Varje period av en civilisation skapar en konst som är specifik i den, och som vi aldrig kommer att se återfödas.
Att försöka återuppliva konstens principer från tidigare århundraden kan bara leda till produktion av dödfödda verk.
„
– Vasilij Kandinskij.
Biografi
Vasilij Kandinskij föddes och växte upp i Moskva. Han utbildade sig först till advokat, men övergav dessa ambitioner och begav sig som 30-åring till München för att studera vid stadens konstakademi. Tillsammans med Gabriele Münter och Franz Marc var han 1911 en av grundarna av konstnärsgruppenDer Blaue Reiter. [19] År 1914 återvände han till Ryssland och ledde efter revolutionen nyorganisationen av det ryska konstlivet. Då kulturklimatet svängde 1921, lämnade han på nytt hemlandet och återvände till Tyskland.
I Tyskland var Kandinskij en ledande medlem av Bauhaus-skolan i Weimar från 1922 till dess att nazisterna stängde skolan 1933. Efter Adolf Hitlersmaktövertagande 1933 lämnade Vasilij Kandinskij Tyskland för Frankrike, där han bosatte sig i Parisförorten Neuilly-sur-Seine. Här var han verksam fram till sin död i december 1944.[19]
Tillsammans med sin partner åren 1904–1916, konstnären Gabriele Münter, utvecklade Vasilij Kandinskij en vänskap till det svenska konstnärsparet John Jon-And och Agnes Cleve-Jonand.[20] Åren 1917–1944 var han gift med Nina Kandinskij, född Nikolajewna Andreevskaja (1896–1980).
Vasilij Kandinskij brukar ses som sin tids främsta företrädare för den abstrakta konsten, detta tack vare att han genom sitt måleri och sina konstteoretiska böcker, bland annat Om det andliga i konsten (1911), utvecklade den abstrakta konsten. Hans stil kan kategoriseras som abstrakt expressionism. Hans tidiga abstrakta konstverk innehöll antydan till igenkännliga föremål för att sedan utvecklas till en nästan formell geometri. Hans måleri kännetecknas av starka, symboliska färger, där färgen är befriad från formen.[22]
Åren 1937–1941 visades 14 verk av Kandinskij på den avsiktligt nedsättande, nazistiska vandringsutställningen Entartete Kunst.
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Кандинский Василий Васильевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Кандинский Василий Васильевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]