PROFILBARU.COM

	Pär Lagerkvist
Född	23 maj 1891; Växjö, Kronobergs län (Småland)
Död	11 juli 1974 (83 år); Lidingö, Stockholms län
Yrke	Poet, dramatiker, romanförfattare, essäist, novellförfattare
Nationalitet	Svensk
Språk	svenska
Noterbara verk	Ångest, Dvärgen
Priser	Nobelpriset i litteratur (1951)
Make/maka	Karen Sørensen (skilda); Elaine Hallberg
Barn	Elin Lagerkvist; Bengt Lagerkvist; Ulf Lagerkvist

Pär Fabian Lagerkvist, född 23 maj 1891 i Växjö^[2], död 11 juli 1974 i Lidingö,^[3] var en svensk författare, poet och dramatiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1940 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951.^[4]

Biografi

Tidiga år och tidiga verk

Pär Lagerkvist föddes som yngste son till Anders Johan Lagerquist (1853–1947), järnvägsanställd, och Johanna Magnusdotter Blad (1854–1923). Barndomshemmet^[5] i järnvägsstationen var ett pietistiskt hem i Växjö och han hade sex äldre syskon. Som lärare i Växjö läroverk hade han den engagerade nystavaren Josef Fredbärj (1863–1914) som inspirerade honom att förändra sin dittillsvarande namnstavning Per Lagerquist till Pär Lagerkvist ^[6] Han studerade i Uppsala 1911–1912 och vistades under långa perioder i Danmark, Frankrike och Italien under 1910- och 1920-talen. I föräldrahemmet var, som han själv uttryckt det, Bibeln och psalmboken de enda böckerna, men i tonåren kom Lagerkvist i kontakt med darwinism och socialism, nya idéer som i grunden ifrågasatte den trygga pietistiska världsbilden.

Lagerkvist har själv beskrivit sin bakgrund, den tankemässiga utbrytningen i tonåren och den ångest och oro denna skapade i romanen Gäst hos verkligheten (1925). I novellsamlingen Onda sagor (1924) ingår novellen Far och jag, som även den har tydliga självbiografiska inslag.

Han lämnade den konfessionella kristna tron bakom sig under läroverksåren i Växjö, men bevarade ett starkt intresse för bibliska och mytologiska berättelser som litterära motiv. Mycket av hans senare författarskap kom att kretsa kring människans plats i en värld där Gud inte längre styr, och kring Gud sedd som en mänsklig projektion – så till den grad att många uppfattat honom som en kristen mot sin vilja. I dikten Det kom ett brev skriver han om ett brev från sin gamla mor som påminner honom om det som är av evighet. Dikten är tonsatt av Erik Fabiansson och sjöngs in på skiva av kyrkosångaren Einar Ekberg (på Odeon) 1938.

Hans söner Ulf och Bengt Lagerkvist har tydligt uttalat att hemmet inte på något vis var religiöst och att fadern aldrig privat refererade till en personlig gud. Lagerkvist kände med säkerhet till C. G. Jungs teorier om det kollektiva omedvetna och om religiös, litterär och djuppsykologisk symbolik, men när han lärde känna dem och huruvida man kan tala om påverkan är oklart.

Fortsatt författarskap

Under 1910-talet kom författaren även att skriva konstkritik. Han var den förste svenske kritiker som stiftade närmare bekantskap med Picassos kubistiska målningar, under en resa till Paris 1912, och skrev om de nya strömningarna i artiklar samt i Ordkonst och bildkonst. Han skrev också en del artiklar med socialistiska teman vid denna tid, bland annat för tidningen Politiken.

Lagerkvists politiska radikalism stod sig långt upp i åren. Erik Hjalmar Linder har påpekat att dramat Konungen (1932) röjer en närmast marxistisk samhällssyn,^[7] och han kom att bli en obeveklig motståndare till Adolf Hitler från 1933 och framåt.

Lagerkvist blev ledamot av Svenska Akademien 1940, filosofie hedersdoktor i Göteborg 1941 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Han debuterade med kortromanen Människor 1912, som han dock inte ville kännas vid senare. Han beskriver den sekulariserade människans ofrånkomliga ångest inför en värld utan Gud, eller om man så vill en tro på en gud som inte längre finns. Detta återkommer som ett grundtema i flera av hans verk. Hans kanske mest kända dikt från samlingen Ångest, 1916: ”Ångest, ångest är min arvedel ...” utgår från denna känsla. Även i romaner som Barabbas, Sibyllan och Ahasverus död tas temat upp.

Lagerkvist har viktiga kopplingar till existensfilosofiska strömningar och är en av den svenska 1900-talslyrikens centralgestalter; trots att han sällan använder renodlad fri vers och i regel låter sina dikter behålla en klart artikulerad diskursiv struktur var hans djärva koncentration i bildskapandet, hans lugna närhet till det folkliga och bibliska språket och hans envisa koncentration på det subjektiva nydanande, och ur den synvinkeln är han en av den svenska modernismens portalfigurer.

Senare verk

I Bödeln (1933, även drama) gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en medeltida miljö och dubbelexponeras sedan med nutida brutalitet, innan bödeln själv tar till orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation också till kristendomen. I den första delens primitiva medeltida krogmiljö är bödeln främst synonym med ondskan, i den moderna restaurangscenen vänder sig satiren tydligt mot nazismen men bödeln höjer sig till sist över detta förfall. Boken var också en av de skrifter som brändes av de tyska nazisterna 1933; i Der Stürmer kallades Lagerkvist en "judenknecht" (judedräng), något han enligt sonen Ulf tog som en hedersbetygelse. Den väckte starkt gensvar i Sverige.

Kort efter Bödeln gjorde Lagerkvist en resa till Grekland och Palestina, som formade sig både till ett slags pilgrimsfärd till den västerländska civilisationens källor och en markering av att de idéer de stod för nu var under hot.^[8] I Den knutna näven (1934) beskriver han sina möten med Aten, Delfi och Jerusalem och formulerar samtidigt kraftfulla appeller gentemot fascismens våldsdyrkan, inhumanitet och antiintellektualism - och mot den senfärdighet att ta detta på allvar som han såg omkring sig. När kriget kom 1939 stod Lagerkvist på Gestapos dödslistor inför en eventuell tysk invasion av Sverige.^[9] Under kriget var han engagerad antinazist och medlem i organisationen Tisdagsklubben.^[10]

Familj

Pär Lagerkvist var 1918–1925 gift med danskan Karen Sørensen. De fick dottern Elin Lagerkvist (1918–2009).^[3] Efter skilsmässa gifte han om sig 1925 med Elin, kallad Elaine, född Hallberg^[11] (1891–1967^[3]), som var änka efter konstnären Gösta Sandels. I det äktenskapet blev han far till Bengt Lagerkvist och Ulf Lagerkvist.

Lagerkvist är begravd på Lidingö kyrkogård.^[12]

Erkännande och eftermäle

Pär Lagerkvist tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951 med motiveringen "För den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor". Trots att Lagerkvist själv var ledamot av Svenska Akademien och akademien kritiserats för att alltför ofta belöna svenska och nordiska författare blev det en okontroversiell prisutnämning. Lagerkvist var en även internationellt högt uppburen och vida översatt författare, och han hörde till favoriterna i förhandspekulationerna. Året innan hade romanen Barabbas utkommit och blivit en enorm succé även utomlands, vilket anses vara en avgörande orsak till att han tilldelades priset.^[13]

Tåget Y32 1410 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Pär Lagerkvist. Så har även ett av Skånetrafikens Pågatåg. Lagerkvist har fått två vägar uppkallade efter sig, en på Lidingö, en i Växjö: Pär Lagerkvists väg. På Kungsholmen i Stockholm finner man även Pär Lagerkvists gata. 2017 invigdes Pär Lagerkvistskolan i den nya stadsdelen Bredvik väster om Växjö.^[14]

Lagerkvist fick avslag då han försökte bli medlem i den litterära elevföreningen vid högre allmänna läroverket i Växjö – antagligen den enda sådana förening i Sverige som avvisat en blivande Nobelpristagare i litteratur.^{[källa behövs]}

Lagerkvist formulerade inskriften på Brantingmonumentet vid Norra Bantorget i Stockholm.

Filmatiseringar

Några av Lagerkvists verk har filmatiserats. Det eviga leendet blev en novellfilm i regi av Lars-Erik Liedholm 1946. Barabbas gjordes som svensk långfilm av Alf Sjöberg 1953 och som italiensk-amerikansk i regi av Richard Fleischer 1961 med Anthony Quinn i titelrollen. Gäst hos verkligheten filmatiserades 1961 av sonen Bengt Lagerkvist, som också gjort TV-teater på Sveriges Television av flera pjäser/dramatiseringar: Midsommardröm i fattighuset (1959), Bödeln (1965), Tunneln (1969), Hissen som gick ner i helvetet (1969), Bröllopsfesten (1978) och Han som fick leva om sitt liv (1987). Mannen utan själ gjordes som TV-teater av Lars Egler 1983.

Utomlands har utöver Barabbas gjorts TV-teater på Danmarks Radio av Midsommardröm i fattighuset (1962), regi Sam Besekow och på Yle i Finland av Låt människan leva (1965), regi Rauni Mollberg. Dessutom Hissen som gick ner i helvetet [Zlaya skazka] (1989), Ryssland, regi Igor Shevchenko och Barabbas [Khent hreshtak], Armenien, en specialversion av film-i-filmen i regi av Suren Babayan.^[15]

Tonsättningar

Musikaliteten i Pär Lagerkvists diktning har gjort dikterna populära att tonsätta. Inte minst Gunnar de Frumerie tonsatte flera dikter, varav de sex som 1942 samlades under rubriken Hjärtats sånger op. 27 (efter diktsamlingen de hämtades ur) förmodligen är de mest kända.^[16] Även sångerna i Aftonland I, II och III från 1954 och 1964 har alla texter av Pär Lagerkvist.

Bibliografi

Novellsamlingar

Människor (1912)
Två sagor om livet (1913)
Järn och människor (1915)
Det eviga leendet (1920)
Onda sagor (1924)
Kämpande ande (1930)
I den tiden (1935)

Sakprosa

Diktsamlingar

Motiv (1914)
Ångest (1916)
Den lyckliges väg (1921)
Hjärtats sånger (1926)
Vid lägereld (1932)
Genius (1937)
Sång och strid (1940)
Hemmet och stjärnan (1942)
Aftonland (1953)

Dramatik

Sista mänskan (1917)
Teater (1918)
Himlens hemlighet (1919)
Kaos (1919)
Den osynlige (1923)
Han som fick leva om sitt liv (1928)
Konungen (1932)
Bödeln (1934)
Mannen utan själ (1936)
Seger i mörker (1939)
Midsommardröm i fattighuset (1941)
De vises sten (1947)
Låt människan leva (1949)

Romaner

Gäst hos verkligheten (1925)
Själarnas maskerad (1930)
Bödeln (1933)
Dvärgen (1944)
Barabbas (1950) (filmatiserades 1953, se vidare, Barabbas (film, 1953) samt 1961 se vidare, Barabbas (film, 1962))
Sibyllan (1956)
Ahasverus död (1960)
Pilgrim på havet (1962)
Det heliga landet (1964)
Mariamne (1967)
Den svåra resan (skriven cirka 1926, utgiven 1985)

Översättningar

"Literary Art and Pictorial Art" [Ordkonst och bildkonst], Rainbow Press, 1991, ISBN 0-9518535-0-3.

Priser och utmärkelser

1928 – De Nios Stora Pris
1940 – Ledamot av Svenska Akademien
1941 – Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet
1945 – Bellmanpriset
1951 – BMF-plaketten för Barabbas
1951 – Nobelpriset i litteratur

Se även

Pär Lagerkvistpriset
Den lyckliges väg – ett musikalbum med tonsättningar av Pär Lagerkvists dikter.

Referenser

^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 29627491.^{[källa från Wikidata]}
^ Växjö (G) Födelsebok C:6 (1874 – 1893) p 362, rad 1
^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
^ Nationalencyklopedin (1993). NE HF band 12. NE Nationalencyklopedin. sid. 66. Libris 12306126. ISBN 978-91-976241-1-4
^ Växjö (G) Husförhörslängder 1891 – 1924: AI:48 (1891 – 1895) p 1380 + AI:53 (1896 – 1900) p 1380 + AlIa:4 (1900 – 1905) p 1890 + AlIa:10 (1906 – 1913) p 1876 (Student) + AlIa:18 (1913 – 1924) p 1835, (skriftställare; Frik.1915). 2022-02-04. Läst 4 februari 2022
^ Birger Strandell i Svenska Linné-Sällskapets årsskrift 1975–77, sid. 156.
^ Fyra decennier av nittonhundratalet, 1949/1958
^ E.Hj. Linder, Fem decennier av 1900-talet
^ ”Bödeln talar ut - igen”. HD. https://www.hd.se/2014-04-20/bodeln-talar-ut---igen. Läst 24 januari 2018.
^ ”Tisdagsklubben”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tisdagsklubben. Läst 5 mars 2024.
^ SCB-utdrag ur vigselboken för Göteborgs Karl Johans församling 1925
^ FindaGrave.com Pär Lagerkvist
^ Möller, Håkan (2012). Pär Lagerkvist. Ögonblickets diktare och marknaden. Stockholm: Bokförlaget Atlantis. sid. 225. ISBN 978-91-7353-459-8
^ ”Pär Lagerkvistskolan och Pär Lagerkvist förskola”. vofab.se. Vöfab. Arkiverad från originalet den 12 april 2022. https://web.archive.org/web/20220412162653/https://www.vofab.se/sidor/hallbarhet/hallbart-byggande/par-lagerkvistskolan.html. Läst 12 april 2022.
^ IMDb om filmatiseringar av Pär Lagerkvists verk
^ Sveriges Radio. ”Gunnar de Frumerie - musik med hjärta och hjärna - P2 Dokumentär”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/566884?programid=4112. Läst 29 februari 2020.

Vidare läsning

Pär Lagerkvist-samfundets skriftserie. Växjö: Pär Lagerkvist-samfundets förlag. 1992-. Libris 4111333
Brodow, Bengt (2003). Ett författarskap speglat i språket: struktur och stil i Pär Lagerkvists prosa (1. uppl). Lund: Gleerup. Libris 8926131. ISBN 91-40-64162-7
Dahlgren, Torsten (1975). Pär Lagerkvist under skoltiden. Växjö: Växjöbladets tr. Libris 1699670
Ellestad, Everett M. (2009) Pär Lagerkvist and cubism : a study of his theory and practice : a critical essay. Rainbow, Cork, Ireland. Libris 11321466 ISBN 0-9518535-1-1
Fabreus, Karin (2002). Sagan, myten och modernismen i Pär Lagerkvists tidigaste prosa och Onda sagor. Stockholm studies in history of literature, 0491-0869 ; 45. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 8410961. ISBN 91-22-01954-5
Granlid, Hans O. (1961). Det medvetna barnet: stil och innebörd i Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten. Scandinavian university books, 99-0103642-9. Göteborg: Akademiförl./Gumpert. Libris 11778
Henmark, Kai (1966). Främlingen Lagerkvist. Tema, 99-0110911-6. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 77931
Holmberg, Lars (2008). Brinn du eviga längtan: Pär Lagerkvists livslånga brottning med Gud och livets mening. [Tibro: L. Holmberg,]. Libris 11292351. ISBN 978-91-633-3709-3
Hörnström, Erik (1946). Pär Lagerkvist: från den röda tiden till Det eviga leendet. Stockholm: Bonnier. Libris 302632
Karahka, Urpu-Liisa (1978). Jaget och ismerna: studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916 = [Ego and isms] : [studies in Pär Lagerkvist's pre-1916 æsthetic theory and poetic practice] (1. uppl). Lund: Cavefors. Libris 7402057. ISBN 91-504-0690-6
Klint, Stefan (2001). Romanen och evangeliet: former för Jesusgestaltning i Pär Lagerkvists prosa. Skellefteå: Norma. Libris 8394631. ISBN 91-7217-044-1
Lagerkvist, Bengt (2001). Vem spelar i natten: den unge Pär Lagerkvist. Stockholm: Atlantis. Libris 8374755. ISBN 91-7486-571-4
Lagerkvist, Elin (2003). Pär Lagerkvist idag. [Memoria / Kulturföreningen Memoria], 0283-3026 ; 2003:[7?]. Växjö: Kulturföreningen Memoria. Libris 11356591
Lagerkvist, Ulf (1991). Den bortvändes ansikte: en minnesbok. Stockholm: Bromberg. Libris 7652581. ISBN 91-7608-547-3
Linnér, Sven (1961). Pär Lagerkvists livstro. Stockholm: Bonnier. Libris 11776
Mjöberg, Jöran (1951). Livsproblemet hos Lagerkvist. Stockholm: Bonniers. Libris 437476
Mjöberg, Jöran (1999). Ångest var hans arvedel. Om Pär Lagerkvist som lyriker. Växjö: Pär Lagerkvist-Samfundet. Libris 7795476. ISBN 91-971846-8-3
Möller, Håkan (2009). Pär Lagerkvist: från författarsaga till Nobelpris. Historia litterarum, 0440-9078 ; 28. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Libris 11693733. ISBN 978-91-554-7558-1
Möller, Håkan (2012). Pär Lagerkvist: ögonblickets diktare och marknaden. Stockholm: Atlantis. Libris 12142624. ISBN 978-91-7353-459-8
Schöier, Ingrid (1987). Pär Lagerkvist: en biografi. Stockholm: Bonnier. Libris 7147373. ISBN 91-0-047218-2
Schöier, Ingrid (1981). Som i Aftonland: studier kring temata, motiv och metod i Pär Lagerkvists sista diktsamling = [Comme au Pays du soir] : [études sur les thèmes, les motifs et la méthode du dernier recueil de poèmes de Pär Lagerkvist]. Stockholm: Akademilitt. Libris 7640999. ISBN 91-7410-177-3
Sjöstrand, Östen (1975). Pär Lagerkvist: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedt. Libris 7152231. ISBN 91-1-753291-4
Synpunkter på Pär Lagerkvist. Aldus-böckerna, 0516-5628 ; 168. Stockholm: Aldus/Bonnier. 1966. Libris 8198139