PROFILBARU.COM

Darius Milhaud
	Darius Milhaud
	Darius Milhaud, 1923.
Född	4 september 1892; Marseille
Död	22 juni 1974 (81 år); Genève
Begravd	Cimetière Saint-Pierre
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Conservatoire de Paris, 1915
Sysselsättning	Dirigent, musikkritiker, kompositör, pianist, lärare, jazzmusiker, musikvetare, musikpedagog, självbiograf, filmmusikkompositör
Arbetsgivare	Mills College (1940–1971); Conservatoire de Paris (1947–)
Noterbara verk	L’Orestie d’Eschyle
Maka	Madeleine Milhaud; (g. 1925–1974)
Barn	Daniel Milhaud (f. 1930)
Utmärkelser
	Riddare av Hederslegionen (1933); Officer av Hederslegionen (1947); Kommendör av Hederslegionen (1958); Kommendör av Nichan Iftikhar; Hedersledamot av Internationella samfundet för samtida musik
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Darius Milhaud, född 4 september 1892 i Aix-en-Provence, död 22 juni 1974 i Genève, var en fransk tonsättare och professor.

Biografi

Milhaud växte upp i ett välbärgat hem i Aix-en-Provence och kom 1909 till Paris där han studerade vid musikkonservatoriet 1910-1914 för Charles-Marie Widor. Vid tjänstgöring 1917-1919 på ambassaden i Rio de Janeiro kom han i kontakt med diktaren Paul Claudel, som där var hans chef. Efter hemkomsten till Paris återupptog han umgänget med Arthur Honegger och blev medlem i modernistfalangen Les Six - sex tonsättare i Jean Cocteaus närhet, som kämpade för nya tongångar och rytmer i musiken.

Efter ett besök i USA 1922 använde han jazzrytmer och drog på sig kritik för ettriga klanger och "bruitism". Tiden verkade emellertid för Milhaud, som etablerade sig alltmer som ledamot av franska radiorådet och i rådgivande kommittén för de franska operascenerna samt från 1937 i högsta ledningen för musikkonservatoriet. Han var utomlands som pianist och dirigent och framförde sina egna verk i bland annat Ryssland, USA, Tyskland, Spanien, Portugal och Italien. Då Tyskland angrep Frankrike 1940 flydde han med hustrun till USA och blev föreläsare och lärare i komposition vid Mills College i Oakland, en tjänst som han uppehöll till 1971. Han utsågs även till professor vid Musikkonservatoriet i Paris 1947 och han undervisade där i komposition till 1972. På så sätt undervisade han samtidigt på två kontinenter och bland hans elever kan nämnas jazzmusikern Dave Brubeck, minimalisten Steve Reich, symfonikern Allan Pettersson och avantgardisterna Karlheinz Stockhausen, Larry Austin och Iannis Xenakis.

Musik

Milhaud var en oerhört produktiv tonsättare och musiken flödade från 1910-talet praktiskt taget oavbrutet, med över 400 numrerade opus. Han har jämte många lättviktiga alster även komponerat storslagna operaverk och helgjutna symfoniska kompositioner samt kammarmusik och vokallyrik. Han uppvisade stor mottaglighet för olika impulser och har gett uttryck för judiska traditioner, såväl som motiv från den provensalska folkmusiken. Han har även, förutom av jazzen, influerats av brasiliansk populärmusik och nordamerikansk folkmusik.

Verkförteckning (urval)

Orkesterverk

1919 Le bœuf sur le toit op. 58, Balett efter Cocteau
1920 Saudades do Brasil op. 67 (ursprungligen för piano), arr. för orkester
1920 Cinq Études pour piano et orchestre op. 63
1923 La Création du monde op. 81, Balettmusik för liten orkester
1926 Le Carneval d'Aix op. 83b, Fantasi för piano och orkester
1937 Suite provençale op. 152b för orkester
1939-1961 12 symfonier
1941 Four Sketches (Satser: Eglougue, Madrigal, Sobre la Loma, Alameda) för orkester
1944 Cain and Abel op. 241 för tal och orkester
1947 Konsert för marimba, vibrafon och orkester
1966 Musique pour Lisbonne, op. 420

Verk för blåsorkester

1944 Suite française (Satser: Normandie, Bretagne, Ile de France, Alsace-Lorraine, Provence) op. 248
1954 West Point Suite op. 313
1960 Deux Marches op. 260
Introduction et Marche funèbre

Verk för piano

1919 Le bœuf sur le toît för piano fyrhändigt
1936 Scaramouche för två pianon

Scenisk musik

La Brebis égarée (1910-1914). Opera i 3 akter (20 bilder). Libretto: Francis Jammes. Uruppförande 10 december 1923 i Paris (Opéra-Comique)
L’Orestie d’Eschyle. Trilogi (1913-1922). Libretto: Paul Claudel (efter Aischylos). Sceniskt uruppförande 24 april 1963 i Berlin (Deutsche Oper)
- Agamemnon (1913). Scenmusik för sopran, manskör och orkester. Uruppförande (konsertversion) 14 april 1927 i Paris
- Les Choéphores (1915-1916). 7 sceniska musikstycken för sopran, baryton, tal, blandad kör och orkester. Uruppförande (konsertversion) 1919; (scenversion) 27 mars 1935 i Bryssel (Théâtre de la Monnaie)
- Les Euménides (1917-1922). Opera i 3 akter. Uruppförande (konsertversion) 18 november 1949 i Bryssel (Radio INR)
Les Malheurs d’Orphée. Opera i 3 akter. Libretto: Armand Lunel (1892-1977). Uruppförande 7 maj 1926 i Bryssel (Théâtre de la Monnaie)
Esther de Carpentras (1925-1927). Opéra bouffe i 2 akter. Libretto: Armand Lunel. Uruppförande (konsertversion) 1937 (Radio Rennes); (scenversion) 1 februari 1938 i Paris (Opéra-Comique)
Le pauvre matelot (Stackars matros; 1926). Complainte (Klagosång) in 3 scener och 3 bilder. Libretto: Jean Cocteau. Uruppförande (första versionen) 16 december 1927 i Paris (Opéra-Comique); (andra versionen med kammarorkester) 15 november 1934 i Genève
Les Opéras-minute (1927). Trilogi. Libretti: Henri Hoppenot (1891-1977)
- L'Enlèvement d’Europe. 8 Scener för soli, Vokalsextett och orkester. Uruppförande 17. juli 1927 Baden-Baden (Kammermusikfest)
- L'Abandon d’Ariane. 5 scener för soli, vokalsextett och orkester. Uruppförande 20 april 1928 Wiesbaden (Staatstheater)
- La Délivrance de Thésée. 6 scener för soli, vokalkvartett och orkester. Uruppförande 20 april 1928 i Wiesbaden (Staatstheater)
Christophe Colomb (1928). Opera i 2 akter (27 bilder). Libretto: Paul Claudel. Uruppförande 5 maj 1930 i Berlin (Staatsoper Unter den Linden). Andra versionen (1954/56): Uruppförande (konsertversion) 2. juni 1956 i Paris (Théâtre des Champs-Élysées); (scenversion) juni 1968 i Graz (Sommarspel)
Maximilien (1930-1931). Historisk opera i 3 akter (9 bilder). Libretto: Franz Werfel, Rudolf Stephan Hoffmann, Armand Lunel. Uruppförande 5 januari 1932 i Paris (Opéra)
Médée (1938). Opera i en akt (3 bilder). Libretto: Madeleine Milhaud. Uruppförande 7 oktober 1939 Antwerpen (Opéra Flamand)
Bolivar (1943). Opera i 3 akter (10 bilder). Libretto: Jules Supervielle, Madeleine Milhaud. Uruppförande 12 maj 1950 i Paris (Opéra)
David (1952-1953). Opera i 5 akter. Libretto: Armand Lunel. Uruppförande (konsertversion) 1 juni 1954 i Jerusalem; (scenversion) 2 februari 1955 i Milano (Teatro alla Scala)
Fiesta (1958). Opera i en akt. Libretto: Boris Vian. Uruppförande 3 oktober 1958 i Berlin (Deutsche Oper)
La Mère coupable (1964-1965). Opera i 3 akter. Libretto: Madeleine Milhaud (fritt efter Beaumarchais). Uruppförande 13 juni 1966 i Genève (Grand Théâtre de Genève)
Saint-Louis roi de France (1970). Opera-Oratorium i 2 delar. Libretto: Paul Claudel, Henri Doublier. Uruppförande (konsertversion) 18 mars 1972 i Rom (RAI); (scenversion) 14 april 1972 i Rio de Janeiro (Teatro Municipal)

Kammarmusik

1912-1950 18 stråkkvartetter
1939 La Cheminée du roi René op. 205 för blåsarkvintett
1937 Suite d`apres Corette op. 161b för oboe, klarinett och fagott
1958 Divertissement en trois parties op. 299b för blåsarkvintett
1935 Pastorale op. 147 för oboe, klarinett och fagott
1941 Two Sketches op. 227b för blåsarkvintett
Sonat för flöjt och piano
Sonat för flöjt, oboe, klarinett och piano
Sonatin för oboe och piano
Concert d'hiver: Konsert för trombon och stråkorkester
Svit "Le voyageur sans bagage" för klarinett, violin och piano

Vokalmusik

1919 Machines agricoles op. 56 för en sångstämma och 7 instrumentalister (Tonsatta texter ur en katalog med lantbruksmaskiner)
6 sonetter, op. 266 för vokalkvartett

La barque funeraire

Mort à tout fortune

La peine si le cdoeur vous a considerées

Bois cette tasse de ténèbres

C'était une chanson

Quel est ton nom?

Bibliografi

Milhaud, Darius (1970). Notes without music : an autobiography ([Ny utg.]). New York. Libris 11397159. ISBN 0-306-71565-1
Milhaud, Darius (1995). My happy life. London: Boyars. Libris 5499727. ISBN 0-7145-2957-5

Vidare läsning

Collaer, Paul (1988). Darius Milhaud. San Francisco: San Francisco Press. Libris 4828834. ISBN 0-333-48544-0
Drake, Jeremy (1989). The operas of Darius Milhaud. Outstanding dissertations in music from British universities, 99-0906715-3. New York: Garland Publ. Libris 5796137. ISBN 0-8240-0192-3

Källor

Noter

^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/1246/43838, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Darius-Milhaud topic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6rf5t2v, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 15607, läst: 3 december 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] födelseattest, läs online, läst: 27 november 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 101441, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118582453, läst: 23 april 2024.^{[källa från Wikidata]}
^ B.R.A.H.M.S., BRAHMS artist-ID: darius-milhaud, läst: 5 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 80375, läst: 5 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.^{[källa från Wikidata]}

Tryckta källor

Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 927-930 (Del 3). Libris 8198860

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.