Fritz Carl Louis Stackelberg, född 31 maj 1899 i Stockholm, död där 18 november 1988[1], var en svensk greve och diplomat.
Biografi
Stackelberg avlade studentexamen i Linköping 1917[2], genomgick Krigsskolan 1919 och var fänrik vid Svea artilleriregementes (A 1) 1920-1922.[3] Stackelberg avlade juris kandidatexamen i Stockholm 1925 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1926. Han tjänstgjorde i Köpenhamn, Bern, London, Wien, Budapest och Belgrad 1926-1930 och var utrikesministerns privatsekreterare 1930-1932. Stackelberg var andre sekreterare vid UD 1931, Oslo och Rouen 1932, förste vicekonsul i London 1935, förste legationssekreterare i Rom 1938, legationsråd 1940 och byråchef vid UD 1940 samt legationsråd i Paris 1944 och Köpenhamn 1947. Han var envoyé i Caracas, Havanna, Ciudad Trujillo och Port-au-Prince 1948-1953, protokollchef 1953-1956, ambassadör i Aten 1956-1962 och Bern 1962-1965 samt medarbetare för Internationella Röda Korsets centralstyrelse 1966-1979.[3]
Stackelberg var löjtnant i Svea artilleriregementes (A 1) reserv 1928-1929[2] och hade tjänst som sekreterare vid handelspolitiska förhandlingar med Italien 1935 och ombud vid handelspolitiska förhandlingar med Italien och Finland 1941-1945, med Danmark 1947-1948 samt var delegationsordförande med Bulgarien 1944.[3]
Fritz Stackelberg var son till ryttmästaren greve Adolf Stackelberg (1850-1906) och grevinnan Charlotte Lewenhaupt (1861–1951). Han gifte sig 1937 med Marianne Schumacher (1915–1999), dotter till advokat Adolf Schumacher och Greta Lindström.[2]
Utmärkelser
Stackelbergs utmärkelser:[2]
Referenser
