Hepburn var en av Hollywoods ledande skådespelare och hennes karriär varade i hela 60 år. Hon blev Oscarsnominerad i kategorin bästa kvinnliga huvudroll tolv gånger och vann utmärkelsen fyra gånger,[1] vilket är flest vinster för en skådespelare i filmprisets historia.[2][3] Genom att hon var känd för sin unika kombination av talang, skönhet och oberoende sinnelag har Hepburn fått hederstiteln som Hollywoods bästa skådespelerska vid American Film Institutes100-årsjubileum.[4]
Biografi
Hepburn föddes som andra barnet av sex i en välbärgad och fritänkande familj. Fadern Thomas Norval Hepburn (1879–1962) var känd kirurg med urologi som specialitet och modern Katharine Martha Houghton Hepburn (1878–1951) var en hängiven suffragett som kämpade för födelsekontroll och kvinnans frigörelse. I barnen Hepburn barnaår ingick iskalla bad, långa promenader och bergsklättringar. Familjen drabbades av en tragedi när den sextonårige sonen Tom hängde sig under ett besök hos goda vänner i New York.
Karriär
Hepburn drogs till scenen redan i unga år och började spela amatörteater som tolvåring. Hon studerade vid det kända kvinnouniversitetet Bryn Mawr och tog examen 1928. Under universitetstiden hade hon medverkat i flera skolpjäser och strax efter examen lyckades hon få småroller på Broadway. Samma år gifte hon sig med den förmögne Ludlow Ogden Smith, som tillhörde en av Pennsylvanias finaste familjer. Äktenskapet slutade i skilsmässa 1934, sedan Hepburn bestämt sig för att på allvar satsa på filmen. Hon hade fått sin första filmroll i Bill of Divorcement (1932) mot John Barrymore. Hon fick sin första Oscar 1934 för Morning Glory. Senare under 1930-talet följde en rad mindre framgångsrika filmer och Hepburn kom att betraktas som "box office poison". 1938 spelade hon på Broadway i The Philadelphia Story. Hon köpte filmrättigheterna till pjäsen, köpte ut sitt kontrakt med RKO Pictures och sålde filmrättigheterna till pjäsen med villkor att hon fick spela huvudrollen. Filmversionen, En skön historia (1940), Hepburn Oscarsnominerades och var åter populär i Hollywood.
Under 1940-talet spelade hon i ett flertal filmer mot Spencer Tracy.[5] De träffades under inspelningen av Årets kvinna 1942 och spelade in nio filmer tillsammans. Tracy var olyckligt gift men hans katolska tro och hans eget samvete förbjöd skilsmässa. Deras 25-åriga romans blev en legend i Hollywood, en ömsint, värdig och mycket privat kärleksaffär som alla kände till men som ingen skvallrade om. Deras sista gemensamma film var Gissa vem som kommer på middag (1967), i vilken också Hepburns systerdotter, Katharine Houghton, medverkar. För den filmen fick Hepburn sin andra Oscar, 1968. Året därpå vann hon sin tredje, för Så tuktas ett lejon.
Hepburn kom att göra ett femtiotal filmer genom åren. 1982 fick hon sin fjärde och sista Oscar, för Sista sommaren. Hon gjorde sin sista filmroll i Love Affair (1994). 1999 rankade Amerikanska Filminstitutet Hepburn som den främsta skådespelerskan i den amerikanska filmhistorien. Hon vann fyra Oscar-statyetter för bästa kvinnliga huvudroll, fick tolv nomineringer till bästa kvinnliga huvudroll samt erhöll en Emmy Award för huvudrollen i Love Among the Ruins. Hon var också nominerad för fyra andra Emmys och två Tony Awards under sin 60-åriga karriär.
Hon betraktades under många år som en outsider i Hollywood; hon promenerade runt på stan klädd i långbyxor, vägrade ge intervjuer eller skriva autografer, umgicks inte med andra Hollywoodkändisar och var synnerligen hemlighetsfull beträffande sitt privatliv.
De sista åren av sitt liv drogs Hepburn med hälsoproblem, men hon led inte av Parkinsons sjukdom trots sina massiva skakningar. 1993 i en dokumentär om henne som hon gjorde voiceover på själv berättade hon att hennes skakningar kom från hennes farfar som led av samma problem.
Berg, Scott A. (2004 edition [Först publicerat 2003]). Kate Remembered: Katharine Hepburn, a Personal Biography. London: Pocket. ISBN 0-7434-1563-9
Britton, Andrew (2003 edition [Först publicerat 1984]). Katharine Hepburn: Star as Feminist. New York, NY: Columbia University Press. ISBN 0-231-13277-8
Chandler, Charlotte (2011 edition [Först publicerat 2010]). I Know Where I'm Going: Katharine Hepburn, a Personal Biography. Milwaukee, WI: Applause. ISBN 1-907532-01-3
Curtis, James (2011). Spencer Tracy: A Biography. London: Hutchinson. ISBN 0-09-178524-3
Dickens, Homer (1990 edition [Först publicerat 1971]). The Films of Katharine Hepburn. New York, NY: Carol Publishing Group. ISBN 0-8065-1175-3
DiEdwardo, Maryann Pasda (2006). The Legacy of Katharine Hepburn: Fine Art as a Way of Life: A Memoir. Bloomington, IN: AuthorHouse. ISBN 1-4259-6089-8
Edwards, Anne (1985). A Remarkable Woman: A Biography of Katharine Hepburn. New York, NY: William Morrow & Company, Inc. ISBN 0-688-04528-6
Mann, William J. (2007). Kate: The Woman Who Was Hepburn. New York, NY: Picador. ISBN 0-312-42740-9
Dickstein, Morris (2002). "Bringing Up Baby (1938)", in The A List: The National Society of Film Critics' 100 Essential Films, ed. Jay Carr. Cambridge, MA: Da Capo. ISBN 0-306-81096-4.
Prideaux, James (1996). Knowing Hepburn and Other Curious Experiences. Boston, MA: Faber and Faber. ISBN 0-571-19892-9
Verlhac, Pierre-Henri (2009). Katharine Hepburn: A Life in Pictures. San Francisco, CA: Chronicle Books. ISBN 0-8118-6947-4
