Bengt Ingemar Samuelsson, född 21 maj 1934 i Halmstad, död 5 juli 2024[16][17] i Oscars distrikt i Stockholm, var en svensk läkare, forskare i medicinsk kemi och professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Karolinska Institutet.
Samuelssons forskning har främst rört steroider och prostaglandiner. För upptäckter rörande prostaglandiner och liknande biologiska ämnen tilldelades han Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982.
Bengt Samuelsson föddes i Halmstad där fadern Anders Samuelsson var köpman; hans mor hette Stina Nilsson.[18] Han spelade i ung ålder fotboll i Genevad/Veinge IF (f.d. Veinge IF). Under studieåren i Lund mötte han sin hustru Karin, född Bergstein. De fick en son och två döttrar. [19]
Samuelsson studerade vid Lunds universitet och vid Karolinska Institutet, där han disputerade för doktorsgrad 1960.[20] Han blev 1967 professor i medicinsk kemi vid Veterinärhögskolan och 1973 professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Karolinska Institutet. Han var rektor för Karolinska Institutet 1983–1995[21] och var ordförande i Nobelstiftelsen 1993–2005. Han promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007 och var dessutom hedersdoktor vid universiten i Chicago 1978, Illinois 1983, Rio de Janiero 1986, Kina 1986, Buenos Aires 1986, Madrid 1991, Milano 1993 och New Orleans 1993.[22]
Samuelsson hade styrelseuppdrag i bland annat Pharmacia AB, Orexo AB, NiCox SA och Schering AG samt verkade som rådgivare till venturekapitalfonden HealthCap.
Samuelsson var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 1981.[23] År 1977 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award tillsammans med Sune Bergström och John R. Vane. Samma trio tilldelades Nobelpriset 1982.