Abstrakt konst, eller icke-föreställande konst, är konst som inte imiterar eller direkt skildrar den yttre verkligheten. Vissa begränsar termen till att gälla endast nonfigurativ konst, medan andra använder den om konst som inte föreställer något, men som har sitt ursprung i verkligheten.
Karaktär
Olika beteckningar har föreslagits (icke-föreställande konst, absolut konst, konkret konst) men ingen har blivit allmänt accepterad[1]. "Abstrakt" används ofta som ett ungefärligt begrepp om målningar som har ett mer eller mindre abstrakt utförande.[2] Det ursprungliga motivet till en abstrakt målning, till exempel ett landskap eller ett stilleben, kan vara synligt eller utläsbart; de flesta kubistiska målningar är av det slaget. Det kan också röra sig om enbart symboliska eller geometriska former utan något direkt samband med den yttre verkligheten, som hos Mondrian. I en tredje form av abstrakt konst kan penselskrift, färg och struktur hos det använda materialet ge en antydan om hur målningen växt fram, som i Pollocks verk.
1900-talets abstrakta konst har bland annat sitt ursprung hos Cézanne, som behandlade vissa landskapsmotiv som solida geometriska former och vars målningar beundrades av kubisterna. Kubismen, den första abstrakta stilen, hade en avgörande inverkan på andra konstnärer och grupper, men det var inte kubisterna utan andra grupper som underströk färgens självständiga värde. Platta ytmönster, som Gauguin och Pont-Aven-målarna arbetade med på sina målningar, togs upp av nabisterna, fauvisterna intresserade sig särskilt för färgens frigörelse. Färgens känslomässiga inverkan var också av största betydelse för den tyska expressionismen.
Exempel på abstrakt målning, Natalia Plachta Fernandes, SandHilma af Klint, Målningarna till templet no 1, 1907.
Den första abstrakta målningen har ofta tillskrivits Vasilij Kandinskij1911, men innan dess fanns det flera målare i vilkas arbeten motivet hade blivit praktiskt taget omöjligt att urskilja, till exempel hos Adolf Hölzel och till viss del Gustave Moreau. Allra tidigast var kanske Hilma af Klints verk från 1906.[3]
Olika former av abstraktion blev vanligare i måleri och skulptur på 1920-talet, ofta med en geometrisk utgångspunkt: ett undantag är Arp som gjorde slumpmässiga kompositioner (till exempel med rivet papper) och de experiment med mer informella former av abstrakt konst som utfördes inom surrealismen.
Hilma af Klint (1862–1944) är en för många okänd gigant i den svenska och internationella konsthistorien. Hilma af Klint var en radikal banbrytare för en konst som vände sig bort från den synliga verkligheten. Redan åren runt förra sekelskiftet utvecklade hon ett abstrakt bildspråk, oberoende av och flera år före Vasilij Kandinskij, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj.[3]