Sjevtjenko var son till en livegen bonde och växte upp i stor materiell nöd. Hans konstnärliga talang inom bildkonsten uppmärksammades av godsägaren Engelhart, som tog honom med på sina resor. I Sankt Petersburg blev han, genom skalden Vasilij Zjukovskijs omsorger friköpt från livegenskapen och gavs tillfälle att studera vid konstakademien under Karl Brjulovs ledning. För sina aktiviteter i Kiev, i det slavofila, nationella folkbildningsförbundet "Kyrillos och Methodios" (namngivet efter två bysantinskamunkar som skapade det kyrilliska alfabetet), häktades Sjevtjenko 1847 och dömdes till förvisning och soldattjänst i Orenburg, sedan i Novopetrovsk fästningen bortom Kaspiska havet. Först 1857 slapp han förvisningen, men hans hälsa var då redan bruten. Han begravdes i Kaniv vid floden Dnepr i det nuvarande Ukraina.
Sjevtjenkos diktning speglar hans egen och Ukrainas historia. Den präglas av humanism, romantik och är starkt influerad av det ukrainska språk som talades av bönderna. Med element inlånade från folkloren diktade han romantiskt och sentimentalt om ett idylliskt Ukraina, om det svunna fria kosacklivet och om det sociala armodet i Tsarryssland, (där livegenskapen avskaffades först efter Sjevtjenkos död). Sjevtjenkos kanske största episka verk Hajdamaky (1841) handlar om det kosackiska bondeupproret 1768 i den ukrainska delen av Ryska Imperiet.
Sjevtjenko är särskilt känd för de poetiska berättelser, där olyckliga kvinnoöden besjungs, t.ex. Katerina och Najmytjka (Tjänsteflickan), och folkliga sagostoff konstnärligt omarbetats, t. ex. Rusalka (Älvan) och Poppeln (med "Lenore"-motivet i annan form).
Anatolij Martjenko beskriver i sin bok Mitt vittnesbörd om sina sovjetiska fängelse- och lägergår, att fångarna utan lägerledningens vetskap anordnade ”litterära kvällar, Sjevtjenkoaftnar och Herzenaftnar. Någon talade om författaren, andra läste dikter av Sjevtjenko på ukrainska …” [20]
^ [ab] internetencyklopedi, läs online, läst: 14 februari 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] SNAC, SNAC Ark-ID: w6ng4r8r, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Шевченко Тарас Григорьевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]