PROFILBARU.COM

Singoalla
	Singoalla
Genre	Drama
Regissör	Christian-Jaque
Producent	Lorens Marmstedt
Manus	Christian-Jaque; Pierre Véry
Baserad på	Singoalla av; Viktor Rydberg
Skådespelare	Viveca Lindfors; Alf Kjellin; Edvin Adolphson
Originalmusik	Hugo Alfvén; Charles Wildman
Fotograf	Christian Matras
Produktionsbolag	Terrafilms Produktions AB; Roissy Films
Premiär	13 december 1949 (Sverige) ; ; ; ; ;
Speltid	104 minuter
Land	Sverige; Frankrike
Språk	Svenska; Franska; Engelska
	IMDb SFDb Elonet;

Singoalla är en svensk-fransk romantisk dramafilm från 1949 i regi av Christian-Jaque, baserad på romanen Singoalla från 1857 av Viktor Rydberg. Filmen premiärvisades på biograf Royal i Stockholm den 13 december 1949. Den gavs ut på DVD 2013.

När filmen kom ut var det den dyraste film som producerats i Sverige och omräknat till dagens penningvärde fortfarande en av de dyraste i svensk filmhistoria.^[1]

Handling

Filmen utspelar sig under medeltiden. Den unge Erland Månesköld (Alf Kjellin / Michel Auclair) förälskar sig i en ung romsk flicka, Singoalla (Viveca Lindfors).

Medverkande (urval)

Sverige

Viveca Lindfors - Singoalla
Alf Kjellin - riddar Erland Månesköld
Edvin Adolphson - Latzo, Singoallas far, romsk hövding
Lauritz Falk - Assim
Naima Wifstrand - Cioara, Assims mor
John Elfström - Erasmus
Märta Dorff - Elfrida Månesköld, Erlands mor
Vibeke Falk - Helena Ulfsax
Georg Funkquist - kaplanen
Jean Georges Chambot - Sorgbarn, Singoallas och Erlands son
Magnus Kesster - rom
Ulf Johanson - ryttare med bud om den annalkande pesten
Lisskulla Jobs - rom, vars man drabbats av pesten
Olof Sjöstrand - stuntman (bågskytt)
Katarina Taikon - statist (dansare)

England

Marie-Hélène Dasté - Elfrida Månesköld, Erlands mor
Fernand Rauzéna - Erasmus
Romney Brent - kaplanen
övriga roller enligt svenska versionen

Frankrike

Michel Auclair - Erland Månesköld
Henri Nassiet - Latzo, Singoallas far
Fernand Rauzéna - Erasmus
Marie-Hélène Dasté - Elfrida Månesköld, Erlands mor
Louis Seigner - kaplanen
övriga roller enligt svenska versionen

Produktion

En jättelik modell av Månesköldarnas borg, med flyglar, torn och vindbrygga byggdes utanför Sandrewateljéerna på Gärdet i Stockholm.^[2] Borgen var även uppbyggd vid Söderbysjön för utomhusscener. Filmen spelades in i tre olika språkversioner samtidigt, på svenska, på franska och på engelska.^[2]

Koreografin utfördes av Teddy Rhodin^{[källa behövs]}, för fotot ansvarade den franska fotografen Christian Matras^{[källa behövs]} och filmsällskapets kulturhistoriske rådgivare var Björn Thulin^[2].

Som statister medverkade många svenska romer och flera från familjen Taikon^[2], bland andra Katarina Taikon som ses i en dansscen.^[1]

Budget

Ekonomiskt kom filmen att bli Terrafilms och Lorens Marmstedts största satsning.^{[källa behövs]}

Inspelningen var Sveriges dittills största och dyraste och den slutliga kostnaden som överskred 3 miljoner kronor överskred den planderade budgeten på 1,4 miljoner kronor.^[2] Den slutliga kostnaden var tio gånger större än vad som var vanligt för en svensk långfilm på 40-talet.^[2]

Mottagande

I Dagens Nyheter menade Carl Björkman: "Säg gärna att Singoalla är en naiv film. Men den har charm och temperament. Och den är frukten av ett ambitiöst, konstnärligt samarbete, som i ordets bästa mening är svenskt-franskt."

I Morgon-Tidningen menade Nils Beyer att filmen var ett konstnärligt fiasko och kallade den "ett gruvligt ädelpekoral [...] som förvandlat allt mänskligt liv i handlingen till rena schablonmässigheter".^[2]

I Stockholms-Tidningen ansåg filmkritikern Robin Hood att filmen borde döpas om till "Sorgebarn" och att den gav ett pinsamt intryck. ^[3]

Filmen blev en publiksuccé i Sverige.^[2] Den franska versionen ansågs vara betydligt bättre än den svenska.^[2]

Senare kritik angående filmen rör bland annat de stereotypa och rasistiska föreställningar om romer som filmen reproducerar.^[4]

Referenser

^ [a b] Anders Hedberg (kommentatorsspår) Singoalla, DVD, Studio S, art.nr: S408
^ [a b c d e f g h i] "Ett medeltidsfiaskos historia Arkiverad 29 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine." (in Swedish), Kult. no 2 s16, Linköpings universitet, 2004. Retrieved 29 October 2017.
^ Dagens Nyheter, Morgon-Tidningen och Stockholms-Tidningen, alla från den 14 december 1949
^ SOU 2010:55, Marginalisering – en konsekvens av antiziganism, 4.2.7: Exempel från film och litteratur Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., sid:194-199