PROFILBARU.COM

	Friherrliga ätten Stackelberg 192
	Heraldiskt vapen
Stamfar	Berndt Otto Stackelberg d.ä.
Sveriges riddarhus
Introducerad	1726 (och 1962)
Grad	Friherrlig ätt nr 192
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1982 (1888)
Finlands riddarhus
Introducerad	1818
Värdighet	ätt nr: 10

	von Stackelberg
	Heraldiskt vapen Friherrliga ätten Stackelbergs vapen
Sveriges riddarhus
Introducerad	1719
Grad	friherrlig ätt nr 127
Länk URL	Sida på riddarhuset.se

	Stackelberg
	Heraldiskt vapen
Upphöjd	1854 med barontitel
Stamfar	Arent Stackelberg till Memseküll och Perjel
Sveriges riddarhus
Introducerad	1625
Grad	adlig ätt nr 113 svenneklassen
Länk URL	Sida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	?
Riddarhuset i Riga
Namn	von Stackelberg
Introducerad	1747
Värdighet	ätt nr:
† Utslocknad i Riga
Adel i Tyskland
Namn	von Stackelberg
Naturaliserad	?

Stackelberg (ryska: Штакельберг, tr. Stakelberg; lettiska: Štakelbergi) är namnet på ett antal befryndade balttyska, svenska och finska adelsätter.

Alla ätterna stammar från en ursprungligen tysk ätt vars äldste kände medlem är Waldewerus de Stackelberg i Köln, omnämnd 1244, och 1306 i Riga.^[1] Vid 1200-talets slut kom ätten att bosätta sig i Livland, där den i Dorpat verksamme stiftsfogden Peter Stackelberg (död 1545)^[2] är gemensam stamfader för alla de svenska Stackelbergarna. Medlemmar av ätten kom till Finland på 1500-talet från Baltikum.^[3] En ättegren upphöjdes till friherrlig den 11 juli 1727.^[4]^[5] De olika ätterna Stackelberg är representerade vid riddarhusen i Sverige, Estland, Livland och Kurland.^[1] Stackelberg var en av de största jordägande familjerna i Baltikum.^[2]

Adliga ätten nr 113

1625 introducerades en sonsons son till Peter Stackelberg, häradshövdingen Wolmar Stackelberg (1592–1652) som naturaliserad svensk adelsman på det nyinrättade Riddarhuset.

Ätten erhöll nummer 113.^[6]

Av misstag infördes dock inte Wolmars släktgren på Riddarhusets stamtavlor utan en annan gren tillhörig krigskommissarien Georg Stackelberg. Denna gren, vilken är den man finner i äldre källor såsom Gabriel Anreps ättartavlor, ansågs utgången i Sverige runt år 1700.

Sedermera upptäcktes dock felaktigheten i stamtavlorna och 1947 återintogs Wolmar Stackelbergs verkliga ättlingar på Riddarhuset under det gamla ättenumret. Denna "verkliga" ätt nummer 113 fortlever alltjämt, dock ej i Sverige utan främst i Tyskland.

Medlemmarna skriver sig "von Stackelberg" och har sedan 1854 även rysk friherretitel.

Adliga ätten nr 686 och friherrliga ätten nr 127

En annan svensk adlig ätt Stackelberg uppstod den 27 juli 1664 då en annan ättling till Peter Stackelberg, kommendanten på Ösel Mathias Stackelberg (död 1691), naturaliserades som svensk adelsman och introducerades samma år under nummer 686.^[6] Han var gift med Ingeborg Grubbe, en dotter till Lars Grubbe.^[7]

Deras ende son, generallöjtnanten Carl Adam Stackelberg (död 1749) upphöjdes den 6 juni 1714 till friherrevärdighet, och introducerades som sådan 1719 med nummer 127 (därvid utgick ätten nr 686 på svärdssidan; på spinnsidan kan den ha fortlevt något längre med någon av Carl Adams systrar vars levnadsdata dock är ofullständigt kända).

Denna ätt utgick i Sverige redan med Carl Adams son, överstelöjtnant Gustaf Adolf Stackelberg (död 1742) men kom genom dennes bröder Reinhold Mathias och Carl Wilhelm Stackelberg att kvarleva i Baltikum. I dag lever ett flertal grenar av ätten i främst Tyskland men även i USA och har åter införts i den svenska adelskalendern. Också dessa skriver sig "von Stackelberg".

Friherrliga ätten nr 192

En tredje Stackelberg att naturaliseras som svensk adelsman var generalen Berndt Otto Stackelberg d.ä. (1662-1734), vilken introducerades på Riddarhuset 1726. Han utnämndes den 11 juli året därpå till friherre och blev därmed stamfader till friherrliga ätten Stackelberg nummer 192.^[6] Denna utgick i Sverige på svärdssidan 1888 men fortlevde i Estland och Finland. En gren av den estniska ätten vann förnyad representation på Riddarhuset 1962 men utgick ånyo 1982.

I Finland immatrikulerades två grenar av ätten på Finlands riddarhus 1818 under nummer 10, och en av dessa grenar fortlever där.

De estniska grenarna av ätten är i dag spridda över ett flertal länder, bland annat Tyskland, Ryssland och USA. De skriver sig även de "von Stackelberg".

Grevliga ätten nr 100

Sveriges riddarhus
Grevliga ätten Stackelberg nr 100
Heraldiskt vapen
Upphöjd	1763 grevlig
Huvudman	Reinhold Stackelberg (född 1928)
Introducerad	1779
Grad	grevlig ätt nr 100

Innan friherrliga ätten 192 hunnit utgå i Sverige hade denna dock även hunnit utgrena sig i grevliga ätten Stackelberg nummer 100. Detta i och med att Berndt Otto Stackelbergs yngste son, generalen Wolter Reinhold von Stackelberg (1705-1801), upphöjdes till greve den 12 april 1763 (introducerad 1779). Dennes ättlingar har utan avbrott fortlevt i Sverige. Nuvarande (2003) huvudman för ätten är greve Reinhold Stackelberg (född 1928).

Medlemmar av släkten Stackelberg i urval

Berndt Otto Stackelberg d.y. (1703–87), fältmarskalk
Berndt Robert Gustaf Stackelberg (1784–1845), diplomat, guvernör på Svenska S:t Barthélemy
Adolphe Stackelberg (1822–1871), godsägare, brukspatron och ledargestalt inom den småländska väckelserörelsen
Oscar Stackelberg (1824–1888), sjöofficer och riksdagsman
Fritz Stackelberg (1899–1988), diplomat
Berndt Stackelberg (1926–2007), grundare av designföretaget Fri Form
Elsa Stackelberg (1929–2014), formgivare, gift med Berndt Stackelberg