Roger Guillemin

Roger Guillemin Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1977
Roger Guillemin, .
FöddRoger Charles Louis Guillemin[1]
11 januari 1924[2][3][4]
Dijon[5][1], Frankrike
Död21 februari 2024[6] (100 år)
San Diego, Kalifornien, USA
Medborgare iFrankrike och USA
Utbildad vidUniversité de Montréal, filosofie doktor
Université de Bourgogne
lycée Carnot
SysselsättningEndokrinolog, neuroforskare, universitetslärare, biokemist, läkare[7]
Befattning
Forskningsdirektör vid CNRS (1960–)
ArbetsgivareCollège de France (1960–)[8]
Salk Institute of Biological Studies (1970–)[8]
Utmärkelser
Gairdner Foundation International Award (1974)
Albert Lasker Basic Medical Research Award (1975)[9]
National Medal of Science (1976)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1977)[10][11]
Dickson-priset i medicin (1977)
Hedersdoktor vid Dijons universitet (1977)[12][7]
Hedersdoktor vid University of Chicago (1977)
Hedersdoktor vid University of Manitoba (1984)
Hedersdoktor vid Université Claude-Bernard-Lyon-I (1989)[13]
Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (1996)[14]
Doctor honoris causa from the University of Franche-Comté (1998)[15]
Kommendör av Hederslegionen (2015)[8]
Hedersdoktor vid Université de Sherbrooke
Hedersdoktor vid Universidad Autónoma de Madrid
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Roger Charles Louis Guillemin, född 11 januari 1924 i Dijon, Frankrike, död 21 februari 2024[16] i San Diego i Kalifornien, var en fransk-amerikansk neuroendokrinolog som mottog nobelpriset i fysiologi eller medicin 1977 för sina insatser inom området neurohormoner och delade priset det året med Andrew V. Schally och Rosalyn Sussman Yalow. Han var tillsammans med Schally den första att beskriva strukturen hos tyreotropinfrisättande hormon (TRH) och gonadotropinfrisättande hormon (GnRH).

Han tilldelades 1975 Albert Lasker Basic Medical Research Award och erhöll den nationella vetenskapsmedaljen 1976.

Biografi

Guillemin fullgjorde sin grundutbildning vid University of Burgundy och tog sin magisterexamen vid medicinska fakulteten i Lyon 1949. Han flyttade därefter till Montreal, Quebec, Kanada, för att arbeta med Hans Selye vid Institute of Experimental Medicine and Surgery vid Université de Montréal där han disputerade 1953. Samma år flyttade han till USA för att börja arbeta på fakulteten vid Baylor College of Medicine i Houston. År 1965 blev han naturaliserad medborgare i USA och 1970 var han med och startade Salk Institute i La Jolla, Kalifornien där han arbetade fram till sin pensionering 1989.

Vetenskapligt arbete

Guillemin och Andrew V. Schally upptäckte strukturerna av TRH och GnRH i separata laboratorier. Processen för denna vetenskapliga upptäckt vid Guillemins laboratorium blev föremål för en studie av Bruno Latour och Steve Woolgar, publicerad som Laboratory Life.[17]

Guillemin undertecknade tillsammans med andra Nobelpristagare en framställning som begärde att en delegation från FN:s barnkommitté skulle besöka ett tibetanskt barn som var i husarrest i Kina sedan 1995, nämligen Gedhun Choekyi Nyima, erkänd som den elfte Panchen Lama av den 14:e Dalai Lama, Tenzin Gyatso.

Se även

Utmärkelser och hedersbetygelser

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Roger Guillemin, 19 oktober 2021.

Noter

  1. ^ [a b] födelseattest, läs online, läst: 9 mars 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гиймен Роже”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6303t6h, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: guillemin-roger-charles-louis.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гиймен Роже”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Roger Guillemin, 100, Nobel-Winning Scientist Stirred by Rivalries, Dies (på engelska), 22 februari 2024, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Gilles Bertrand, Trois siècles d'université en Bourgogne, Éditions universitaires de Dijon, 2022, ISBN 978-2-36441-442-6.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Towards the centenary of the birth of Nobel Prize winner Roger Guillemin: Guillemin and his impact on soviet neuroendocrinologists, vol. 15, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2023, s. 96-121, 10.24412/2076-8176-2023-4-96-121.[källa från Wikidata]
  9. ^ 1975 Winners (på engelska), Lasker-stiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1977 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 maj 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 maj 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde, 14 januari 1982 .[källa från Wikidata]
  13. ^ Journal officiel de la République française, 23 december 1989, s. 16013, NOR: MENH8902938A, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ Liste complète des récipiendaires de 1864 à aujourd'hui, Lavaluniversitetet, läs online och läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ Journal officiel de la République française, 20 november 1998, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ https://www.nytimes.com/2024/02/22/science/roger-guillemin-dead.html
  17. ^ Latour, Bruno; Woolgar, Steve (1986). Laboratory Life. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-02832-3.

Ytterligare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata