PROFILBARU.COM

	venjansmål
Talas i	Sverige
Region	Venjans socken
Status	utdöende
Språkfamilj	indoeuropeiska språk germanska språk nordgermanska språk östnordiska språk dalmål egentliga dalmål venjansmål; ; ; ; ; ;
Språkkoder
ISO 639‐3	–
	Venjansmålets utbredning bland målen i Ovansiljan.

Venjansmål är en nordisk språklig varietet som talas i Venjans socken i västra delen av Mora kommun i norra Dalarna.

Historia

Folk från byarna Vinäs och Vika i västra Mora hade länge haft fiske och slåtter kring Venjanssjön (c:a 4 mil väster om Mora). I början av 1500-talet bosatte sig några av dem där permanent, och 1607 blev Venjan en egen församling.^[1] Folkmängden i socknen var som högst runt 1920 (c:a 2.000 invånare) och 2020 var den c:a 600.^[2]^[3]

Ljudlära

Vokaler

Venjansmålets vokaler (med stavning)
	Främre	Central	Bakre
Sluten	i	ʉ ⟨u⟩	u ⟨o⟩
Mellansluten	e
Mellanöppen	ɛ ⟨ä⟩ œ ⟨ö⟩		ɔ ⟨å⟩
Öppen			ɑ ⟨a⟩

Venjansmålet har åtta monoftonger som uttalas antingen korta eller långa: ⟨a e i o u å ä ö⟩. Därtill finns diftongerna ⟨åj⟩ och ⟨äj⟩.

Den äldre vokalen /y/ har sammanfallit med /i/: liffta ’lyfta’, dindja ’dynga’. Samma förändring har skett i orsamålet och i vissa varianter av moramålet.

Konsonanter

Venjansmålets konsonanter
	Bilabiala	Labiodentala	Alveolara	Retroflex	Palatala	Velara	Glottala
Nasal	m		n			ŋ
Klusil	p b		t d			k ɡ
Frikativ		f (v)	s				h
Affrikat			tɕ dʑ
Approximant	w				j
Tremulant			r
Lateral			l	(ɽ)

Kort /l/ uttalas [ɽ] (tjockt l) sist i stavelser och i konsonantkluster, t.ex. fugäl ’fågel’ [ˈfʉːgɛɽ] och ölg ’älg’ [œɽg]. /w/ uttalas oftast [v] efter vokal, t.ex. ostiwör ’österut’ [ˈuːstˌiːvœr].

/s/ artikuleras längre bak och mer apikalt än i svenskan, och låter därför något dovare. Kombinationen /sl/ uttalas däremot närmast [hl], t.ex. sluken ’slockna’ [ˈhlʉːken], slättja ’släcka’ [ˈhlɛtːɕɑ].

Historisk utveckling

Till skillnad från i andra ovansiljanmål har /h/ inte försvunnit i venjansmålet: håjs ’hus’, håmmår ’hammare’. I ett fåtal ord har det t.o.m. uppstått ett oetymologiskt /h/: hannlit ’kind’ (jfr ’anlete’), hårrka ’orka’.^[4]

En annan ovanlighet bland ovansiljanmålen är att /l/ ofta står kvar framför andra konsonanter, t.ex. jölp(a) ’hjälpa’ och fållk ’folk’.^[5] Däremot har /r/ i stor utsträckning försvunnit i konsonantkluster: gad ’gård’, swatt ’svart’, fåsst ’först’, stjänna ’stjärna’.^[6]

Konsonanterna /g/ och /k/ har genomgått palatalisering (förmjukning) till /tɕ/ respektive /dʑ/ framför vissa främre vokaler.^[7] Därför heter det t.ex. djet ’get’ och tjissta ’kista’. Detta sker även framför vissa ändelser, så att hok blir hotjen ’höken’ och wägg blir wäddjä ’väggen’ (en typ av s.k. norrländsk förmjukning).

När /k/ har palataliserats som del av /sk/ står det inledande /s/:et kvar: stjinn ’skinn’ [stɕinː], stjed ’sked’ [stɕeːd].

Variation

Det finns vissa tydliga uttalsskillnader mellan Venjans byar trots att de praktiskt taget har vuxit ihop. Levander ger som exempel att orden ’lie’ och ’ljus’ uttalas ljå resp. ljos i Knås, liå resp. los i Stutt och jå resp. jos i Västbygge.^[8]

I slutet av ord och i många ändelser kan vokalen variera: ’rödast’ heter t.ex. rodäst i Knås, rodöst i Stutt och rodest i Västbygge.^[9] Ändelsen -um för plural dativ förekommer även som -äm och -öm, och kabb(ö) ’(hugg)kubbe’ står också som kabb(ä) i Wennbergs ordbok.^[10]

Grammatik

Formlära

Substantiv

Venjansmålet skiljer likt fornsvenskan mellan tre genus, maskulinum, femininum och neutrum, och varje substantiv har ett av dessa genus. Substantiven böjs i numerus (singular/plural), kasus (nominativ/dativ) och bestämdhet (endast i nominativ).

De vanligaste substantivändelserna^[11]
		Singular		Plural
	Genus	obest.	best.	obest.	best.
Nom.	m.	—	-(e)n	-är
	f.		-ä, -a, -en	-är/ör
	n.		-Ø		-ä
Dat.	m.	-em/äm, -am		-um/äm/öm
	f.	-än/ön
	n.	-ä/e

Ex. på maskulinum: *kabb(ö)* ’(hugg)kubbe’^[12]
	Singular		Plural
	obest.	best.
Nominativ	kabbö	kabbön	kabbär
Dativ	kabbam		kabbum

Adjektiv

Formerna för maskulinum och femininum skiljer sig inte åt, utan är båda t.ex. grann ’vacker’, medan neutrum är grannt och plural är grannä. Ändelserna för komparativ och superlativ är -är/ör resp. -est/äst/öst.^[11]

Pronomen

Personliga pronomen^[13]
	Sv.	Ve.	Sv.	Ve.
	Subjektsform		Objektsform
Singular	jag	i	mig	mi, me
	du	du	dig	di, de
	han	an	honom	an
	hon	å	henne	ännä, ännö
	det	ä	det	ä
Plural	vi	wur	oss	wåss
	ni	ir, er	er	ir, er
	de	dåm	dem	dåm

Demonstrativa pronomen^[13]
	Genus	Sv.	Ve.	Sv.	Ve.
		Närliggande		Mer avlägset
Singular	m.	han/den här, denna	isn	han/den där	danan
	f.	hon/den här, denna	isu, isö	hon/den där	don, doran/dodan
	n.	det här, detta	ita	det där	äran/ädan
Plural	alla	de här, dessa	isär (nom.) isum (dat.)	de där	dåmman

Demonstrativa pronomen kan användas med eller utan det åsyftade ordet:

bland	åjt	i	dodan	ullä
blanda	ut	i	den där	ullen
... blanda ner (klädtrasor) i den där ullen^[14]

Ä	wa	bra	fodär	a	tjinum	äran
Det	var	bra	foder	åt	korna	det där
Det var bra foder till korna, det där (mossa).^[15]

Satslära

Ägandekonstruktioner

Ägande kan uttryckas perifrastiskt med prepositionen a ’åt’

äran	ä	wa	kelindjä	a	Alfred
det där	det	var	frun	åt	Alfred
... det där, det var Alfreds fru^[16]

Negationer

Vid omvänd ordföljd brukar det finita verbet föregå negationen (ä)nt ’inte’.

då	kunnd	änt	an	tjör	iwör
då	kunde	inte	man	köra	över
... då kunde man inte köra över (Vanån)^[17]

dar	a-nt	dåm	afft	ä	åjt	mär	wittärn	a	wäj
där	har inte	de	haft	det	ute	medan	vintern	har	varit
... där har de inte haft det (gräs från slåtter) ute under vintern.^[18]

Litteratur och stavning

Venjansmålet har ingen skrifttradition utan den enda längre texten är översättningen Kattkalln mormor från 2008^[19]. I Karin Wennbergs ordbok finns också flera transkriberade inspelningar från 1945–2006.^[20]^[21]

I Karin Wennbergs ordbok och i Kattkalln mormor används det svenska alfabetet utan specialtecken. I likhet med många andra ovansiljanmål används ⟨w⟩ för /w/ samt ⟨tj⟩ och ⟨dj⟩ för affrikatorna /tɕ/ resp. /dʑ/.

Språkprov

Venjansmål	Å då wur for frå hema. Wur ok tidet på mårgun frå hema, du wet ä e sju mil a Nåjsnes, å i ok minn hässt i. Å då i kamm på Kåsstensbärje, då tänkkt i, i sku åk lit fott jen, dä an fikk käjta. Å an ramlöt nid på kninä hässtn, så i tänkt, nä måtro an ska brot åv skaklär för me. Så i wa gote rittj upp an då så ä djikk då bra då.^[22]
Svenska	Och då vi for hemifrån. Vi åkte tidigt på morgonen hemifrån, du vet det är sju mil till Nusnäs, och jag åkte med häst jag. Och då jag kom på Korstensberget, då tänkte jag att jag skulle åka lite fort, så att han fick springa. Men han ramlade ned på knäna hästen, så jag tänkte, nej månntro han skall bryta av skaklarna för mig. Så jag lyckades rycka upp honom då, så det gick då bra då.

Se även

Referenser

Noter

^ Wennberg 2007, s. 16.
^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1920, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden; Folkmängdens fördelning efter hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1923. sid. 68. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Folk-%20och%20bostadsr%C3%A4kningarna/Folkr%C3%A4kningen%201910-1960/Folkr%C3%A4kningen%201920%20(SOS)/Folkrakningen-1920_1.pdf. Läst 7 juni 2021
^ Statistiska centralbyrån. ”Folkmängd efter region, kön och år”. http://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/116072. Läst 19 oktober 2021.
^ Levander 1928, s. 31f.
^ Levander 1928, s. 49–57.
^ Levander 1928, s. 77–83.
^ Levander 1925, s. 10.
^ Levander 1925, s. 28.
^ Wennberg 2007, s. 15, 20.
^ Wennberg 2007, s. 55, 157f.
^ [a b] Wennberg 2007, s. 20.
^ Wennberg 2007, s. 20, 55, 157f.
^ [a b] Wennberg 2007, s. 21.
^ Wennberg 2007, s. 154f.
^ Wennberg 2007, s. 161f.
^ Olsson 2008, s. 14.
^ Wennberg 2007, s. 151.
^ Wennberg 2007, s. 165.
^ Olsson 2008.
^ Wennberg 2007, s. 142–169.
^ Norberg, Jan (21 mars 2007). ”Mågåov och träjkutta räddas åt eftervärlden”. dt.se. Arkiverad från originalet den 21 april 2021. https://web.archive.org/web/20210421095935/https://www.dt.se/artikel/magaov-och-trajkutta-raddas-at-eftervarlden. Läst 22 april 2021.
^ ”Sus Svens laggarresa”. Dalmålsakademin. https://www.dalmalsakademin.se/dalmal/socknar/ovansiljansmal/venjan/sus-svens-laggarresa/. Läst 21 april 2021.

Källförteckning

Olsson, Rut; Larsson Hjalmar (2008). Kattkalln mormor: på venjansmål. Älvdalen: R. Olsson. Libris 12479094
Wennberg, Karin (2007). Wenjad: en ordbok. Orsa: Orsa tryckeri. Libris 10456194. ISBN 9789163302145
Levander, Lars (1925), Dalmålet. Beskrivning och historia., "1", Uppsala
Levander, Lars (1928), Dalmålet. Beskrivning och historia., "2", Uppsala