Max Theiler

Max Theiler
Född	30 januari 1899[1][2][3] Pretoria[4], Sydafrika
Död	11 augusti 1972[4][1][2] (73 år) New Haven[4], USA
Medborgare i	USA och Sydafrika[5]
Utbildad vid	St Thomas's Hospital Medical School University of Cape Town King's College London Rhodes University Pretoria Boys High School
Sysselsättning	Läkare, kemist, virolog
Befattning
Professor
Arbetsgivare	Harvard University Rockefeller University
Utmärkelser
Chalmers Medal (1939) Lasker-DeBakey Clinical Medical Research Award (1949)[6] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1951)[7][8]
Redigera Wikidata

Max Theiler född 30 januari 1899 i Pretoria/Tshwane, Transvaal/Gauteng, Sydafrika, död 11 augusti 1972 i New Haven, New Haven County, Connecticut, var en sydafrikansk-amerikansk läkare och virolog, mest känd för sitt arbete med gula febern. Han arbetade vid Rockefeller Foundation 1930-64 och var professor vid Yale University 1964-67.^[9]

Biografi

Theilers far hade schweiziskt ursprung och arbetade som veterinär och Max var ett av de fyra barnen. Efter läkarexamen 1922 emigrerade Theiler till USA för att forska vid Harvard University School of Tropical Medicine i Cambridge, Massachusetts, och hans första arbete i USA gällde amöbadysenteri och råttbettsfeber (rat-bite fever). Han kom sedan att kopplas vidare till en grupp som arbetade med gula febern och dess smittämne. Man fann att myggor var vektorer för viruset och 1930 fann Theiler att vita möss kunde infekteras med viruset, om det sprutades in i hjärnan (intracerebralt). Efter det rekryterades Theiler till Rockefellergruppen, där man fann att viruset kunde försvagas genom upprepade passager via möss. Den då erhållna försvagade virusstammen, kallad "17D", prövades på rheusapor och visade att den fungerade som ett skyddande vaccin.

Theiler tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1951 för sitt arbete med gula febern och vaccinet mot sjukdomen, "For his discoveries concerning yellow fever".

Källor

1. ^ [ ] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Max-Theilertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
2. ^ [ ] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z62t25, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: theiler-max, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
4. ^ [ ] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Тейлер Макс”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
5. Historische Lexikon der Schweiz, 1998, HDS-ID: 030111, läst: 9 november 2023.^{[källa från Wikidata]}
6. läs online, laskerfoundation.org .^{[källa från Wikidata]}
7. The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1951, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}
8. Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}
9. Bra Böckers lexikon, 1980.

Externa länkar

• Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1951
• Nobelprize.org, Max Theiler – biografi