Sten Andersson

Sten Andersson
i Stockholm
	Sten Andersson; i Stockholm
	;
	Sveriges utrikesminister
	Tid i befattningen; 17 oktober 1985–4 oktober 1991
Statsminister	Olof Palme; Ingvar Carlsson
Företrädare	Lennart Bodström
Efterträdare	Margaretha af Ugglas
	Sveriges socialminister
	Tid i befattningen; 8 oktober 1982–16 oktober 1985
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Karin Söder
Efterträdare	Gertrud Sigurdsen
	Socialdemokraternas partisekreterare
	Tid i befattningen; 1962–1982
Företrädare	Sven Aspling
Efterträdare	Bo Toresson
Ledamot av Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1970–1994
Valkrets	Stockholms kommun
Ledamot av Första kammaren i Sveriges riksdag
	Mandatperiod; 1966–1970
Valkrets	Värmlands län
Född	Sten Sture Andersson; 20 april 1923; Katarina församling, Stockholm
Död	16 september 2006 (83 år); Ålö, Haninge kommun
Gravplats	Skogskyrkogården; kartor;
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Socialdemokratiska arbetarepartiet
Alma mater	Stockholms universitet

För andra betydelser, se Sten Andersson (olika betydelser).

Sten Sture Andersson, i riksdagen kallad Andersson i Stockholm, född 20 april 1923 i Katarina församling i Stockholm, död 16 september 2006 på Ålö i Haninge kommun, var en svensk socialdemokratisk politiker och som sådan partisekreterare 1962–1982, socialminister 1982–1985 och utrikesminister 1985–1991.

Biografi

Sten Andersson föddes på Södermalm i Stockholm och växte upp i Enskede. Efter grundskola i Skarpnäck läste han in gymnasiet på Statens aftonskola i Kungsholmens högre allmänna läroverk. Han var anställd vid Postverket 1940–45, som lärare vid ABF och som reseledare 1945–53. Efter studentexamen i april 1944 ryckte han in vid Svea livgarde tillsammans med bland andra Sven O. Andersson.^[2] Han gick med i SSU 1942 och var ordförande i den lokala SSU-klubben Frihet 1945–48. Andersson studerade statskunskap och nationalekonomi vid Stockholms högskola 1945–50.^[3]

1949 blev Andersson vald till ombud till SSU-kongressen och 1951–62 var han ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. Åren 1953–58 var han anställd av Stockholms arbetarekommun som ombudsman, respektive 1958–62 som sekreterare, med uppgift att politiskt organisera tjänstemännen i Stockholm. Efter valet 1962 blev socialdemokraternas partisekreterare Sven Aspling socialminister och Andersson valdes till hans efterträdare 1963. Han blev därmed även ledamot i partistyrelsens verkställande utskott. Andersson blev vid valet 1966 invald i riksdagens första kammare för Värmlands län.

1969 aspirerade Andersson i kulisserna till posten som partiledare, men kunde inte bygga tillräckligt stöd för att på allvar konkurrera med Olof Palme.^[4] 1975 valdes han till ordförande i Stockholms arbetarekommun, och åren 1974–77 var han styrelseledamot i Stockholms fondbörs. Efter riksdagsvalet 1982 var han socialminister från den 8 oktober 1982 till den 14 oktober 1985 och var bland annat ansvarig för att pensionerna kopplades till konsumentprisindex.

Den 14 oktober 1985 utnämndes han till utrikesminister. Under sin tid som utrikesminister ägnade han sig bland annat åt Israel–Palestina-konflikten och kunde odla nära kontakter med PLO:s ordförande Yassir Arafat.

Under ett besök i Baltikum i november 1989 uttalade Andersson att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen, vilket fick hård kritik. I sin självbiografi försvarar Andersson uttalandet och menar att Baltikum var annekterat, och att detta ur folkrättslig synpunkt är något annat än en ockupation.

Sten Andersson avled av en hjärtinfarkt på sitt sommarställe Ålö i Stockholms skärgård 2006, 83 år gammal. Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.^[5] Året därpå (2007) hedrade det socialdemokratiska partiet hans minne genom att låta hans ansikte pryda 2007 års första maj-nål, något som blivit allt mer ovanligt.

Familj

Sten Andersson var son till snickaren John Andersson och Therèse, född Lind. Under tiden i Enskede SSU träffade han Eivor Atling (1930–1970) som han gifte sig med 23 september 1950. De fick tre barn. Efter hennes bortgång gifte han 1974 om sig med Britta Holmberg, som han också fick tre barn med.^[6]^[7]

Utmärkelser

Storkors av Italienska republikens förtjänstorden, 8 april 1991.^[8]

Bibliografi

1993 – I de lugnaste vattnen..., ISBN 91-5503-997-9

Referenser

Noter

^ Svenskagravar.se, Andersson, Sten Sture, läs online, läst: 10 april 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Sven O. Andersson (16 oktober 1985). ”Utrikesministern, min vän och lumparkompis”. Göteborgs-Tidningen.
^ "Namn att minnas – Sten Andersson". Svensk tidskrift. 31 december 1962.
^ Ferm, Anders (26 september 2006). ”'Låt medlemmarna rösta om ny s-ordförande'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/debatt/lat-medlemmarna-rosta-om-ny-s-ordforande/. Läst 12 oktober 2011.
^ Hittagraven, sökord: "Sten Sture Andersson 00117". Kyrkogårdsförvaltningen. Stockholms stad.
^ Gafvelin, Elisabeth, red (1998). Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 60. ISSN 0347-3341. ISBN 91-1-300536-7
^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
^ ”Le onorificenze della Repubblica Italiana”. www.quirinale.it. https://www.quirinale.it/onorificenze/insigniti/10851. Läst 22 maj 2020.

Tryckta källor

Andersson, Sten (1993). I de lugnaste vattnen.... Stockholm: Tiden. ISBN 91-550-3997-9
Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 34-35. ISSN 0283-4251

Vidare läsning

Lars Åke Augustsson och Stig Hansén (1991). På spaning efter socialismen: Intervjuer med Sten Andersson, Lillemor Arvidsson, Villy Bergström, Leif Blomberg, Anders Elmmark, Lars Engqvist, Anna Hedborg, Göran Johansson, Anna Lindh, Mona Sahlin, Harry Schein & Margareta Svensson. Stockholm: Ordfronts förlag. Libris 7634313. ISBN 91-7324-376-0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Sten Andersson.
Bilder & media
Wikiquote har citat av eller om Sten Andersson.
Citat
Sten Andersson på Sveriges riksdags webbplats
Sten Andersson i Libris

Företrädare: Sven Aspling	Socialdemokraternas partisekreterare 1962–1982	Efterträdare: Bo Toresson
Företrädare: Karin Söder	Sveriges socialminister 1982–1985	Efterträdare: Gertrud Sigurdsen
Företrädare: Lennart Bodström	Sveriges utrikesminister 1985–1991	Efterträdare: Margaretha af Ugglas