Kardinal Ottoboni var nära 80 år gammal då han genom kardinalkollegiets nästan enstämmiga val utsågs till påve den 6 oktober 1689.[1] Han antog då namnet Alexander VIII, och blev installerad i ämbetet den 16 oktober.[2] Under sin korta regering hann Alexander göra sig känd för välgörenhet, men också för en hänsynslös nepotism när det var fråga om att tillsätta kyrkliga ämbeten och äreställen. Fastän han var vänskapligt stämd mot Ludvig XIV av Frankrike, förnyade han sin företrädares ogiltigförklaring av de så kallade Quattuor propositiones cleri gallicani av år 1682, i vilka den franska kyrkans nationella fri- och rättigheter (gallikanism) förfäktades. Ludvig XIV återlämnade Avignon till Kyrkostaten.
För övrigt gjorde han sitt namn berömt genom att inköpa den svenska drottningen Kristinas dyrbara bibliotek, varigenom bland annat inte mindre än 1 900 manuskript under namn av "det ottoboniska biblioteket" införlivades med den vatikanska boksamlingen. Han försökte mildra fattigdomen i Italien genom att skära ner skatterna.