Film noir (franska för "svart film") är en subgenre inom thrillerfilmen. Klassisk film noir, genrens tidigaste filmer, är en kategori svartvita kriminalfilmer från Hollywood, från 1940- och 1950-talen. Termen myntades av franska filmkritiker – därav det franskklingande namnet.[1] Ljussättningen var dyster och handlingen kunde utspela sig mellan cyniska män och manipulerande kvinnor[2]. Film noir kan ses som en direkt motsvarighet till den litterära stilen hårdkokt. En sentida efterföljare är filmgenren neo-noir.
Stil och historik
Låg kameraplacering, rök, siluetter och motljus i The Big Combo, från 1955.
Till genrens främsta kännetecken hör en cynisk och dyster värld av falskspel, svek, girighet, korruption och mord.[1] Till stilen hör osminkade skildringar av våld, sexualitet och brottslighet. Tekniskt utmärker sig genren bland annat av utmanande och sneda kameravinklar, lågt placerad kamera, nattscener och dramatiska ljus- och skuggeffekter, t.ex. Low-key, motljus, långa skuggor och siluetter. Återkommande drag var rök, regnvåta gator, neonljus, mörka gränder, nattklubbar, flashback-episoder, berättarröster, privatdetektiver samt en femme fatale – en farlig och förförisk kvinna.
Flera av de största noir-filmerna, som Utpressning (The Big Sleep), Lady från Shanghai (The Lady from Shanghai), Kvinna i rött (Scarlet Street) och Kvinna utan samvete (Double Indemnity) är berömda för sina hårdkokta cynismer och kvicka repliker ofta präglade av sexuella anspelningar och självreflexiv humor[3].
^Sanders, Steven M. (2006). Mark T. Conard, University Press of Kentucky. red. "Film Noir and the Meaning of Life". "The Philosophy of Film Noir". Lexington. sid. pp. 91–106. ISBN 978-0-8131-9181-2
