Han föddes i Polen och var därför den förste icke- italienske påven sedan påve Hadrianus VI år 1523.
Johannes Paulus II försökte under sin tid som påve att förbättra kyrkans relationer med judendomen, islam och den ortodoxa kristenheten. Under hans tid som påve, saligförklarades 1340 personer och 483 personer helgonförklarades. [3] Johannes Paulus II hade en stor betydelse för kommunismdiktaturens fall, dels i sitt hemland Polen, men likaså i Europa.
Biografi
Johannes Paulus II håller den historiska mässan vid Korskullen 1993.
Bakgrund
Karol Józef Wojtyła var son till Karol Wojtyła, militär i den österrikisk-ungerska armén, och hans hustru Emilia, född Kaczorowsky. Han var den yngste av tre barn. Hans mor Emilia avled efter en hjärtinfarkt, då Karol var åtta år gammal.
Karol döptes vid en månads ålder, tog emot kommunionen vid nio års ålder och konfirmerades som 18-åring. [4] Som liten pojke var han aktiv inom idrotten och spelade ofta fotboll som målvakt.[5] Han hade också kontakt med Wadowices stora judiska församling. Skolfotbollen arrangerades ofta med judiska och kristna (katolska) lag, och Wojtyła spelade ofta för det judiska laget.[6][5]
År 1938 flyttade Wojtyła till Kraków där han började studera vid Jagellonska universitetet. 1939, efter att Nazityskland invaderat Polen, stängdes universitetet. [7] Efter att Wojtyłas far avled, började han fundera över prästkallelsen. 1942 påbörjade han sina präststudier, under kriget som pågick.
Karol Józef Wojtyła prästvigdes den 1 november 1946 av Adam Stefan Sapieha, ärkebiskop av Kraków.
Johannes Paulus II träder för första gången fram som påve efter valet den 16 oktober 1978.
Påveval
Kardinal Wojtyła valdes till ny påve den 16 oktober 1978 och installerades den 22 oktober. I samband med detta antog den nye påven namnet Johannes Paulus II, till minne av sin företrädare. Valet av Johannes Paulus II till påve innebar att en icke-italienare tillträdde påvestolen för första gången sedan 1523.
Johannes Paulus II var en framstående filosof, och skrev ett flertal böcker i ämnet, talade många olika språk och var kyrkligt konservativ men samtidigt socialt radikal. Han är så vitt känt den förste påve som besökt en synagoga och en moské. Beträffande sin konservativa hållning gällande preventivmedel, homosexualitet och abort blev påven kritiserad av mer liberala krafter. I boken Memoria e identità (utgiven 2005) sade han att homosexuella äktenskap ingår i ”ondskans ideologi”.
Johannes Paulus kanoniserade 483 helgon, vilket gjorde honom till den påve som helgonförklarat flest personer, och han saligförklarade 1340. Som påve blev Johannes Paulus II känd för sina resor världen över och för sina många massmediala framträdanden som gav påveämbetet en ny och mera utåtriktad karaktär.
Johannes Paulus II genomförde många internationella besök under sin tid som påve; totalt resor till 129 länder. Ett av de första besöken han gjorde som påve, gjordes till Dominikanska republiken och Mexiko i januari 1979. I juni 1979 besökte påven sitt hemland Polen. Han blev den förste påve att besöka Vita huset, USA, vilket han gjorde i oktober 1979. Där mottogs påven av president Jimmy Carter. Han blev även den förste påven att resa till Storbritannien, vilket han gjorde 1982 och mötte där drottning Elizabeth II. Påven besökte katedralen i Canterbury.
Påven under hans första besök i Polen som påve, 1979.
1989 besökte han Norden och hans besök var det första som någon påve gjort på sin post (Hadrianus IV besökte Norden innan han blev påve under 1150-talet). Den 8 juni var han i Sverige, och höll under sin vistelse bland annat en mässa i Globen i Stockholm, vid vilken 16 000 personer närvarade. Påven besökte Uppsala domkyrka, samt Vadstena klosterkyrka och Heliga Birgittas reliker. Han firade även en mässa på Vadstena slotts borggård.
Som en förlängning av det arbete han utfört med ungdomar som präst, var han banbrytande för de internationella världsungdomsdagarna. Nio av världsungdomsdagarna leddes av Johannes Paulus II: i Rom 1985 och 2000, Buenos Aires 1987, Santiago de Compostela 1989, Częstochowa 1991, Denver 1993, Manila 1995, Paris 1997 och slutligen Toronto 2002.
Attentat
Den 13 maj 1981 blev han utsatt för ett attentat på Petersplatsen och skottskadades i buken. En turkisk man, Mehmet Ali Ağca, som var medlem i eller hade starka kopplingar till den turknationalistiska organisationen Grå vargarna, dömdes för dådet. Påven återhämtade sig efter attentatet.
Relationen med andra kristna samfund
Johannes Paulus II har mött flera olika ledare från olika kristna samfund. I Assisi hölls den 27 oktober 1986 en världsböndag för freden, under vilken mer än 120 representanter från olika religioner och kyrkogemenskaper deltog.
Protestantiska kyrkor
I november 1980 besökte påven Västtyskland, vilket var hans första resa till ett land med en stor luthersk befolkning. Han träffade i Mainz ledare för den evangeliska kyrkan i Tyskland.
2001 besökte påven Ukraina, ett land med en stor ortodox befolkning, efter inbjudan av presidenten i Ukraina. Under samma år besökte påven Grekland och blev den förste påven att göra det på 1291 år. Påven mötte ärkebiskopen av den grekisk-ortodoxa kyrkan i Aten.
Senare liv och död
I februari 2005 blev påven inlagd på sjukhus efter svårigheter med andningen. Han kunde kort därefter lämna sjukhuset, men blev sedan inlagd igen. Under hans sista tid var tusentals människor närvarande på Petersplatsen och bad för honom.[9] Johannes Paulus II avled i det Apostoliska palatset den 2 april 2005, klockan 21.37. Den 8 april 2005 hölls requiem-mässan, i vilken omkring 200 statsöverhuvuden och regeringschefer deltog, däribland USA:s presidenter George W. Bush och Bill Clinton. Utöver dem var omkring 300 000 pilgrimer närvarande. Kardinal Ratzinger höll i mässan.
I mars 2023 framkom uppgifter att Johannes Paulus II under sin tid som ärkebiskop i Polen ska ha känt till att präster begått sexuella övergrepp. Reaktionerna i Polen blev mycket starka över att han skulle ha känt till dessa sexuella övergrepp, men tystat ned dem.[10]
Lära och ställningstaganden
Som påve författade Johannes Paulus II, 14 påvliga encyklikor.
Apartheid i Sydafrika
Johannes Paulus II var en öppen motståndare till apartheiden i Sydafrika. Under ett besök i Nederländerna 1985, höll påven ett tal, i vilket han fördömde apartheid vid den internationella domstolen.[11] År 1988 besökte påven tio länder i södra Afrika, men undvek Sydafrika. Han verkade för att ekonomiska sanktioner mot Sydafrikas regering skulle införas. Både Nelson Mandela och Desmond Tutu har hyllat Johannes Paulus II för hans försvar av de mänskliga rättigheterna och mot ekonomisk ojämlikhet. [12]
Irakkriget
2003 kritiserade påven invasionen av Irak, ledd av USA. Påven skickade en kardinal till USA för att tala med president George W. Bush, om påvens motstånd till kriget. [13] Påven sade att det var upp till FN att lösa konflikten genom diplomati och att aggressionen är ett brott mot freden och internationell rätt.
Befrielseteologi
Både 1984 och 1986 fördömde påven, genom kardinal Ratzinger (sedermera påve Benedictus XVI) officiellt aspekterna av befrielseteologin som hade många anhängare i Latinamerika.
Johannes Paulus II:s vapen.Kanoniseringen av Johannes Paulus II och Johannes XXIII 2014.
Påven Benedictus XVI inledde den 13 maj 2005 en saligförklaringsprocess för sin företrädare på påvestolen, trots att det bör ha förflutit fem år efter vederbörandes död. Under reqiuem-mässan för påven i april 2005, förde de deltagande med budskapet att genast göra honom till ett helgon: "Santo Subito". [14]
År 2007 offentliggjordes uppgiften att syster Marie-Simon-Pierre, en fransk nunna, uppgivit att hon den 2 juni 2005 blivit helbrägdad från sin Parkinsons sjukdom av Gud på Johannes Paulus förbön, två månader efter hans död. Det uppgivna miraklet, som var det första steget mot en helgonförklaring, skedde efter att systern bett om den hädangångne påvens förböner. Även påven led av sjukdomen.[15].
På Petersplatsen under saligförklaringen av Johannes Paulus II den 1 maj 2011, deltog 1 500 000 människor.[16]
Johannes Paulus II helgonförklarades den 27 april 2014 av påve Franciskus.[2] Mässan leddes av påve Franciskus, men påve emeritus Benedictus XVI deltog också. På Petersplatsen deltog omkring 150 kardinaler och 700 biskopar och omkring 500 000 personer deltog i mässan. Efter Johannes Paulus II tid som påve har flera statyer och minnesplatser skapats, bland annat en staty av honom utanför Notre-Dame de Paris och i flera andra städer.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
