffen. Då hette hon fortfarande Lissi Holmqvist. Under elevtiden på Dramaten blev hon upptäckt av regissören Alf Sjöberg och fick sin första betydande filmroll som Berta i Fröken Julie (1951). I samband med filminspelningen sommaren 1950 bytte hon efternamn i och med äktenskapet med Hardy Alandh.
Frilansskådespelare på teatern
År 1952 utexaminerades hon från Dramatens elevskola och inledde sin långa karriär som frilansskådespelare. Först medverkade hon i komedin Huset i Montevideo på Folkan - återigen med Edvin Adolphson i huvudrollen. Uppsättningen spelades också på Folkets hus-teatern i Göteborg våren 1953. På hösten samma år engagerades Alandh till Scalateaterns revy med bland andra Carl-Gustaf Lindstedt. Det kom att bli den första av många revyer och kabaréer under 1950- och 1960-talet.[2]
Lissi Alandh spelade på nästan alla privatteatrar i Stockholm däribland Casinoteatern och Intiman där hon hösten 1958 ersatte Birgitta Andersson i musiklustspelet Levande ljus, med Max Hansen och Lena Granhagen. Sångtexterna var skrivna av hennes blivande arbetsgivare Hans Alfredson. Hon medverkade i Gösta Bernhards revyliknande uppsättning Orfeus Nilsson på Blancheteatern våren och hösten 1959. Den uppsättningen gästade samma sommar Lisebergsteatern i Göteborg.
En av hennes mer minnesvärda rollprestationer var som Manuela i den nordiska premiären på Maurice Clavels franska drama Balsameda. Den spelades under ett par månader hösten 1957 på Lilla teatern i Helsingfors. I ensemblen fanns även den tyskfödde skådespelerskan Ilse-Nore Tromm som kreerade Léonor.
Hon kom med i Knäppuppgänget i och med revyn Denna sida upp, på Idéonteatern 1954. Med nummer som den strömlinjeformade Rödluvan och Den sexiga adjunkten visade Alandh att hon kunde sjunga och framföra revynummer med timing, träffsäker replikföring och insinuanta tonfall. Det sistnämnda kom särskilt väl till pass i nummer som Mondänpladdran och Vad vet du om mig?, båda från Povel Ramels revy På avigan, 1966.[källa behövs]
Tillsammans med Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt och Monica Nielsen medverkade hon i Beppe Wolgers succékabaréer på Hamburger börs: Farfars barnbarn (1963) och Farfars gladbarn (1965) men även i Du grabbar (1965) som fick heta Glömmer du, så minns vi allt, när den gjordes för TV samma år.
Hon gjorde inhopp för Birgitta Andersson i revyn Ta av dej skorna 1965. Därmed återbördades hon till Knäppupp. Det inhoppet renderade henne engagemang i Ramels revy På avigan som med Knäppuppturnén spelades från april 1966 till februari 1967.
Lissi Alandh gjorde under sin karriär mer än 50 filmroller och ett stort antal roller för TV-teatern och i olika TV-serier. [källa behövs]
I början av karriären gjorde hon huvudsakligen pigor och bondflickor - som i Christian-JaquesSingoalla (1949) med Alandhs tonårsidol Viveca Lindfors - varvat med en och annan servitris. Men 1953 kreerade hon Sippi, ogift moder, i Hans Dahlin och Bengt Logardts tendensfilm Ogift fader sökes. Det var den första i en lång rad av utsatta eller ekivoka kvinnor och Alandh lanserades i bioannonserna som en svensk Silvana Mangano.
I slutet av 1960-talet började det blåsa nya politiska vindar inom svensk teater och i samma veva minskade efterfrågan på den typ av kvinnoroller som Alandh ofrivilligt hade blivit förknippad med. Som frilansande artist utanför institutionsteatrarna stod hennes håg främst till Stockholms privatteatrar.
På våren 1969 spelade hon tjänarinnan Agafja i komedin Snark på Maximteatern med Carl-Gustaf Lindstedt och Lars Ekborg i det som kom att bli hans sista roll på scen. Efter det spelade hon säsongen 1969-1970 den pregnanta Peggy i Neil Simons musikal Ungkarlslyan på Oscarsteatern, med Jarl Kulle.
Hon återkom på hösten 1984 till Dramaten för första gången på över trettio år när Hans Alfredson regisserade Hjalmar Bergmans pjäs Ett experiment. Stellan Skarsgård gjorde rollen som Herr Severin och Lissi Alandh hans Moder. Föreställningen var även ute på turné våren 1985.
Från det sena 1980-talet medverkade hon också i flera produktioner för barn, som kortfilmerna Hoppa högst (1989) och En verkligt god gris (1998). Alandh blev känd för en yngre generation som den snälla Lara i TV-serien Laras långa resa (1989) [4].
Hennes sista signifikanta roll var som Veronica Valtonen i TV-serien Rederiet (1992).
Skivinspelningar med mera
Lissi Alandh spelade in en LP-skiva, Pikanta visor från det gamla Frankrike (1966), och två EP-skivor: Lissis bästa bitar och Lissi Alandh och Åke Söderqvist drar några sköna stories med pep och stake (1965), den sista tillsammans med Åke Söderqvist.[5]
Från 1977 var hon vid sidan om arbetet som skådespelare även verksam som talboksinläsare och gjorde tillsammans med Povel Ramel en inläsning av hans bok Lingonben.
Övrigt
Hon fick sommaren 1965 göra Ulla Winblad vid de årliga Bellmansspelen på Skansen och hon uppträdde några år senare med pianisten Leif Asp gäst på Hotell Åbo i Finland.
I augusti 1983 uppträdde Lissi Alandh och Monica Zetterlund med Lär oss ikväll ur Gröna Hund och andra nummer i ett bejublat uppträdande på Konserthuset Stockholm med Lasse Bagges trio på RFSL:s artistgala.
Privatliv
Lissi Alandh var dotter till plåtslagarmästaren Rudolf Holmqvist och damskräddaren Vilma Österback (omgift Emhult).[6] Hon var gift två gånger i unga år, första gången 1950–1954 med Hardy Alandh (1916–1983)[7], dokumentärfilmaren Tom Alandhs far, och andra gången 1955–1960 med Göran Söderqvist (1925–2012).[8] Hon är gravsatt i minneslunden på Spånga kyrkogård.[9]
