En filosof är en person som yrkesmässigt ägnar sig åt filosofi.[1] Ordet härrör från grekiskansphilos och sofia, betydande "vän av visdom".
Ända sedan antiken har det funnits människor som kallat sig filosofer. Från början gällde det huvuddelen av vetenskapsmän och tänkare, men allteftersom filosofin avsöndrades i specialvetenskaper, till exempel fysik, biologi och sociologi, kom specialvetenskapens företrädare mer sällan att se sig som filosofer, och kallade sig i stället för till exempel fysiker, biologer och sociologer.
Många av de filosofiska utövarna är akademiker, men filosofin har också en stor andel nyskapande och för ämnet betydelsefulla personer som funnits utanför, eller i utkanten av, den akademiska världen. Kant och Hegel är visserligen eminenta akademiker, men de uppvägs av icke-akademiker såsom Hume, Nietzsche och Frege.
En evident iakttagelse av filosofihistorien är att den stora majoriteten av berömda filosofer, som beskrivs i en typisk bok om filosofins historia, är män. Detta kan bero på att kvinnor historiskt sett inte fått möjlighet till det intellektuella utbyte, som krävs för att ge bidrag till filosofin, och/eller att män favoriserar män när de skriver historia.
Bakom detta har det också funnits en föreställning om att kvinnor inte är förnuftiga och rationella. Den australiensiska feministenGenevieve Lloyd redogör för denna systematiska misogyni i sitt idéhistoriska verk Det manliga förnuftet (1984; svensk översättning 2005). En tänkare, som har ifrågasatt och förlöjligat uppfattningen om att män skulle vara intellektuellt överlägsna kvinnor, är den amerikanske kritikern H.L. Mencken, som i boken In Defense of Women (1918) argumenterade för den motsatta åsikten, att kvinnor besitter visdom och sunt förnuft i långt större utsträckning än män.
.jpg)
