I det nationalsocialistiska Tredje riket fick begreppet Wehrmacht från år 1935 officiellt beteckna land-, luft- och sjöstridskrafterna. Wehrmacht ställdes 1935 direkt under Adolf Hitlers personliga befäl och blev det viktigaste instrumentet för att möjliggöra nazisternas planer om Lebensraum och dominans över Europa.
Wehrmacht upplöstes officiellt 1946, strax efter andra världskriget. Förbundsrepubliken Tyskland återfick militära stridskrafter 1955 under namnet Bundeswehr även om begreppet neue Wehrmacht användes under planeringsfasen. Det tidigare använda Wehrmacht var omöjligt att använda på grund av kopplingarna till nazisterna och nazitiden. Reichswehr från Weimarrepublikens tid sågs inte heller som passande.[1]
Trots tidiga framgångar under andra världskrigets första år så skadade kortsiktig planering, brist på drivmedel, otillräcklig kryptering och en stor rivalitet mellan de olika försvarsgrenarna allvarligt Wehrmachts operativa förmåga. Wehrmacht förknippas bland annat med blixtkriget i början av andra världskriget.
Efter Tysklands ovillkorliga kapitulation den 8 maj 1945, var fortfarande några enheter inom Wehrmacht aktiva, antingen fristående enheter som till exempel Armégrupp Mitte och Armeeoberkommando Norwegen i Norge eller under allierat kommando som till exempel polismyndigheter. I slutet av augusti 1945 upplöstes dessa enheter och ett år senare den 20 augusti1946, förklarade det Allierade kontrollrådet Wehrmacht som officiellt avskaffat (Kontrollratsgesetz nr 34) och Tyskland var nu förbjudna att ha en armé.
Genom de spänningar som det kalla kriget ledde till, kom separata militära styrkor att bildas i Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska demokratiska republiken. Västtyska militären bildades officiellt den 5 maj1955 och tog namnet Bundeswehr, vilket innebar en federal försvarsmakt. Dess östtyska motsvarighet bildades den 1 mars1956 och tog namnet Nationale Volksarmee. I båda organisationerna kom före detta Wehrmacht-officerare att tjänstgöra.
Brott mot krigets lagar
Bland de brott mot krigets lagar som Wehrmacht efter andra världskriget överbevisades om finns
Massakrer av civilbefolkning[2] av reguljära armé-enheter uppdagades då britterna installerade avlyssningsutrustning i krigsfångeläger. Ljudupptagningarna avslöjade att tyska soldater i Wehrmacht hade deltagit i massakrer på civilbefolkningen och att somliga fann glädje i det.[2]
