Grönländsk nordiska

grönländsk nordiska
Region	Grönland
Status	utdött
Utdött	1500-talet
Språkfamilj	Indoeuropeiska Germanska Nordgermanska Västnordiska grönländsk nordiska
Skriftsystem	Runor
Språkkoder
ISO 639‐3	–

Grönländsk nordiska är ett utdött västnordiskt språk som talades i de skandinaviska bosättningarna på Grönland i olika utvecklingsskeden från 986 fram till 1400-talet.

Det lingvister har kunnat lära sig om språket kommer främst ifrån grönländska runinskrifter. Fornlämningarna visar bland annat på ett relativt tidigt skifte från ”þ” till ”t” i början av ord, vilket senare blev fallet i östnordiskan (Danska, Svenska), men även på att språket bevarade vissa egenskaper som andra nordiska språk blivit av med tidigare. Utifrån detta betraktas ofta vissa runinskrifter som karakteristiskt grönländska, och då de hittas utanför Grönland tyder de ofta på resande grönländare.

Þ–T-skiftet

Exempel på t-skiftet syns exempelvis på Kingittorsuaqstenen från tidig medeltid.

Kingittorsuaqstenen

Runskriften	ᛂᛚᛚᛁᚴᚱ᛫ᛌᛁᚴᚢᛆᚦᛌ᛬ᛌᚮᚿ᛬ᚱ᛫ᚮᚴ᛫ᛒᛆᛆᚿᚿᛂ᛬ᛐᚮᚱᛐᛆᚱᛌᚮᚿ᛬ ᚮᚴᛂᚿᚱᛁᚦᛁ᛫ᚮᛌᛌᚮᚿ᛬ᛚᛆᚢᚴᛆᚱᛑᛆᚴ᛫ᛁᚿ᛬ᚠᛦᚱᛁᚱ᛫ᚵᛆᚴᚿᛑᛆᚵ ᚼᛚᚮᚦᚢ᛫ᚢᛆᚱᛑᛆᛐᛂ᛫ᚮᚴᚱᛦᛑᚢ᛬
Translitteration	el͡likr · sikuaþs : so͡n:r · ok · baan͡ne : torta͡r son ok enriþi · os son : laukardak·in : fyrir · gakndag hloþu · ua͡rda te · ok rydu
Normalisering[1]	Ellingr Sigvaþs sonr ok Bjanne Tortærson ok Endridi Osson laugarðginn fyrir gangdag hloðu varða te og ruddu
Äldre fornsvenska	Erlingr Sighvats sonr ok Bjarni Þórðar sonr ok Eindriði Odds sonr laugardagin fyrir gagndag hlóðu varða þe[ssa] ok ???
Nusvenska	Ärling Sigvats son och Björne Torfridsson och Endre Åsesson, lördagen före gångdagen staplade röset teende och röjde

Tortærson, som är en äldre kortform av ”Torfridsson”, stavas med T-runa istället för med Þ-runa som det annars gjordes i resterande nordiska språk, alltså Þorðærson. Amerikanske fornnordsspråkvetaren Jackson Crawford anmärker att Endridi (”Endre”) stavats med Þ-runa istället för en stungen T-runa för D vilket han tolkar som att runristaren stavat utifrån hur det stavats historiskt. Han bemärker även att ruddu torde stavas med Þ-runa, varför han förespråkar att ristaren inte använde Þ-runan naturligt, såsom om det ljudet inte längre var relevant och därmed blivit ersatt av /t/.^[2]

Vad som även syns är att H-runa framför L- och R-runor fortfarande används, såsom i hloðu (”laddade, staplade”), vilket antyder att grönländsk nordiska ändå var någorlunda konservativt och att t-skiftet torde skett inhemskt istället för via kontakt med fastlandet.^[2]

Vidare information

• The Old Norse Language in Greenland, Jackson Crawford

Referenser

• Bandle, Oskar (2002). The Nordic Languages : An International Handbook of the History of the North Germanic Languages : Volume 2. ISBN 3-11-017149-X.
• Barnes, Michael (2005). "Language" in A Companion to Old Norse-Icelandic Literature and Culture, ed. by Rory McTurk. ISBN 0-631-23502-7.
• Jahr, Ernst Håkon and Ingvild Broch (1996). Language Contact in the Arctic : Northern Pidgins and Contact Languages. ISBN 3-11-014335-6.

Fotnoter

1. Gunnar T. Jensen, Rasmus Rask (31 december 1961). ”Kveðja frá Kingigtorsuaq: Tilraun að skýra rúnirnar á steininum þaðan” (på isländska) (tidskrift). Lesbók. Morgunblaðsins. timarit.is. sid. 635–636. https://timarit.is/page/3287196#page/n5/mode/2up. Läst 3 december 2024. 
2. ^ [ ] ”The Old Norse Language in Greenland” (på engelska) (videoklipp). Jackson Crawford (amerikanska fornnordsspråkvetare). youtube.com. 22 november 2024. https://www.youtube.com/watch?v=VeSjyN5hi3s. Läst 3 december 2024. 

Externa länkar

• Runic inscription from Greenland