Med början den 29 juni vidtog talmansrundor, där samtliga partiledare mötte talmannen för att ge sin syn på vilken statsminister som skulle ha stöd i riksdagen.[7] Talmannen gav först ett sonderingsuppdrag till Ulf Kristersson, Moderaterna,[8] som dock efter två dagar meddelade att han inte fann stöd för att bilda regering.[9] Därefter fick Stefan Löfven, Socialdemokraterna, pröva sitt förtroende. Den 5 juli lade talmannen fram sitt förslag att välja Stefan Löfven till statsminister för riksdagen. Ärendet bordlades samma dag, och igen följande dag, för att sedan tas upp för beslut i riksdagen den 7 juli.[10]
Tillträde
Riksdagen röstade den 7 juli 2021 ja till talmannens förslag att välja Stefan Löfven som ny statsminister med röstsiffrorna 116 för (S + MP), 173 emot (M + SD + KD + L förutom en ledamot + 1 vilde) och 60 avstår (C + V + 1 L + 1 vilde).[2][10] För prövning av förslag till statsminister gäller negativ parlamentarism, vilket innebär att förslaget är godkänt om inte mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar emot förslaget.[10][7]
Under sitt sommartal den 22 augusti 2021 meddelade Stefan Löfven att han avsåg att avgå som partiledare för Socialdemokraterna i samband med Socialdemokraternas partikongress i Göteborg under början på november 2021.[13] Han meddelade också att han då kommer att begära sitt entledigande som statsminister.[14]
Statsråd
Inför omröstningen för Regeringen Löfven III avgick landsbygdsministernJennie Nilsson, och lämnade över uppgifterna till näringsministernIbrahim Baylan.[15] Hon återtog då sin plats som riksdagsledamot, och var den som röstade i kammaren. Det antogs bero på att det var osäkert om hennes ersättare, Sara Heikkinen Breitholtz, skulle ha deltagit och i så fall hur hon skulle ha röstat.[16][17] Det spekulerades därför i om hon skulle få tillbaka sin ministerplats i den nya regeringen och om det i så fall skulle leda till kritik.[18]
När regeringen presenterades så fick näringsministern behålla landsbygdsfrågorna på sitt bord. Det var den enda skillnaden mellan regeringarna Löfven II och Löfven III innan misstroendeförklaringen.[18][19]
Stefan Löfven förordnade inte någon ställföreträdare för statsministern enligt 6 kapitlet 10 § regeringsformen, varför det av regeringens statsråd som har flest tjänstgöringsår ersätter honom om han är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag.[20] Vid Löfven III:s tillträde innebar det Morgan Johansson. Per Bolunds titel som vice statsminister var endast ceremoniell.
^Stefan Löfven har inte förordnat någon ställföreträdare för statsministern enligt 6 kapitlet 10 § regeringsformen, varför det statsråd som har flest tjänstgöringsår ersätter honom vid frånvaro. Vid Löfven III:s tillträde innebär det Morgan Johansson. Per Bolunds titel som vice statsminister är endast ceremoniell.
1Koalitionsregering under Liberala samlingspartiet · 2Koalitionsregering med Bondeförbundet · 3Samlingsregering med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet · 4Koalitionsregering med Miljöpartiet
_(cropped).jpg)
