Ulf Kristersson

Ulf Kristersson

Ulf Kristersson (mars 2024).
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
18 oktober 2022
Monark Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare Ebba Busch
Företrädare Magdalena Andersson
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
1 oktober 2017
Företrädare Anna Kinberg Batra
Tid i befattningen
5 oktober 2010–3 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cristina Husmark Pehrsson
Efterträdare Annika Strandhäll
Tid i befattningen
1988–1992
Företrädare Beatrice Ask
Efterträdare Fredrik Reinfeldt
Mandatperiod
1991–1994 (Stockholms kommun, statsrådsersättare)[1][2]
1994–1998 (Stockholms kommun)[3]
1998–2000 (Stockholms kommun)[4]
2014–2018 (Södermanlands län)[5]
2018–2022 (Stockholms kommun)[6]
2022–2026 (Södermanlands län,
ledig; statsminister)[7]
Född Ulf Hjalmar Kristersson
29 december 1963 (60 år)
Sverige Lunds domkyrkoförsamling, Malmöhus län[8]
Politiskt parti Moderaterna
Utbildning Civilekonom
Alma mater Uppsala universitet
Yrke Politiker, Ekonom
Maka Birgitta Ed (1991–)[9]
Barn 3
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Svenska armén
Tjänstetid 1983–1984
Grad Sergeant[10]
Enhet Upplands regemente

Ulf Hjalmar Ed Kristersson, född 29 december 1963 i Lunds domkyrkoförsamling i Malmöhus län,[11] är en svensk moderat politiker och Sveriges statsminister sedan den 18 oktober 2022. Han blev partiledare för Moderaterna 2017 och ledde partiet genom riksdagsvalen 2018 och 2022.

Kristersson är utbildad civilekonom. Han var kommunalråd i Strängnäs kommun 2002–2006, socialborgarråd i Stockholms stad 2006–2010 och socialförsäkringsminister 2010–2014 (i regeringen Reinfeldt).[12]

Kristersson har tidigare varit ordförande för Moderata ungdomsförbundet 1988–1992 och riksdagsledamot för Moderaterna 1991–2000. Sedan 2014 är han åter riksdagsledamot för Moderaterna.

Biografi

Bakgrund och familj

Kristersson bodde i sin födelsestad Lund fram till fem års ålder och är därefter uppvuxen i Torshälla utanför Eskilstuna[13]. Han är son till ekonomikonsulten, filosofie kandidat Lars Kristersson (1938–2015) och adjunkten Karin Kristersson (född Axelsson, 1938–2020[14]) och har två yngre syskon.

Efter att ha gått ut från S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna 1983 gjorde Kristersson åren 1983–1984 värnplikt som plutonbefäl med sergeants grad[15] vid Upplands regemente (S 1) i Enköpings garnison.[12] Han flyttade därefter till Uppsala för att studera företagsekonomi och nationalekonomi vid Uppsala universitet, där han avlade civilekonomexamen 1988.[16][17] Under studietiden var han även aktiv vid Södermanlands-Nerikes nation och var bland annat dess programsekreterare. På majmiddagen 2013 blev han hedersledamot vid nationen.[12]

Kristersson är bosatt i Strängnäs. Han är sedan 1991 gift med Birgitta Ed. Paret har tre döttrar som är adopterade från Kina.[18] Hustrun har arbetat som bland annat PR-konsult och är nu präst.[19]

Yrkeskarriär före politiken

Kristersson var marknadschef för Timbro förlag 1995–1998 parallellt med sitt uppdrag som riksdagsledamot.[12] År 1994 gav han även ut boken Non-working Generation på förlaget. I boken argumenterar han emot den svenska modellen och välfärdsstaten, som han jämför med apartheid och som han anser trycker ner människor i passivitet.[20][21]

Under perioden 2000–2001 arbetade Kristersson som kommunikationsdirektör hos IT-företaget Connecta i Stockholm. Efter bolagets fusion med Information Highway bytte företaget namn till Adcore AB.[22] Åren 2001–2002 var han även kommunikationskonsult hos företaget Nextwork AB.[12] Han anlitade under den perioden svart städhjälp under något år, vilket han uppgav i en enkät när han åter var aktiv inom politiken. Han motiverade det med att han inte varit politiskt förtroendevald eller representant längre, men att han tyckte det var felaktigt och en svag förklaring.[23]

Kristersson var styrelseordförande i Adoptionscentrum åren 2003–2005.[22] Under hans period som ordförande skakades Adoptionscentrum av en skandal, där det avslöjades att kidnappade barn från Kina hade förmedlats till svenska familjer; Adoptionscentrums dåvarande informationsansvariga Margret Josefsson angav att Kristersson kände till förhållandena, men det är oklart hur mycket han kunde påverka.[24] Kristersson har fortsatt att engagera sig för föräldralösa och adopterade barn och i februari 2021 föreslog han att det skulle tillsättas en statlig utredning som skulle författa en vitbok om hur internationella adoptioner till Sverige har fungerat historiskt.[25]

Politisk karriär fram till 2017

Kristersson under ett möte med Europeiska folkpartiet 2018.

Under sin gymnasietid på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna bildade Kristersson, tillsammans med några vänner, en MSU-förening (Moderat skolungdom) på skolan. Där beskriver Kristersson att hans politiska engagemang tog fart.[26]

Ordförande för Moderata Ungdomsförbundet

Efter avslutade akademiska studier var Kristersson åren 1988–1992 ordförande för Moderata Ungdomsförbundet (MUF). Vid förbundsstämman 1992, som hölls i Lycksele, förlorade Kristersson ordförandevalet med tre röster mot utmanaren Fredrik Reinfeldt i vad som kommit att kallas ”slaget i Lycksele”.[27] Kristersson ansågs under denna tid representera en mer nyliberal falang inom ungdomsförbundet, medan Reinfeldt representerade en mer konservativ riktning.[21] Som MUF-ordförande förespråkade Kristersson öppna gränser och helt fri invandring.[28]

Ledamot av Sveriges riksdag

Kristersson inträdde 5 oktober 1991 som ersättare för utrikesminister Margaretha af Ugglas i riksdagen från Stockholms kommuns valkrets. Han var därefter ordinarie riksdagsledamot från riksdagsvalet 1994 fram till våren 2000. Under denna period i riksdagen var han i olika perioder ledamot i socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och riksdagens revisorer. Han var under några år även vice ordförande för Moderaterna i Stockholm. Han lämnade riksdagen våren 2000 för att arbeta för IT-företaget Connecta.[27][12]

Kommunalråd och borgarråd 2002–2010

Kristersson kom tillbaka till politiken i samband med valet 2002, då han blev finanskommunalråd i Strängnäs kommun.[29] Inför valet 2006 var han ordförande i Moderaternas familjepolitiska arbetsgrupp. Efter valet blev han socialborgarråd i Stockholms stad.[29] Under tiden som socialborgarråd fick han ett hyreskontrakt på en femrumslägenhet i Stockholm av Ersta Diakonisällskap efter ett möte med Erstas dåvarande direktör, KD-politikern Thorbjörn Larsson.[30] Eftersom Stockholms stad gjorde upphandlingar och gav ekonomiskt bistånd till Ersta Diakonisällskap, bland annat för bostäder åt utsatta, startades en förundersökning om mutbrott av både Ulf Kristersson och en person i föreningens ledning. Enligt ett internt policydokument skulle lägenheterna i det aktuella huset reserveras för nyanställda och studerande på föreningens högskola.[31][32] Förundersökningen lades sedermera ned med motiveringen att Ulf Kristersson inte hade direkt makt över bidragsutdelningen.[33] Under 2008 var han ordförande i Moderaternas migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp. Inför riksdagsvalet 2010 var han ordförande i Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp och även Moderaternas talesperson i social- och familjepolitiska frågor.[34]

Socialförsäkringsminister 2010–2014

Efter riksdagsvalet 2010 tillträdde Kristersson som socialförsäkringsminister i regeringen Reinfeldt. Han efterträdde Cristina Husmark Pehrsson.[27]

Kristersson första uppdrag blev att se över regeringens tidigare sjukförsäkringsreform och att genomföra ett antal reformer. Resultatet av hans arbete med detta presenterades under våren 2011 och var en del av regeringens budgetproposition inför 2012. I samband med detta vägrade regeringen och Kristersson att följa riksdagens beslut om hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas, men ändrade sig i mars 2012.[35]

Ekonomisk-politisk talesperson 2014–2017

Regeringen Reinfeldt avgick efter riksdagsvalet 2014. Kristersson, som i valet åter blivit riksdagsledamot, nu för Södermanland, utsågs i december 2014 till Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson och blev vice ordförande i finansutskottet i riksdagen.[27] Han lämnade detta uppdrag och efterträddes av Elisabeth Svantesson i oktober 2017, då han valdes till ny partiledare för Moderaterna.[12]

Partiledare och oppositionsledare 2017–2022

Kristersson talar under Almedalsveckan inför riksdagsvalet 2018 under partiets kampanjslogan ”Lika för alla”.

Den 1 oktober 2017 valdes Kristersson till Moderaternas partiledare vid en extra partistämma på Clarion Sign i Stockholm.[36] Han efterträdde Anna Kinberg Batra, med knappt ett år kvar till riksdagsvalet 2018.[37]

I sitt installationstal slog Kristersson fast att Sverige ska bli ett land för hoppfulla och att Moderaterna ska vara ett parti för hoppfulla.[38] Även i flera andra tal har Kristersson särskilt lyft frågan om social rörlighet.[39] Han deltog i sin första partiledardebatt den 8 oktober 2017 i SVT:s Agenda.[40]

Riksdagsvalet 2018

Ulf Kristersson med Alliansledarna på Soltorget vid Sergels torg i Stockholm dagen före valdagen den 8 september 2018. Från vänster: Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Jan Björklund, Annie Lööf.

Efter partiledarbytet i oktober 2017 ökade stödet för Moderaterna i olika opinionsmätningar och i nyhetsmedier talades det om en ”Kristersson-effekt”.[41] Enligt en mätning från Demoskop i januari 2018 nådde partiet sitt högsta väljarstöd på över ett år med 22,6 procent.[42] I februari 2018 var partiet uppe på 25 procent i Skops mätning.[43] Senare under våren och sommaren 2018 vände emellertid opinionssiffrorna nedåt med ett väljarstöd på mellan 15 och 20 procent i flera olika mätningar.[44][45] I riksdagsvalet 2018 fick Moderaterna ett väljarstöd på 19,8 procent, vilket var en tillbakagång med 3,5 procentenheter och innebar fjorton färre riksdagsmandat. Alliansen blev mindre än de rödgröna, som dock inte lyckades nå egen majoritet. På valnatten krävde Kristersson statsminister Stefan Löfvens avgång, och uttryckte en ambition att själv bli ny statsminister.[46]

I valrörelsen framhöll Kristersson vikten av en migrationsuppgörelse där han menade att Socialdemokraterna och Moderaterna hade ett "speciellt ansvar" att komma överens, men han sa samtidigt att han inte uteslöt några partier i diskussionen.[47] Han beskrev integrationen av det stora antal flyktingar som hade kommit till Sverige som en ödesfråga för landet. Han föreslog bland annat obligatoriska språkförskolor för nyanlända barn,[48] och en ny anställningsform med inträdesjobb med en 70-procentig lön för unga svenskar utan gymnasieexamen och för nyanlända utan utbildning under dessas första fem år i landet.[49]

Regeringsbildningen 2018

Den 2 oktober 2018 fick Kristersson i uppdrag av talmannen Andreas Norlén att sondera förutsättningarna för att bilda en ny regering.[50] Han sökte initialt stöd för att bilda en regering bestående av Allianspartierna (Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna) genom stöd av Socialdemokraterna. Den 9 oktober meddelade han emellertid att Socialdemokraterna avvisat alla vidare samtal om överenskommelser, men att han avsåg fortsätta sondera förutsättningar för att bilda en ny regering.[51] Den 14 oktober konstaterade han att han inte längre såg förutsättningar för att bilda en ny regering.[52] Efter ytterligare samtal och sonderingar valde talmannen att låta riksdagen rösta om Kristersson som statsminister i en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. I omröstningen den 14 november 2018 röstade riksdagen nej med 195 röster mot 154 efter att Centerpartiet och Liberalerna följt de rödgrönas nej-linje medan Sverigedemokraterna röstat för Kristersson. Han blev därmed den förste statsministerkandidaten sedan regeringsformens införande 1974 – då riksdagen fick makten att utse statsminister – att inte godkännas av riksdagen.[53]

Mandatperioden 2018–2022

Inför valet 2018 hade Kristersson tillsammans med övriga Alliansen slagit fast att de inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna, vilket blev extra medialt uppmärksammat efter att löftet även framfördes till förintelseöverlevaren Hédi Fried.[54] I samband med att Stefan Löfven ordnade partiöverskridande diskussioner om gängkriminalitet 2019, men valde att inte inkludera Sverigedemokraterna, beslöt Kristersson sig för att öppna upp för diskussioner med Sverigedemokraterna.[55][56] Samtalet sågs som en öppning för ett djupare samarbete med Sverigedemokraterna i en framtida regering.[56]

Regeringskriserna 2021

Ulf Kristersson i riksdagens talarstol under regeringskrisen 2021 och strax före statsministeromröstningen den 7 juli.

Under regeringskrisen i Sverige i juni 2021 gav talman Andreas Norlén Ulf Kristersson i uppdrag att sondera förutsättningarna för att bilda regering.[57] Efter två dagar meddelade han att han gav upp försöken då han inte lyckats samla de 175 riksdagsmandat som krävts.[58]

Den 24 november 2021 röstade riksdagen om att utse Magdalena Andersson (S) till Sveriges statsminister och därmed efterträdare åt Stefan Löfven (S). Politisk turbulens uppstod när hennes tilltänkta koalitionspartner Miljöpartiet lämnade samarbetet samma dag som hon valdes. Moderaterna röstade nej till förslaget att utse Andersson till statsminister. [59]

Ett förändrat säkerhetsläge i Europa 2022

I början av 2022 förde Ryssland in flottstyrkor i Östersjön av ett slag och en mängd som landet tidigare inte hade gjort. Sverige flyttade marktrupper till Gotland, vilket fick Ryssland att reagera diplomatiskt och situationen i området bedömdes allmänt vara mer spänt än det någonsin hade varit sedan kalla krigets dagar.[60] Ryssland samlade vid samma tid markstridstrupper vid sin gräns till Ukraina och den 24 februari gick de ryska styrkorna till massivt angrepp mot Ukraina. Dessa förhållanden ledde till att Kristersson väckte frågan om att Sverige borde ansöka om anslutning till NATO, något som sedan flera år var partiets åsikt men som nu kanske skulle kunna samla en majoritet i riksdagen. Även Liberalerna hade sedan länge förespråkat en svensk NATO-anslutning. Under våren svängde både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i frågan, båda partierna hade tidigare motsatt sig tanken på ett svenskt NATO-medlemskap. Kristersson kom att samarbeta med statsminister Andersson i frågan och en bred majoritet kunde samlas för saken i riksdagen, där endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet kvarstod vid ståndpunkten att Sverige borde vara alliansfritt.[61] Genom den breda majoriteten, kom frågan inte att bli någon valfråga i höstens riksdagsval.

Riksdagsvalet 2022

Kristersson på väg till talmannen, oktober 2022.

Inför riksdagsvalet 2022 gick Kristersson till val som Moderaternas partiledare för att bilda regering tillsammans med Kristdemokraterna, med stöd av Liberalerna och Sverigedemokraterna.[62]

Valet hölls söndagen den 11 september 2022. Den 14 september, onsdagen efter valet, var så gott som alla röster färdigräknade och då utropade Kristersson valseger för högerblocket, bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna, och började arbetet med att få ihop ett nytt regeringsunderlag för att bilda en ny regering. Statsminister Magdalena Andersson hade samma dag erkänt sig besegrad.[63]

Mandatperioden 2022–2026

Den 14 oktober 2022 meddelade Kristersson riksdagens talman att han var redo att bilda regering tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna. De fyra partiernas skriftliga överenskommelse med Kristersson som statsminister för mandatperioden 2022–2026 kallas för Tidöavtalet.[64][65]

Sveriges statsminister 2022–

Kristersson med USA:s president Joe Biden, 2023.
Kartan visar de länder Kristersson besökt under tiden som statsminister.

Den 17 oktober 2022 röstade riksdagen igenom Kristersson som statsminister, med 176 röster för och 173 emot.[66] Den 18 oktober 2022 presenterade Kristersson sin regering och senare samma dag, vid en konselj på Stockholms slott, tillträdde han formellt som Sveriges statsminister.

Kristerssons första utlandsresa som statsminister ägde rum den 28 oktober 2022 och gick traditionsenligt till Finland, där han mötte Finlands president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin. Frågor som diskuterades under mötet var framförallt den pågående energikrisen, försvar och säkerhetspolitik samt Rysslands invasion av Ukraina.[67] Både Sverige och Finland hade vid detta tillfälle ansökt om medlemskap i Nato, men ännu inte blivit medlemmar.

Den 15 februari 2023 mötte Kristersson Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i Kiev där Kristersson talade om Sveriges stöd till Ukraina.[68]

Den 5 juli 2023 reste Kristersson till USA för att träffa president Joe Biden. Fokus under mötet låg på Sveriges Natoanslutning.[69][70] Mötet mellan Kristersson och Biden var det första sedan Kristersson tillträtt som statsminister.

Utmärkelser

Bibliografi

Bildgalleri under tiden som partiordförande och statsminister

Referenser

  1. ^ Protokoll 1991/92:1 Måndagen den 30 september, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  2. ^ Protokoll 1991/92:7 Tisdagen den 8 oktober, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  3. ^ Protokoll 1994/95:1 Måndagen den 3 oktober, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  4. ^ Protokoll 1998/99:1 Måndagen den 10 oktober, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  5. ^ Protokoll 2014/15:1 Måndagen den 29 september, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  6. ^ Protokoll 2018/19:1 Måndagen den 24 september, Sveriges riksdags webbplats. Läst 7 juni 2022.
  7. ^ Valpresentation, Valmyndighetens webbplats. Läst 28 september 2022.
  8. ^ ”Kristersson, Ulf Hjalmar”, Sveriges befolkning 1980 (CD-ROM), Stockholm: Sveriges släktforskarförbund, ISBN 91-87676-37-0 
  9. ^ Birgitta tjatade på Ulf om att bli ihop – berättar om relationen. Expressen. Läst 25 mars 2018.
  10. ^ Svenska Dagbladet 2018-07-01: "M om säkerhetspolitiken: ”Misstror inte regeringen” av Jonas Gummesson,läst 2024-02-27
  11. ^ Sveriges befolkning 2000: Kristersson, Ulf Hjalmar (1963-12-29) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  12. ^ [a b c d e f g] ”CV: Ulf Kristersson” Arkiverad 26 januari 2021 hämtat från the Wayback Machine.. moderaterna.se. Läst 7 augusti 2018.
  13. ^ ”Född i Lund, gillar Kent, gjort milen på 43.04. Här är allt du inte visste om Ulf Kristersson”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2017-09-01/fodd-i-lund-gillar-kent-gjort-milen-pa-4304-har-ar-allt-du-inte-visste-om-ulf-kristersson. Läst 1 september 2017. 
  14. ^ ”Ulf Kristerssons mamma död – var tidigare sjuk i covid-19”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3a7RJ/ulf-kristerssons-mamma-dod--var-tidigare-sjuk-i-covid-19. Läst 7 juni 2020. 
  15. ^ Gummesson, Jonas (1 juli 2018). ”M om säkerhetspolitiken: ”Misstror inte regeringen””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/wEQdB1/m-om-sakerhetspolitiken-misstror-inte-regeringen. Läst 26 februari 2024. 
  16. ^ CV | Ulf Kristersson. moderaterna.se. https://moderaterna.se/app/uploads/2021/11/CV-foto.pdf. Läst 16 september 2023  Arkiverad 11 september 2022 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ CV – Ulf Kristersson – Statsminister. regeringen.se. https://www.regeringen.se/contentassets/78ca05ac12614f96831f1bea96bd1ce3/ulf-kristersson-sv.pdf. Läst 16 september 2023 
  18. ^ ”Fem saker du inte visste om Ulf Kristersson – Moderaternas nye partiledare”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/5-saker-du-inte-visste-om-ulf-kristersson-/. Läst 7 januari 2018. 
  19. ^ ”Birgitta Eds liv”. Expressen. Läst 10 september 2018.
  20. ^ Eric Rosén (13 augusti 2012). ”Ulf Kristersson: "Den svenska modellen är som apartheid" - Dagens Arena”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/innehall/ulf-kristersson-den-svenska-modellen-ar-som-apartheid/. Läst 25 augusti 2017. 
  21. ^ [a b] ”Tidslinje: Det här är Ulf Kristersson”. Sydsvenskan. Läst 7 augusti 2018.
  22. ^ [a b] ”Kommunikatören får förvalta arvet” (på svenska). Dagens Nyheter. 1 september 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/kommunikatoren-far-forvalta-arvet/. Läst 1 oktober 2017. 
  23. ^ Gustafsson, Anna (7 november 2007). ”Kristersson köpte svart städhjälp”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/kristersson-kopte-svart-stadhjalp. Läst 22 december 2019. 
  24. ^ ”Kristersson fick larm om sålda barn – adoptionerna fortsatte”. Sveriges Television. 21 november 2022. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kristersson-kande-till-de-kopta-barnen. Läst 29 november 2022. 
  25. ^ Ulf Krisersson på Facebook den 26 februari 2021, läst 2022-11-28
  26. ^ ”Ulf Kristersson”. Nya Moderaterna. https://moderaterna.se/ulf-kristersson. Läst 27 november 2021. 
  27. ^ [a b c d] ”Kommunikatören får förvalta arvet” (på svenska). Dagens Nyheter. 1 september 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/kommunikatoren-far-forvalta-arvet/. Läst 1 oktober 2017. 
  28. ^ ”1989 ville Kristersson ha fri invandring – så här säger han nu”. nyheter24.se. 31 augusti 2018. https://nyheter24.se/nyheter/politik/913522-1989-ville-kristersson-ha-fri-invandring-sa-har-sager-han-nu. Läst 6 juli 2023. 
  29. ^ [a b] ”Kommunikatören får förvalta arvet” (på svenska). Dagens Nyheter. 1 september 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/kommunikatoren-far-forvalta-arvet/. Läst 1 oktober 2017. 
  30. ^ Mellgren, Fredrik (15 januari 2008). ”M-topp fick bostad av Ersta”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/d3a13664-fb59-3a3e-953e-26f0df4d2876/m-topp-fick-bostad-av-ersta. Läst 5 november 2024. 
  31. ^ Mellgren, Fredrik (15 januari 2008). ”M-topp fick bostad av Ersta”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/m-topp-fick-bostad-av-ersta. Läst 22 december 2019. 
  32. ^ ”Nya ministern fick hyresrätt genom kontakter”. SvT Nyheter. 6 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.today/20130418150811/http://www.svt.se/nyheter/sverige/nya-ministern-fick-hyresratt-genom-kontakter. Läst 22 december 2019. 
  33. ^ ”Kristersson frias från mutmisstankar”. Svenska Dagbladet/TT. 16 april 2008. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/kristersson-frias-fran-mutmisstankar. Läst 22 december 2019. 
  34. ^ Åkesson, Lovisa; Nilsson, Lennart (1 oktober 2017). ”Det vet vi om Moderaternas nya partiledare Ulf Kristersson”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/detta-vet-vi-om-moderaternas-partiledarval/. Läst 17 september 2024. 
  35. ^ TT (1 mars 2012). ”Kristersson backar om sjukförsäkring”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  36. ^ ”Ulf Kristersson väljs till ny partiledare för Moderaterna”. Sveriges Radio. Läst 7 augusti 2018.
  37. ^ ”Ulf Kristersson vill göra upp med S om invandringen” (på svenska). Dagens Nyheter. 1 oktober 2017. http://www.dn.se/nyheter/politik/ulf-kristersson-vill-gora-upp-med-s-om-invandringen/. Läst 1 oktober 2017. 
  38. ^ ”Ulf Kristersson: Moderaterna ska vara ett parti för hoppfulla | Nya Moderaterna”. moderaterna.se. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211016184435/https://moderaterna.se/ulf-kristersson-moderaterna-ska-vara-ett-parti-hoppfulla. Läst 15 februari 2019. 
  39. ^ Kristersson, Ulf (15 december 2017). ”Ulf Kristerssons jultal: Social rörlighet är vår tids välfärdspolitik”. learnify.se. http://www.learnify.se/learnifyer/ObjectResources/3ad50ba3-c3d9-4fc1-817b-b817422c8c83/moderaterna%20jultal%20171215.pdf. Läst 16 april 2022. 
  40. ^ Edliden, Ann (8 oktober 2017). ”Så gick det för Kristersson i hans första partiledardebatt”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  41. ^ Åkesson, Nils (12 oktober 2017). ”Kristersson-effekt: M lyfter i ny mätning”. Dagens Industri. Läst 7 augusti 2018.
  42. ^ Nilsson, Mimmi & Samuelson, Fredrik (12 januari 2018). ”M:s högsta väljarstöd på ett år”. Expressen. Läst 7 augusti 2018.
  43. ^ ”SKOP:s väljarbarometer 12 februari 2018” (pdf). https://skop.se/main/wp-content/uploads/2018/02/SKOPs-Valjarbarometer-12-februari-2018.pdf. Läst 15 februari 2018. 
  44. ^ ”Yougov: Ökad polarisering – V och SD ser ut att bli valets stora vinnare”. Metro. Arkiverad från originalet den 26 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180726064018/https://www.metro.se/artikel/yougov-%C3%B6kad-polarisering-v-och-sd-ser-ut-att-bli-valets-stora-vinnare. Läst 18 juli 2018. 
  45. ^ ”Socialdemokraternas ras bromsat i ny mätning”. Expressen. 4 juli 2018. https://www.expressen.se/nyheter/almedalen/socialdemokraternas-ras-bromsat-i-ny-matning/. Läst 4 juli 2018. 
  46. ^ Söderlund, Andreas (10 september 2018). ”Kristersson (M): ”Nu ska Löfven avgå””. svt.se. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kristersson-nu-ska-lofven-avga/. Läst 16 april 2022. 
  47. ^ ”Kristersson (M): ’Jag utesluter inte några partier i samtal om migrationspolitik”. SVT. Läst 7 augusti 2018.
  48. ^ Holmqvist, Josefine; Karlsson, Pär (12 maj 2018). ”Kristersson: "Integrationen är vår tids ödesfråga"”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kv7MWX/ulf-kristersson-integrationen-var-tids-odefraga. Läst 7 augusti 2018. 
  49. ^ Svensson, Olof & Karlsson, Pär (31 oktober 2017). ”Löfven och Kristersson rök ihop”. Aftonbladet. Läst 7 augusti 2018.
  50. ^ SVT: Ulf Kristersson (M) får uppdraget att försöka bilda regering, 2018-10-02, läst 2018-10-10
  51. ^ fPlus: "Kristersson: Löfven avvisar Alliansregering - jag går vidare med sonderingar, 2018-10-10, läst 2018-10-09
  52. ^ Aftonbladet: "Ulf Kristersson ger upp försöken att bilda regering", 2018-10-14, läst 2018-10-14
  53. ^ SVT (14 november 2018). ”Kristersson nedröstad i riksdagen”. SVT. Läst 14 november 2018.
  54. ^ Johar Bendjelloul (7 september 2018). ”Hédi Fried: Vi måste förstå att demokratin är hotad”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/hedi-fried-vi-maste-forsta-att-demokratin-ar-hotad/. Läst 22 december 2019. 
  55. ^ Mattias Knutsson (21 december 2019). ”Ulf Kristersson försvarar SD: ”Det var droppen””. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/kristersson-forsvarar-sd-det-var-droppen/. Läst 22 december 2019. 
  56. ^ [a b] ”Kristersson efter historiska mötet: ”SD är ett parti som andra””. Dagens industri. 4 december 2019. https://www.di.se/nyheter/kristersson-efter-historiska-motet-sd-ar-ett-parti-som-andra/. Läst 22 december 2019. 
  57. ^ ”Talmannen gav sonderingsuppdrag till Ulf Kristersson”. Sveriges Riksdag. 29 juni 2021. https://www.riksdagen.se/sv/press/pressmeddelanden/2021/jun/29/talmannen-gav-sonderingsuppdrag-till-ulf-kristersson/. Läst 7 juli 2021. 
  58. ^ ”Moderaterna ger upp försöken att bilda regering”. Dagens Nyheter. 1 juli 2021. https://www.dn.se/sverige/moderaterna-ger-upp-forsoken-att-bilda-regering/. Läst 7 juli 2021. 
  59. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Magdalena Andersson (S) har valts till statsminister”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/2021/nov/24/magdalena-andersson-s-har-valts-till-statsminister/. Läst 27 november 2021. 
  60. ^ https://www.svd.se/a/v5Jl7m/forsvarsmakten-aktiverar-hemvarnet-pa-gotland
  61. ^ https://www.svd.se/a/lVyMm9/nyckeldatumen-ansoker-sverige-till-nato-i-juni
  62. ^ Haddad, Prescilia; Sartori, Aldo (12 november 2018). ”Kristersson (M) vill bilda regering med KD”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/statsvetaren-c-och-l-har-gatt-till-val-pa-helt-oforenliga-loften. Läst 21 augusti 2022. 
  63. ^ ”Sverige har röstat – följ utvecklingen direkt”. SVT Nyheter. 11 augusti 2022. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/senaste-nytt-om-svensk-politik-och-valet-2022. Läst 14 september 2022. 
  64. ^ Persson, Ida (14 oktober 2022). ”L, KD och M ska ingå i regeringen – SD får stort inflytande”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/l-kd-och-m-ska-inga-i-regeringen-sd-far-stort-inflytande. Läst 14 oktober 2022. 
  65. ^ ”Så blir Tidöavtalet: Liberalerna i regeringen – SD utanför”. DN.SE. 14 oktober 2022. https://www.dn.se/sverige/tidoavtalet-liberalerna-i-regeringen-sd-utanfor/. Läst 14 oktober 2022. 
  66. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Video”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/ovrigt-kammaren/provning-av-forslag-till-statsminister_HAC120221017zz. Läst 27 februari 2023. 
  67. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (26 oktober 2022). ”Statsminister Ulf Kristersson besöker Helsingfors”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2022/10/statsminister-ulf-kristersson-besoker-helsingfors/. Läst 2 juli 2023. 
  68. ^ ”Statsminister Ulf Kristersson är på plats i Kiev”. SVT Nyheter. 15 februari 2023. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/statsminister-ulf-kristersson-ar-pa-plats-i-kiev. Läst 2 juli 2023. 
  69. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (5 juli 2023). ”Statsminister Ulf Kristersson träffade president Joe Biden i Vita huset”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/07/statsminister-ulf-kristersson-traffade-president-joe-biden-i-vita-huset/. Läst 7 juli 2023. 
  70. ^ Lundberg, Oscar (5 juli 2023). ”Statsminister Ulf Kristersson hade möte med Joe Biden”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/kristersson-efter-motet-med-biden-natomedlemskap-i-vilnius-ar-fullt-mojligt. Läst 7 juli 2023. 
  71. ^ ”Bäst klädda gästerna på kungens jubileumsmiddag”. Damernas Värld. 15 september 2023. https://damernasvarld.expressen.se/kunglig-stil/bast-kladda-pa-den-kungliga-jubileumsmiddagen/. Läst 16 september 2023. 
  72. ^ ”Tjusig galamiddag för Frankrikes president”. Aftonbladet. 31 januari 2024. https://www.aftonbladet.se/kungligt/a/5B1JvX/tjusig-galamiddag-for-frankrikes-president. Läst 15 februari 2024. 
  73. ^ url=https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2024-04-23-statsbesok-fran-finland Arkiverad 24 april 2024 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 24 April 2024
  74. ^ ”Så var kungens fest i natt – se bilderna inifrån slottet!”. Arkiverad från originalet den 7 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240507065444/https://www.svenskdam.se/kungligt/sa-var-kungens-fest-i-natt-se-bilderna-inifran-slottet/10264136. Läst 7 maj 2024. 
  75. ^ Andrii Plakhotniuk, Ukrainas ambassadör till Sverige (26 augusti 2024). ”Ulf Kristersson hedras med ukrainsk medalj”. https://x.com/a_plakhotniuk/status/1827986411368165596?t=gNX7u30a3s3fc3SA2QShjg&s=19. 

Externa länkar

Politiska uppdrag
Företräddes av
Magdalena Andersson 		 Sveriges statsminister
2022– 		Sittande
Företräddes av
Cristina Husmark Pehrsson 		 Sveriges socialförsäkringsminister
2010–2014 		Efterträddes av
Annika Strandhäll
Företräddes av
Margareta Olofsson 		 Socialborgarråd i Stockholms stad
2006–2010 		Efterträddes av
Anna König Jerlmyr
Sveriges riksdag
Företräddes av
Ylva Johansson 		 Arbetsmarknadsutskottets vice ordförande
2014 		Efterträddes av
Elisabeth Svantesson
Företräddes av
Anna Kinberg Batra 		 Finansutskottets vice ordförande
2014–2017 		Efterträddes av
Elisabeth Svantesson
Partipolitiska uppdrag
Företräddes av
Anna Kinberg Batra 		 Moderaternas partiledare
2017– 		Sittande
Företräddes av
Beatrice Ask 		 Moderata ungdomsförbundets
förbundsordförande
1989–1992 		Efterträddes av
Fredrik Reinfeldt
v • r
Sveriges regering (Regeringen Kristersson)
Statsminister
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Statsministerns ställföreträdare
Departementschefer
Övriga statsråd
v • r
Moderata samlingspartiet
Ledarskap
Partiledare
Partisekreterare
Gruppledare
i riksdagen
(från 1971)
I regeringsställning
Associerade organisationer
Organisationer och företag
Historia och relaterade ämnen
1Koalitionsregering med Liberala samlingspartiet 2Samlingsregering med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Bondeförbundet 3Koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna 4Koalitonsregering med Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna 5Koalitonsregering med Kristdemokraterna och Liberalerna
 
Moderaternas riksdagsledamöter
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 1991–1994
Christel Anderberg • Arne Andersson • Sten Andersson • Bo Arvidson • Jan Backman • Inga Berggren • Stig Bertilsson • Carl Bildt • Knut Billing • Anders Björck • Lars Björkman • Görel Bohlin • Leif Carlson • Charlotte Cederschiöld • Rolf Clarkson • Rolf Dahlberg • Bertil Danielsson • Hans Dau • Maud Ekendahl • Ingvar Eriksson • Björn von der Esch • Gustaf von Essen • Karin Falkmer • Elisabeth Fleetwood • Bo Frank • Lennart Fridén • Filip Fridolfsson • Margareta Gard • Inge Garstedt • Margit Gennser • Carl Fredrik Graf • Stig Grauers • Nic Grönvall • Ann-Cathrine Haglund • Birger Hagård • Lennart Hedquist • Hugo Hegeland • Chris Heister • Ingrid Hemmingsson • Birgit Henriksson • Tom Heyman • Hans Hjortzberg-Nordlund • Anders G. Högmark • Tomas Högström • Gunnar Hökmark • Göte Jonsson • Henrik S. Järrel • Ola Karlsson • Göthe Knutson • Inger Koch • Wiggo Komstedt • Ulf Kristersson • Henrik Landerholm • Göran Lennmarker • Gullan Lindblad • Göran Lindblad • Anna Lindgren • Olle Lindström • Bo Lundgren • Pehr Löfgreen • Jerry Martinger • Per-Richard Molén • Carl G. Nilsson • Patrik Norinder • Hans Nyhage • Mikael Odenberg • Kent Olsson • Bertil Persson • My Persson • Fredrik Reinfeldt • Sonja Rembo • Inger René • Stig Rindborg • Rune Rydén • Mona Saint Cyr • Jan Sandberg • Anita Sidén • Per Stenmarck • Karl-Gösta Svenson • Sten Svensson • Lars Tobisson • Ingegerd Troedsson • Margaretha af Ugglas • Ivar Virgin • Knut Wachtmeister • Alf Wennerfors • Per Westerberg • Birgitta Wistrand • Bengt Wittbom • Liselotte Wågö • Göran Åstrand
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 1994–1998
Christel Anderberg • Arne Andersson • Sten Andersson • Beatrice Ask • Nils Fredrik Aurelius • Jan Backman • Inga Berggren • Carl Bildt • Per Bill • Knut Billing • Anders Björck • Lars Björkman • Eva Björne • Leif Carlson • Rolf Dahlberg • Maud Ekendahl • Catharina Elmsäter-Svärd • Ingvar Eriksson • Gustaf von Essen • Karin Falkmer • Elisabeth Fleetwood • Jan-Olof Franzén • Lennart Fridén • Margit Gennser • Carl Fredrik Graf • Stig Grauers • Rolf Gunnarsson • Birger Hagård • Carl Erik Hedlund • Lennart Hedquist • Chris Heister • Gun Hellsvik • Tom Heyman • Lars Hjertén • Hans Hjortzberg-Nordlund • Anders G. Högmark • Tomas Högström • Gunnar Hökmark • Jeppe Johnsson • Annika Jonsell • Göte Jonsson • Henrik S. Järrel • Ola Karlsson • Göthe Knutson • Inger Koch • Ulf Kristersson • Henrik Landerholm • Göran Lennmarker • Gullan Lindblad • Göran Lindblad • Olle Lindström • Bo Lundgren • Ulla Löfgren • Jerry Martinger • Ulf Melin • Carl G. Nilsson • Margareta E. Nordenvall • Patrik Norinder • Elizabeth Nyström • Mikael Odenberg • Kent Olsson • Bertil Persson • My Persson • Marietta de Pourbaix-Lundin • Fredrik Reinfeldt • Sonja Rembo • Inger René • Stig Rindborg • Rune Rydén • Ola Sundell • Åke Sundqvist • Karl-Gösta Svenson • Sten Svensson • Lars Tobisson • Sten Tolgfors • Per Unckel • Peter Weibull Bernström • Per Westerberg • Birgitta Wichne • Birgitta Wistrand • Liselotte Wågö • Anna Åkerhielm
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 1998–2002
Berit Adolfsson • Christel Anderberg • Sten Andersson • Beatrice Ask • Nils Fredrik Aurelius • Gunnar Axén • Jan Backman • Inga Berggren • Carl Bildt • Per Bill • Knut Billing • Anders Björck • Lars Björkman • Leif Carlson • Margareta Cederfelt • Anne-Katrine Dunker • Maud Ekendahl • Lars Elinderson • Catharina Elmsäter-Svärd • Karin Enström • Ingvar Eriksson • Gustaf von Essen • Karin Falkmer • Elisabeth Fleetwood • Lennart Fridén • Margit Gennser • Carl Fredrik Graf • Rolf Gunnarsson • Catharina Hagen • Stefan Hagfeldt • Roy Hansson • Carl Erik Hedlund • Lennart Hedquist • Chris Heister • Gun Hellsvik • Tom Heyman • Lars Hjertén • Hans Hjortzberg-Nordlund • Cristina Husmark Pehrsson • Anders G. Högmark • Tomas Högström • Gunnar Hökmark • Carl-Axel Johansson • Jeppe Johnsson • Göte Jonsson • Henrik S. Järrel • Ola Karlsson • Anna Kinberg Batra • Ulf Kristersson • Henrik Landerholm • Björn Leivik • Göran Lennmarker • Anna Lilliehöök • Göran Lindblad • Lars Lindblad • Olle Lindström • Bo Lundgren • Cecilia Magnusson • Jerry Martinger • Per-Richard Molén • Carl G. Nilsson • Per-Samuel Nisser • Patrik Norinder • Elizabeth Nyström • Mikael Odenberg • Kent Olsson • Bertil Persson • Marietta de Pourbaix-Lundin • Fredrik Reinfeldt • Inger René • Stig Rindborg • Jan-Evert Rådhström • Anita Sidén • Anders Sjölund • Carl-Erik Skårman • Ola Sundell • Ewa Thalén Finné • Lars Tobisson • Sten Tolgfors • Per Unckel • Per Westerberg • Henrik Westman • Birgitta Wistrand • Liselotte Wågö • Anna Åkerhielm
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 2014–2018
Maria Abrahamsson • Amir Adan • Erik Andersson • Jan R. Andersson • Jörgen Andersson • Alexandra Anstrell • Sofia Arkelsten • Beatrice Ask • Lena Asplund • Anti Avsan • Hanif Bali • Lars Beckman • Finn Bengtsson • Erik Bengtzboe • Ulf Berg • Margareta B. Kjellin • Sten Bergheden • Per Bill • Tobias Billström • Ewa Björling • Gustav Blix • Carl-Oskar Bohlin • Helena Bonnier • Helena Bouveng • Katarina Brännström • Mikael Cederbratt • Margareta Cederfelt • Åsa Coenraads • Sotiris Delis • Ida Drougge • Catharina Elmsäter-Svärd • Annicka Engblom • Hillevi Engström • Karin Enström • Jan Ericson • Thomas Finnborg • Lotta Finstorp • Johan Forssell • Rene Francis • Sofia Fölster • Tina Ghasemi • Mats Green • Roland Gustbée • Pia Hallström • Ann-Charlotte Hammar Johnsson • Krister Hammarbergh • Anders Hansson • Gunnar Hedberg • Ulrika Heindorff • Lars Hjälmered • Gustaf Hoffstedt • Christian Holm • Johan Hultberg • Isabella Hökmark • Jonas Jacobsson Gjörtler • Pål Jonson • Ellen Juntti • Ulrika Karlsson • Anna Kinberg Batra • Dag Klackenberg • Ulf Kristersson • Olof Lavesson • Eva Lohman • Cecilia Magnusson • Betty Malmberg • Maria Malmer Stenergard • Gunilla Nordgren • Andreas Norlén • Marta Obminska • Lotta Olsson • Erik Ottoson • Jenny Petersson • Göran Pettersson • Maria Plass • Jessica Polfjärd • Lars Püss • Saila Quicklund • Fredrik Reinfeldt • Patrick Reslow • Edward Riedl • Jessica Rosencrantz • Jessika Roswall • Hans Rothenberg • Fredrik Schulte • Jesper Skalberg Karlsson • Lars-Arne Staxäng • Maria Stockhaus • Lisbeth Sundén Andersson • Elisabeth Svantesson • Michael Svensson • Cecilie Tenfjord-Toftby • Ewa Thalén Finné • Tomas Tobé • Hans Wallmark • Camilla Waltersson Grönvall • Jörgen Warborn • Per Westerberg • Cecilia Widegren • John Widegren • Niklas Wykman • Boriana Åberg • Anette Åkesson • Ann-Britt Åsebol
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 2018–2022
Amir Adan (e) • Emma Ahlström Köster (e) • Ann-Sofie Alm • Erik Andersson (avgått) • Jan R. Andersson • Alexandra Anstrell • Beatrice Ask (avgått) • Kristina Axén Olin • Hanif Bali • Lars Beckmanpv • Erik Bengtzboe (avgått) • Sten Berghedenpv • Jörgen Berglundpv • Ulrik Bergman • Tobias Billströmpv • Elisabeth Björnsdotter Rahm • Carl-Oskar Bohlinpv • Helena Bouveng • Katarina Brännströmpv • Margareta Cederfelt • Åsa Coenraads • Mikael Damsgaard (ersatt Polfjärd) • Ida Drougge • Annicka Engblompv • Karin Enström • Jan Ericson • Jasmin Farid (e) • Lotta Finstorp (avgått) • Johan Forssell • Mats Greenpv • Ann-Charlotte Hammar Johnsson • Anders Hansson • Åsa Hartzell (e) • Ulrika Heindorffpv • Richard Herrey (e) • Harald Hjalmarsson (e) • Lars Hjälmeredpv • Johan Hultberg • Marie-Louise Hänel Sandström • Malin Höglund • Kjell Jansson • Lars Jilmstad (e) (ersatt Ask) • Pål Jonsonpv • David Josefsson • Ellen Juntti • Ulrika Jörgensen • Arin Karapet • Mattias Karlssonpv • Ulrika Karlsson (e) • Ulf Kristerssonpv • Ann-Sofie Lifvenhage (ersatt Puustinen) • Marléne Lund Kopparklint • Betty Malmberg • Maria Malmer Stenergard • Josefin Malmqvist • Noria Manouchi • Louise Meijer • Andreas Norlénpv • Marta Obminska • Lotta Olsson • Erik Ottoson • Jessica Polfjärdpv (avgått) • Jari Puustinen (avgått, ersatte Andersson) • Lars Püss • Saila Quicklundpv • Johanna Rantsi (e) • Edward Riedlpv • Jessica Rosencrantz • Jessika Roswall • Hans Rothenberg • Mats Sander (e) • Fredrik Schulte (e) (ersatt Tobé) • Lars-Arne Staxäng (e) • Maria Stockhaus • Helena Storckenfeldt (ersatt Warborn) • Magnus Stuart (ersatt Finstorp) • Elisabeth Svantessonpv • Cecilie Tenfjord-Toftbypv • Magdalena Thuresson (ersatt E. Andersson) • Tomas Tobé (avgått) • Hans Wallmark • Camilla Waltersson Grönvall • Jörgen Warbornpv (avgått) • John E. Weinerhall • Sofia Westergren • Cecilia Widegrenpv • John Widegren (e) • Niklas Wykman • Viktor Wärnick • Boriana Åberg • Ann-Britt Åsebol
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Moderaterna under mandatperioden 2022–2026
Fredrik Ahlstedt • Emma Ahlström Köster • Ann-Sofie Alm • Alexandra Anstrell • Kristina Axén Olin • Lars Beckman • Sten Bergheden • Jörgen Berglund • Tobias Billström • Carl-Oskar Bohlin • Helena Bouveng • Camilla Brunsberg • Crister Carlsson • Margareta Cederfelt • Ludvig Ceimertz • Mikael Damsgaard • Ida Drougge • Lars Engsund • Karin Enström • Jan Ericson • Johan Forssell • Merit Frost Lindberg • Mats Green • Gustaf Göthberg • Ann-Charlotte Hammar Johnsson • Ulrika Heindorff • Johanna Hornberger • Johan Hultberg • Marie-Louise Hänel Sandström • Malin Höglund • Caroline Högström • Kjell Jansson • Lars Johnsson • Pål Jonson • David Josefsson • Ellen Juntti • Arin Karapet • Mattias Karlsson • Ulf Kristersson • Fredrik Kärrholm • Joanna Lewerentz • Ann-Sofie Lifvenhage • Marléne Lund Kopparklint • Maria Malmer Stenergard • Josefin Malmqvist • Noria Manouchi • Louise Meijer • Marie Nicholson • Ulrik Nilsson • Carl Nordblom • Charlotte Nordström • Susanne Nordström • Andreas Norlén • Peter Ollén • Stefan Olsson • Erik Ottoson • Lars Püss • Saila Quicklund • Thomas Ragnarsson • Johanna Rantsi • Magnus Resare • Adam Reuterskiöld • Edward Riedl • Jessica Rosencrantz • Oliver Rosengren • Jessika Roswall • Fredrik Saweståhl • Anna af Sillén • Jesper Skalberg Karlsson • Christian Sonesson • Maria Stockhaus • Helena Storckenfeldt • Elisabeth Svantesson • Oskar Svärd • Magdalena Thuresson • Katarina Tolgfors • Hans Wallmark • Camilla Waltersson Grönvall • John E. Weinerhall • Jennie Wernäng • John Widegren • Niklas Wykman • Viktor Wärnick • Boriana Åberg
v • r
Partiledare för riksdagspartier i Sverige
Auktoritetsdata

Read other articles:

Pacy-sur-Eure (comuna delegada)

Pacy-sur-Eurecomuna delegada Entidad subnacional Escudo Pacy-sur-Eurecomuna delegadaLocalización de Pacy-sur-Eurecomuna delegada en Francia Coordenadas 49°00′57″N 1°22′55″E / 49.015833333333, 1.3819444444444Entidad Comuna de Francia y Comuna delegada • País  Francia • Región Normandía • Departamento Eure • Distrito Évreux • Cantón Pacy-sur-Eure • Mancomunidad Comunidad de aglomeración Sena Normandía • Comu...

 

 

جامعة أوتو فون-غريكي ماغديبورغ

هذه المقالة تحتاج للمزيد من الوصلات للمقالات الأخرى للمساعدة في ترابط مقالات الموسوعة. فضلًا ساعد في تحسين هذه المقالة بإضافة وصلات إلى المقالات المتعلقة بها الموجودة في النص الحالي. (مارس 2018) جامعة أوتو فون-غريكي ماغديبورغ معلومات التأسيس 1993  الموقع الجغرافي البلد ألم...

 

 

آيت خيار (آيت واسيف)

آيت خيار تقسيم إداري البلد المغرب  الجهة درعة تافيلالت الإقليم تنغير الدائرة تنغير الجماعة القروية آيت واسيف المشيخة آيت واسيف السكان التعداد السكاني 525 نسمة (إحصاء 2004)   • عدد الأسر 71 معلومات أخرى التوقيت ت ع م±00:00 (توقيت قياسي)[1]،  وت ع م+01:00 (توقيت صيفي)[1] ...

Nika (film)

2022 Russian filmNikaTheatrical release posterDirected byVasilisa KuzminaWritten by Vasilisa Kuzmina Yulia Gulyan Produced by Mikhail Vrubel Aleksandr Andryushchenko Fyodor Bondarchuk Denis Baglay Vadim Vereshchagin Vyacheslav Murugov Starring Liza Yankovskaya Anna Mikhalkova Ivan Fominov Ivan Brovin CinematographyMikhail MilashinMusic byAmin BouhafaProductioncompanies National Media Group Vodorod Film Company Art Pictures Studio Distributed byCentral PartnershipRelease date 19 May ...

 

 

Lee Jin-wook

South Korean actor In this Korean name, the family name is Lee. Lee Jin-wookLee Jin-wook in 2022Born (1981-09-16) September 16, 1981 (age 42)Cheongju, North Chungcheong Province, South KoreaOther namesLee Jin-ukOccupationActorYears active2000–presentAgentBH Entertainment[1]Korean nameHangul이진욱Hanja李陣郁Revised RomanizationI Jin-ukMcCune–ReischauerI Chinuk Lee Jin-wook (Korean: 이진욱; born September 16, 1981) is a South Korean actor. He is best known fo...

 

 

Sinbad si Pelaut

Sinbad beralih ke halaman ini. Untuk penggunaan lain, lihat Sinbad (disambiguasi). Sinbad si PelautDigambar oleh Milo Winter (1914) Sinbad (atau Sindbad) si Pelaut (Arab: السندباد البحري, translit. as-Sindibādu al-Baḥriyy) adalah seorang pahlawan fiksi dan pahlawan dari sebuah cerita yang berasal dari Timur Tengah; ia dikisahkan tinggal di Baghdad, pada masa Kekhalifahan Abbasiyah. Pada perjalannnya di sepanjang laut timur Afrika dan selatan Asia, ia mendapatkan petu...

Roman Thermae of Maximinus

Cultural heritage monument in Braga, Portugal Roman Thermae of MaximinusAlternative nameAlto da CividadeLocationBraga, Cávado, Norte, PortugalCoordinates41°32′46.64″N 8°25′46.52″W / 41.5462889°N 8.4295889°W / 41.5462889; -8.4295889Altitude175 m (574 ft)TypeRoman ThermaeLength35.00 m (114.83 ft)Width31.00 m (101.71 ft)Site notesArchaeologistsunknownOwnershipPortuguese RepublicPublic accessPublic Colina de Maximinos, R...

 

 

Diella

Place in Centre-Est Region, Burkina FasoDiellaCountry Burkina FasoRegionCentre-Est RegionProvinceBoulgou ProvinceDepartmentZonsé DepartmentPopulation (2005 est.) • Total476 Diella is a village in the Zonsé Department of Boulgou Province in south-eastern Burkina Faso. As of 2005, the village has a population of 476.[1] References ^ Burkinabé government inforoute communale Archived 2008-10-11 at the Wayback Machine vte Boulgou ProvinceCapital: TenkodogoBagré De...

 

 

Jangle pop

Music genre Jangle popA Rickenbacker 360/12, identical to the model commonly used to produce jangly guitar sounds in the 1960sEtymologyJangleStylistic originsPop rockCultural originsLate 1950s to mid-1960s, United States and United KingdomTypical instruments12-string electric guitarDerivative forms Indie pop[1] indie rock[1] Subgenres Paisley Underground,[2] dolewave[3] Other topicsCollege rock Jangle pop is a subgenre of pop rock[1] or college rock[...

Giants (Greek mythology)

Giants from Greek myth Gigantes redirects here. For other uses, see Gigantes (disambiguation). Poseidon (left) holding a trident, with the island Nisyros on his shoulder, battling a Giant (probably Polybotes), red-figure cup c. 500–450 BC (Cabinet des Medailles 573)[1] In Greek and Roman mythology, the Giants, also called Gigantes (Greek: Γίγαντες, Gígantes, singular: Γίγας, Gígas), were a race of great strength and aggression, though not necessarily of great size...

 

 

The Subtle Knife

1997 novel by Philip Pullman The Subtle Knife First editionAuthorPhilip PullmanCover artistPhilip Pullman & David ScuttCountryUnited KingdomSeriesHis Dark MaterialsGenreFantasy novelPublisherScholastic PointPublication date22 July 1997Media typePrint (hardback and paperback)Pages341ISBN0-590-54243-5OCLC44058512Preceded byNorthern Lights (The Golden Compass) Followed byThe Amber Spyglass  The Subtle Knife is a young-adult fantasy novel published in 1997 and th...

 

 

History of agriculture in Scotland

A barley field at Brotherstone Hill South in the Scottish Borders The history of agriculture in Scotland includes all forms of farm production in the modern boundaries of Scotland, from the prehistoric era to the present day. Scotland's good arable and pastoral land is found mostly in the south and east of the country. Heavy rainfall, wind and salt spray, in combination with thin soil and overgrazing, made most of the western islands treeless. The terrain often made internal land communicatio...

Fishers of men

Phrase from the gospels I Shall Make You Fishers of Men; a stained glass window at Kilmore Quay, Ireland Fishers of men (Greek: ἁλιεῖς ἀνθρώπων, 'fishermen of men', from ὁ ἁλιεύς, 'seaman, fisherman', and ὁ/ἡ ἄνθρωπος, 'man, human being, woman') is a phrase used in the gospels to describe the mandate given by Jesus to his first disciples. Two brother fishermen, Simon called Peter and Andrew, were casting a net into the Sea of Galilee. As he commenced his...

 

 

Life After Beth

2014 American filmLife After BethTheatrical release posterDirected byJeff BaenaWritten byJeff BaenaProduced byMichael ZakinLiz DestroStarring Aubrey Plaza Dane DeHaan Molly Shannon Cheryl Hines Paul Reiser Matthew Gray Gubler John C. Reilly CinematographyJay HunterEdited byColin PattonMusic byBlack Rebel Motorcycle ClubProductioncompanies American Zoetrope Abbolita Productions Starstream Entertainment XYZ Films Distributed byA24Release dates January 19, 2014 (2014-01-19) (S...

 

 

Inevitable (Shakira song)

This article has multiple issues. Please help improve it or discuss these issues on the talk page. (Learn how and when to remove these template messages) The topic of this article may not meet Wikipedia's notability guideline for music. Please help to demonstrate the notability of the topic by citing reliable secondary sources that are independent of the topic and provide significant coverage of it beyond a mere trivial mention. If notability cannot be shown, the article is likely to be merge...

Bowling Green, Kentucky

City in Kentucky, United StatesBowling Green, KentuckyCityFountain Square Park, 2008 SealLocation of Bowling Green in Warren County, Kentucky.Bowling GreenLocation in the United StatesShow map of KentuckyBowling GreenBowling Green (the United States)Show map of the United StatesCoordinates: 36°58′54″N 86°26′40″W / 36.98167°N 86.44444°W / 36.98167; -86.44444CountryUnited StatesStateKentuckyCountyWarrenGovernment • MayorTodd AlcottArea[1]&...

 

 

Daragaun

Village development committee in Janakpur Zone, NepalDuragaun दुरागाउँVillage development committeeCountry   NepalZoneJanakpur ZoneDistrictRamechhap DistrictPopulation (1991) • Total2,986Time zoneUTC+5:45 (Nepal Time) Duragaun is a village development committee in Ramechhap District in the Janakpur Zone of north-eastern Nepal. At the time of the 1991 Nepal census it had a population of 2,986 people living in 676 individual households.[1]...

 

 

Gichin Funakoshi

Gichin Funakoshi船越 義珍 Funakoshi GichinGichin Funakoshi pada tahun 1924Lahir(1868-11-10)10 November 1868Shuri, Kerajaan RyukyuMeninggal26 April 1957(1957-04-26) (umur 88)Tokyo, JepangNama LainShoto (melambaikan pinus)GayaShōrei-ryū, Shōrin-ryū, dan Shotokan KarateGuruAnkō Asato, Ankō ItosuPeringkatDan karate ke-5 (peringkat tertinggi pada waktu itu)Siswa TerkemukaHironori Ōtsuka, Gigō Funakoshi (anak laki-lakinya), Isao Obata, Shigeru Egami, Teruyuki Okazaki, Tetsuhiko Asa...

Emboka manitra

Emboka manitra Ny emboka manitra dia akora mani-pofona (ditin-kazo manitra na zavatra hafa) izay mamoaka setroka manitra rehefa may. Ny teny hoe emboka manitra dia ampiasaina hanondroana ilay zavatra dorana na ny hanitra avoakany. Ny emboka manitra dia ampiasaina amin' ny antony ara-javakanto, amin' ny fanompoam-pivavahana, amin' ny fisaintsainana, ary amin' ny fombafomba isan-karazany.

 

 

模擬聯合國

一場於德國斯圖加特舉行的模擬聯合國會議 模擬聯合國（英語：Model United Nations，缩写MUN）是一種學術性質活動，藉由精簡後的聯合國議規舉行模擬會議，使與會者瞭解多邊外交的過程，培養分析公民議題的能力，促進世界各地學生的交流，增進演講和辯論能力，提高组织、策划、管理、研究和写作、解决冲突、求同存异的能力[1]，訓練批判性思考、團隊精神和領導才...

 

 

Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!