Franz Schubert är ett av de mest välbekanta namnen i musikhistorien. Hans produktion under det korta liv han levde var enorm – över 1 000 verk – och mycket av musiken han skrev är skriven för mindre sammanhang, musikaliska salonger, och kräver inte konsertestrader eller operascener. Hans kammarmusik, pianomusik och sånger har framförts i hemmiljöer ända sedan de skrevs. Han var i hög grad en samtida tonsättare som använde texter av tidens stora poeter som Goethe, Friedrich Schiller, Heinrich Heine, Friedrich Rückert, med flera. Han umgicks flitigt i de intellektuella konstnärskretsarna i Wien, men var också välbekant med annan europeisk kultur och använde texter av bland andra Sir Walter Scott och Shakespeare.
Musikaliskt företräder han en tradition fast förankrad i Haydns, Mozarts och Beethovens musik, men är också en stor förnyare i synnerhet inom lied-genren.
Biografi
Barndom
Franz Schubert föddes som det trettonde barnet i en syskonskara av sexton barn[1],
av vilka bara fem blev äldre än ett år. Schuberts far, Valter Franz Theodor kom från Neudorf i Mähren och var lärare i en församlingsskola. Hans mor Elisabeth Vietz föddes i Zuckmantel och var före sitt äktenskap kokerska i en familj i Wien. Vid fem års ålder fick han sin första undervisning av sin far[2] och vid sex började han i skolan i Lichtental i Wien. Vid samma tid fick han sin första musikundervisning. Hans far lärde honom spela fiol[3] och vid sju års ålder blev han elev i orgel hos Michael Holzer, som var kapellmästare i kyrkan i Lichtental.
I oktober 1808 blev han antagen som körsångare i det kejserliga konviktet och hovkapellet[4]. Här lärde han känna flera av dem som kom att bli mångåriga vänner: Joseph von Spaun, Albert Stadler och Anton Holzapfel. Förutom kompositionsundervisning av Wenzel Ruzicka och senare Antonio Salieri fick han i konviktet flera utmaningar. Han verkade inte bara som sångsolist utan spelade också andra violin i konviktorkestern och stiftade där bekantskap med Joseph Haydns och Wolfgang Amadeus Mozarts instrumentalmusik.[5]
Snart visade sig hans begåvning för komponerande. En fantasi för fyrhändigt piano i G-dur är daterad 8 april–1 maj 1810. Året därpå följde en stråkkvartett, en fantasi i g-moll, sånger och andra stycken. På sön- och helgdagar ordnades i familjen regelbundet kvartettaftnar då hans far spelade cello, han själv viola och bröderna fiol.[6]
Ungdom
Även om hans prestationer i skolan till en början var goda så gick det med tiden sämre, framför allt i matematik och latin. Möjligheten att förlänga sin skolgång slog han ur hågen och återvände i oktober 1813 till föräldrahemmet. Vid denna tid komponerade han sin Symfoni nr. 1 i D-dur.[7] Efter att ha vistats vid en lärarutbildning blev han i slutet av 1814 hjälplärare åt sin far, en befattning som han innehade knappt två år till slutet av 1817/början av 1818. Dessutom fick han ännu till 1816 undervisning av Salieri[3] och komponerade flitigt. Hans första opera Des Teufels Lustschloß och hans Mässa nr. 1 F-dur (vars uruppförande den 25 september 1814 var det första offentliga framförandet av något av hans verk) tillkom båda 1814. Likaså flera stråkkvartetter, kortare instrumentalverk, första satsen till hans Symfoni nr. 2 i B-dur och mer än 20 romanser, däribland sådana mästerverk som Gretchen am Spinnrade och intressanta experiment som Der Taucher.
Ett stort antal verk komponerades 1815. Trots sitt arbete som lärare avslutade han två symfonier (nr. 2 B-dur, nr. 3 D-dur), två mässor (nr. 2 G-dur, nr. 3 B-dur), operorna Der vierjährige Posten, Fernando och Claudine von Villabella liksom två ytterligare ofullbordade. Därtill kom stråkkvartetten i g-moll, fyra sonater och ytterligare några verk för piano liksom ca 150 sånger,[8] delvis av betydande längd, av vilka han ofta skrev flera om dagen.
På grund av svårigheterna att kombinera lärararbetet med komponerandet gjorde Schubert flera försök att etablera sig som tonsättare, men förlagen avböjde att publicera hans verk. På våren 1816 ansökte han förgäves om tjänsten som kapellmästare i Laibach (nuvarande Ljubljana). Genom sin vän Spaun kom han i kontakt med Franz von Schober. På dennes uppmaning lämnade Schubert sin lärartjänst och bodde åtta månader i Schobers våning för att få mer tid att ägna sig åt att komponera. Bland kompositionerna från denna tid finns bara de båda symfonierna (nr. 4 c-moll (”Den tragiska”) och nr. 5 B-dur) och Mässa nr. 4 C-dur omnämnda.
Under hela den här tiden vidgades hans bekantskapskrets ständigt, bland annat med Moritz von Schwind. Diktaren Johann Mayrhofer, som han lärde känna i december 1814, skrev två libretton till honom. Schober sammanförde honom med barytonen Johann Michael Vogl som var en av de mest betydelsefulla sångarna vid Wiener Hofoper i Wien vid den här tiden. Han använde Schuberts sånger vid sina musikaliska salonger och de presenterades på så sätt för offentligheten. Pianisten Josef von Gahy spelade hans sonater och fantasier. Familjen Sonnleithner, i synnerhet äldste sonen Leopold von Sonnleithner, arrangerade till Schuberts ära från 1821 så kallade Schubertiader, en beteckning som idag fortfarande används i liknande sammanhang.
Schubert hade ingen egentlig inkomst. Sin lärartjänst hade han sagt upp, inträden inbringade ingenting och förläggarna intresserade sig ännu inte för hans musik. För hans uppehälle måste till stor del hans vänner sörja. I ett så kallat Unsinnsgesellschaft (ungefär ’skämtsällskap’) för unga konstnärer, som han deltog i, fick han en nära relation till bröderna Kupelwieser, hans senare librettist Josef Kupelwieser och målaren Leopold Kupelwieser, som målat ett av de få autentiska porträtten av Schubert från den här tiden. Han porträtterades även av Wilhelm August Rieder (en akvarell från 1825) och Anton Depauly, vars porträtt från 1828 ursprungligen och egendomligt nog tillskrevs Josef Willibrord Mähler eller Franz Eybl.
I Zelis
1818 engagerades han av den grevliga familjen Johann Esterházy som sång- och pianolärare (”Sing- und Klaviermeister”) på dess gods i Zelis i Ungern (idag slovakiska Želiezovce). Till sina elever där skrev han några stycken för fyrhändigt piano samt några sånger. Samma år skrev han sin Symfoni nr. 6 i C-dur.
Vid sin återkomst till Wien, senhösten 1818, kunde han inte längre bo hos Schober utan bodde nu i två år hos Johann Mayrhofer.[9] Hans liv gick nu åter sin gilla gång; varje morgon komponerade han, åt klockan två, promenerade, och fortsatte komponerandet eller besökte vänner. Hans lärarbana var nu definitivt slut.
Hans första framträdande som liedkompositör hade han den 28 februari 1819 med Schäfers Klagelied. På sommaren samma år reste han med Vogl på semester till Oberösterreich och på hösten sände han tre av sina sånger till Goethe – utan känt resultat.
I mogen ålder
De följande åren skrev Schubert allt mindre, men verken från 1820 visar på en utveckling av kompositionsstilen.[10] I februari påbörjar han det ofullbordade oratorietLazarus och senare skriver han – vid sidan av mindre stycken – Psalm 23, Gesang der Geister, kvartettsatsen i c-moll och Wanderer-Fantasie.
Fram till dess hade hans större kompositioner – med undantag för mässorna – inte nått utanför amatörorkestern i Gundelhof, som var efterträdare till kvartettaftnarna i Schuberts hem. Då båda operorna hade viss framgång kunde han nu se fram emot en större offentlighet. Men först sedan Vogl sjungit Erlkönig vid en offentlig konsert kunde förläggaren Anton Diabelli övertalas att ge ut några av hans verk mot kommission.[12]
Vid uruppförandet av opus 1–7 och 10–12 tjänade han ca 800 floriner (konventionstaler). Som hjälplärare åt sin far hade han, utöver kost och logi, tjänat 80 floriner om året. Otto Erich Deutsch uppskattade Schuberts inkomster från åren mellan 1822 och 1828 till ca 7 000 floriner konventionsmynt.
Uppmuntrad av framgångarna försökte nu Schubert etablera sig som kompositör för scenen. Men förhoppningarna grusades. Varken Alfonso und Estrella – komponerad mellan september 1821 och februari 1822 – eller Die Verschworenen till libretto av Ignaz Franz Castelli (april 1823) sattes upp av teatern.[13]Fierrabras (hösten 1823) ströks efter första repetitionen. Musiken till Helmina von Chézys skådespel Rosamunda blev väl mottaget, men endast två föreställningar gavs.
Schuberts hälsa gav anledning till spekulationer. Förändringar i sinnesstämningen och problem med synen, i kombination med törst, kunde sättas i samband med diabetes. Många biografer kopplar detta till en då vanligt förekommande syfilisinfektion vars symptom redan då var välbekanta. En vistelse på sjukhus under hösten medförde visserligen förbättring, men redan nästa vår verkade sjukdomen ha påverkat honom psykiskt i hög grad. ”Ich fühle mich als den unglücklichsten, elendsten Menschen der Welt” skrev han till Kupelwieser (’Jag känner mig som världens mest eländiga och olyckliga människa.’).
Våren 1824 skrev han sin Oktett i F-dur. På sommaren var han ytterligare en gång i Zselíz. Från den tiden stammar Divertissement à l’Hongroise – tydligt Ungerninfluerat.
1822 skrev han Mässa nr. 5 Ass-dur och började på symfonin i h-moll, den som senare kom att kallas den ofullbordade. Hans sångcykel Die schöne Müllerin är från 1823 och variationerna över Trockne Blumen, samt två stråkkvartetter, i a-moll och d-moll (Der Tod und das Mädchen) från 1824.
Schubert företog ännu en resa till Oberösterreich och arbetade där med symfonin i C-dur och en pianosonat i a-moll. Han knöt också kontakter med sin vän målaren Moritz von Schwind.
De sista åren
Från 1826 till 1828 uppehöll sig Schubert, bortsett från ett kort besök i Graz, i Wien. Han sökte en tjänst som biträdande hovkapellmästare, en tjänst som gick till Joseph Weigl.
Den slutgiltiga versionen av stråkkvartetten i d-moll med variationer över Der Tod und das Mädchen skrev han under vintern 1825–1826. 1826 följde så stråkkvartetten i G-dur, Rondeau brillant för piano och fiol, pianosonaten i G-Dur liksom Schuberts mest kända sakrala verk Deutsche Messe. Sångcykeln Winterreise skrev han 1827, liksom fantasin för piano och fiol och de båda pianotriorna i B-dur och Ess-dur. Mässa nr. 6 i Ess-dur tillkom 1828 och de sista tre pianosonaterna samt Schwanengesang. Vidare tillkom skisser på tre satser för en symfoni i D-dur.
Den 19 november 1828 avled Franz Schubert efter två veckor med kontinuerlig feber i en ålder av 31 år i sin broder Ferdinand Schuberts hus.[14] Han gravsattes på Währinger Friedhof nära Beethovens grav. 1872 restes i Wiens stadspark en staty gjord av Carl Kundmann[15] och 1888 flyttades hans kvarlevor till en ”hedersgrav” på Zentralfriedhof Wien[16].
Eftermäle
I litteraturen framställs Schubert gärna som det missförstådda geniet, som skapade sina mästerverk oavsett vilken uppmärksamhet han fick. Sanningen är att Schubert med sina stora verk – exempelvis symfonierna – inte nådde någon framgång och att operorna inte resulterade i det efterlängtade genombrottet. En viktig anledning var att han själv inte sökte offentligheten.
Die Bürgschaft (1816, D 435, konsertant framförande: Wien 1908, sceniskt framförande: Universität Jena, 2005), fragment, opera, efter Friedrich Schillers ballad Die Bürgschaft, librettist okänd
Adrast (1819/1820, D 137), lyrisk tragedi, Johann Mayrhofer
Die Zwillingsbrüder (1818/1820, D 647, Hofoper Wien, 1820), komedi med sång, Georg von Hofmann
Mindre kompositioner för kyrkligt bruk (däribland ett stort Halleluja, en åttastämmig hymn för manskör med blåsorkester, Tantum ergo för solokvartett, kör och stor orkester)
Im Abendrot, Erlkönig, Der Fischer, Die Forelle, Das Lied im Grünen, Heidenröslein, Gesänge des Harfners (tredelad), Der Jüngling am Bach, An den Mond (6 versioner), Der Schatzgräber, Der Tod und das Mädchen, Der Wanderer, Wanderer an den Mond, Zügenglöcklein; diverse versioner av vår-, höst-, vinter-, maj-, morgon-, afton-, kärleks-, längtans-, klago- och dryckessånger liksom vaggvisor (Ständchen).
Några sånger har texter på italienska, såsom "Penso che questo instante" efter en text av Pietro Metastasio liksom "Guarda, che binaca luna".
Orkesterverk
Symfonier
12 symfonier (därav fem ofullbordade).
Mellan 1813 och 1818 skrev Schubert sex symfonier, numera kallade nr. 1–6. 1818 skissade han på en symfoni i fyra satser (symfoni nr. 7 i E-dur), nu nr. 7, men han orkestrerade bara den första satsen. 1822 skrev han och orkestrerade han två satser av en symfoni nr. 8 i h-moll, nu nr. 8, ”Den ofullbordade” och skissade på en tredje sats och eventuellt en finalsats. Under 1825 och 1826 fullbordade han den stora symfoni nr. 9, nu nr. 9. Det finns också ett stort antal utkast och fragment av andra symfonier och på 1970-talet upptäckte man bland dessa en nästan komplett tresatsig symfoni i D-dur från sommaren och hösten 1828. En konsertversion av denna symfoni finns instrumenterad av Brian Newbould och kallas symfoni nr. 10.
Den första av Schuberts symfonier som framfördes var den stora C-dursymfonin, nr. 9, på 1830-talet men kallades då av Schuberts bror Ferdinand för nr. 7. I den katalog över Schuberts verk som Alois Fuchs framställde på 1840-talet accepterades denna numrering och kallar också E-dursymfonin från 1818 för nr. 8. De två satserna av h-mollsymfonin framfördes inte förrän 1865 och George Grove gav den nr. 8 och lät E-dursymfonin bli nr. 7 och C-dursymfonin fick bli nr. 9. Trots att detta varit den vedertagna numreringen sedan dess, framför allt eftersom den följer den kronologiska kompositionsordningen, lever den gamla numreringen kvar i vissa sammanhang och C-dursymfonin kallas därmed ofta för nr. 7. Utöver detta föreslår Walther Dürr i sin reviderade Deutsch-katalog att E-dursymfonin inte bör ha något nummer alls, att den ofullbordade i h-moll ska vara nr. 7 och C-dursymfonin nr. 8.
^Gibbs, Christopher Howard (på engelska). The life of Schubert. Musical lives, 99-2452565-5. Cambridge: Cambridge Univ. Press. Libris5025518. ISBN 0-521-59426-X
^Gibbs, Christopher Howard (på engelska). The life of Schubert. Musical lives, 99-2452565-5. Cambridge: Cambridge Univ. Press. sid. 26. Libris5025518. ISBN 0-521-59426-X
^Gibbs, Christopher Howard (på engelska). The life of Schubert. Musical lives, 99-2452565-5. Cambridge: Cambridge Univ. Press. sid. 197. Libris5025518. ISBN 0-521-59426-X
Åstrand Hans, red (1975-1979). Sohlmans musiklexikon. (2., revid. och utvidgade uppl. /[huvudred.: Hans Åstrand]). Stockholm: Sohlman. Libris8372037. ISBN 91-7198-020-2 (inb.)
Franz Schubert: 31 januari 1797-19 november 1828 : jubileumsutställning ur Otto Taussigs donation : Lunds universitetsbibliotek 16.4-13.9 1997. Lunds universitetsbiblioteks serie av utställningskataloger, 0281-3823 ; 41 [i.e. 42]. Lund: Lunds universitetsbibliotek. 1997. Libris2854275
Goffstein, M. B.; Woitach Richard, Schubert Franz, Berg Ulrika (1990). En liten Schubert berättelse med bilder. Stockholm: Sjöstrand. Libris7648770. ISBN 91-7574-253-5 (inb.)
Gyomai, Imre; Manier Stephane (1937). Den ofullbordade symfonin: en Schubertroman. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris1370778
Hillman, Adolf (1922). Schubert. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris1475158
Jernhake, Klaes-Göran (1999). Schuberts "Stora C-dursymfoni": kommunikationen med ett musikaliskt konstverk : en tillämping av Paul Ricoeurs tolkningsbegrepp. Studia musicologica Upsaliensia, 0081-6744 ; N.S., 15. Uppsala: Univ. Libris8359660. ISBN 91-554-4527-6
Lund, Tobias (2000). Rädsla i Franz Schuberts sånger. Lund: Lunds univ., Institutionen för konst- och musikvetenskap. Libris8245772
Tobias Lund: Enthusiasm, Contemplation, and Romantic Longing: Reconsidering Schubert's Sectional Songs in the Light of Historical Context. Lund Univ., Department of Arts and Cultural Sciences, 2009. ISBN 9197667021, 9789197667029. 359 S.
Reininghaus, Frieder; Forsström Zaida (1981). Schubert och värdshuset: musik på Metternichs tid (1. uppl.). Stockholm: Ordfront. Libris7634114. ISBN 91-7324-146-6 (inb.)
Schubert, Franz (1986). Trauregister aus den ältesten Kirchenbüchern: von den Anfängen bis zum Jahre 1704. Bd 5, Kreis Grimmen. Quellen und Schriften zur Bevölkerungsgeschichte Norddeutschlands, 99-1764099-1. Göttingen: F. Schubert. Libris2042540. ISBN 3-922143-77-6
Deutsch, Otto Erich; Aderhold Werner, Dürr Walter, Feil Arnold (1983) (på tyska). Franz Schubert: Verzeichnis seiner Werke in chronologischer Folge (Kleine Ausg. /aufgrund der Neuausg. in deutscher Sprache bearb. von Werner Aderhold, Walther Dürr und Arnold Feil, Gemeinschaftliche Orig.-Ausg.). München: Deutscher Taschenbuch Vlg. Libris5228483. ISBN 3-423-03261-8 (Deutscher Taschenbuch Vlg)
Wiener Stadt- und Landesbibliothek; Hilmar Ernst (1978) (på tyska). Verzeichnis der Schubert-Handschriften in der Musiksammlung der Wiener Stadt- und Landesbibliothek. Catalogus musicus, 0069-116X ; 8. Kassel: Bärenreiter. Libris5911043. ISBN 3-7618-0346-X
Hilmar Ernst, Jestremski Margret, red (2004) (på tyska). Schubert-Enzyklopädie. 2 bd, A - Z. Veröffentlichungen des Internationalen Franz Schubert Instituts ; 14 (Überarbeitete und wesentlich erw. Ausg.). Tutzing: Schneider. Libris10136796. ISBN 3-7952-1155-7
Hinrichsen, Hans-Joachim (1994) (på tyska). Untersuchungen zur Entwicklung der Sonatenform in der Instrumentalmusik Franz Schuberts. Veröffentlichungen des Internationalen Franz Schubert Instituts, 99-0929997-6 ; 11. Tutzing: Schneider. Libris5983801. ISBN 3-7952-0784-3 (kart.)
McKay, Elizabeth Norman (1991) (på engelska). Franz Schubert's music for the theatre. Veröffentlichungen des Internationalen Franz Schubert Instituts, 99-0929997-6 ; 5. Tutzing: Schneider. Libris5983747. ISBN 3-7952-0664-2
Christian Pollack (Hrsg.): Franz Schubert: Bühnenwerke. Kritische Gesamtausgabe der Texte. Tutzing 1988
1947–48 Rugby Football League seasonLeagueNorthern Rugby Football LeagueChampions WarringtonLeague Leaders WiganTop point-scorer(s) Jeff Bawden 243Top try-scorer(s) Brian Bevan 57← 1946–471948–49 → The 1947–48 Rugby Football League season was the 53rd season of rugby league football. Season summary Warrington won their first Championship when they beat Bradford Northern 15–5 in the play-off final. Wigan had ended the regular season as the league leaders. The Challenge ...
Kup HrvatskeSport Pallanuoto TipoClub FederazioneHVS Paese Croazia Cadenzaannuale StoriaFondazione1992 Detentore Jug Dubrovnik Modifica dati su Wikidata · Manuale La Kup Hrvatske, o Kup RH (italiano: Coppa di Croazia), è la coppa nazionale di pallanuoto maschile croata. La competizione viene organizzata annualmente dalla Federazione pallanuotistica della Croazia. Il trofeo si svolge dal 1992 e viene conteso dalle squadre di Prva Liga tramite gare ad eliminazione diretta[1...
Університет перспективних дослідженьяп. 総合研究大学院大学 総研大 і GUAS[1] ?координати: ↑2689442 ·R (Хаяма) Міжнародна назва The Graduate University for Advanced StudiesТип державний університетКраїна ЯпоніяЗасновано 1988Членство у ORCID[d][2][3]Мова викладання японськаВипус...
Yang TerhormatRanil WickremesingheMPරනිල් වික්රමසිංහரணில் விக்ரமசிங்கPresiden Sri Lanka ke-9PetahanaMulai menjabat 21 Juli 2022 (14-21 Juli 2022 sebagai pelaksana tugas)Perdana MenteriDinesh GunawardenaPendahuluGotabaya RajapaksaPerdana Menteri Sri LankaMasa jabatan9 Januari 2015 – 22 juli 2022PresidenMaithripala Sirisena Gotabaya RajapaksaPendahuluD. M. JayaratnePenggantiDinesh GunawardenaMasa jabatan9 Desemb...
Feel's FreeAlbum studio karya Indro HardjodikoroDirilis2010DirekamPOS Production JakartaGenreJazzLabelDemajors Indipendent Music IndustryProduserIndro Hardjodikoro Feel's Free adalah album solo perdana dari Indro Hardjodikoro. Dirilis pada tahun 2010 oleh Demajors Indipendent Music Industry. Daftar lagu Titik Awal I Like Surprises My Angels Greenland Feels Free Psycopath Drum & Bass Menyapa Pagiku Lost City Senja Personil Indro Hardjodikoro - (bass) Demas Narawangsa - (drum) Lal Intje...
Giải vô địch bóng đá trong nhà thế giới 19891989 FIFA Futsal World Championship - Netherland1989 FIFA Wereldkampioenschap FutsalChi tiết giải đấuNước chủ nhàHà LanThời gian5 - 15 tháng 1Số đội16 (từ 6 liên đoàn)Địa điểm thi đấu2 (tại 1 thành phố chủ nhà)Vị trí chung cuộcVô địch Brasil (lần thứ 1)Á quân Hà LanHạng ba Hoa KỳHạng tư BỉThống kê giải đấuS
بريتنير دا سيلفا معلومات شخصية الميلاد 9 سبتمبر 1989 (العمر 34 سنة)برشلونة، فنزويلا الطول 1.70 م (5 قدم 7 بوصة) مركز اللعب وسط الجنسية البرازيل مسيرة الشباب سنوات فريق 2002–2009 سانتوس المسيرة الاحترافية1 سنوات فريق م. (هـ.) 2009–2014 سانتوس 22 (0) 2011 → فيغورينسي (إعارة) 19 (5) 2011 ...
Герб Святошинського району Версії Герб за стандартом УГТ[1]ДеталіНосій Святошинський район (Київ) Герб Святошинського райо́ну — офіційний символ Святошинського району міста Києва. Опис Щит розтятий облямованою золотом ялиною з чорним стовбуром і зеленою кроною,...
Declaration of the equality of the Commonwealth nations For the statement of support for a Jewish national home in Palestine, see Balfour Declaration of 1917. King George V (front, centre) with his prime ministers at the 1926 Imperial Conference.Standing (left to right): Monroe (Newfoundland), Coates (New Zealand), Bruce (Australia), Hertzog (Union of South Africa), Cosgrave (Irish Free State).Seated: Baldwin (United Kingdom), King George V, King (Canada). The Balfour Declaration of 1926, iss...
Dedicated console and clone of the Atari 2600 For the street artist, see TVBoy. Not to be confused with Gakken Compact Vision TV Boy. TV Boy with power and TV leads attached The TV Boy, and its successors TV Boy II and Super TV Boy, are handheld TV games sold by many different companies, including Systema, Akor, and NICS, based upon an unlicensed clone of Atari 2600 hardware. They were released around 1992 and three years later, an improved version of the TV Boy 2, the Super TV Boy, was also ...
РезолюцииСовета Безопасности ООН Постоянные члены СБ ООН Великобритания • КитайРоссия • США • Франция Резолюции СБ ООН 1—1000 001—100 (1946—1953) 101—200 (1953—1965) 201—300 (1965—1971) 301—400 (1971—1976) 401—500 (1976—1982) 501—600 (1982—1987) 601—700 (1987—1991) 701—800 (1991—1993) 801—900 (1993—1994) 901—1000 (1994—1995) Резолюции СБ...
Iranian basketball player Kimiya YazdianKimiya Yazdian TehraniPersonal informationBorn (1996-07-13) 13 July 1996 (age 27)Tehran, IranNationalityIranianListed height180 cm (5 ft 11 in)Career informationPlaying career2005–presentPositionSmall forward Power forwardNumber10 Kimiya Yazdian Tehrani (Persian: کیمیا یزدیان طهرانی, born July 13, 1996)[1] is an Iranian Basketball player for Iran women's national basketball team and Iran women's national 3x...
2019 single by The Chainsmokers The ReaperSingle by The Chainsmokers featuring Amy Sharkfrom the album World War Joy ReleasedDecember 6, 2019 (2019-12-06)Length3:04LabelDisruptorColumbiaSongwriter(s)Andrew TaggartAlexander PallEmily WarrenProducer(s)The ChainsmokersDann HumeThe Chainsmokers singles chronology Push My Luck (2019) The Reaper (2019) Family (2019) Amy Shark singles chronology Mess Her Up(2019) The Reaper(2019) Everybody Rise(2020) The Reaper is a song by Am...
Pour les articles homonymes, voir Kantchari. Cet article est une ébauche concernant un département et une commune du Burkina Faso. Vous pouvez partager vos connaissances en l’améliorant (comment ?) selon les recommandations des projets correspondants. Localisation de la province de Tapoa Kantchari est un département du Burkina Faso située dans la province de la Tapoa et dans la région de l'Est. En 2006, le dernier recensement comptabilise 59 150[1] habitants Villes Le départemen...
American painter Leidy Churchman in their studio, 2022 Leidy Churchman (born 1979 in Villanova, PA) is an American painter who lives and works in New York. Early life and education Churchman received their M.F.A. from Columbia University in 2010 and B.A. from Hampshire College, Amherst, Massachusetts, in 2002. From 2011 to 2012, they were a resident artist at Rijksakademie van Beeldende in Amsterdam.[1] The artist's work has been reviewed in the New York Times and Artforum.[2]...
This article needs additional citations for verification. Please help improve this article by adding citations to reliable sources. Unsourced material may be challenged and removed.Find sources: Zorro in Hell – news · newspapers · books · scholar · JSTOR (August 2008) (Learn how and when to remove this template message) Zorro in HellMusicCulture ClashLyricsCulture ClashBasisZorro Zorro in Hell is a satiric play by Richard Montoya, Ric Salinas and Herbe...
University of Michigan Motto Artes, Scientia, Veritas(„Künste, Wissen, Wahrheit“) Gründung 1817 Trägerschaft öffentlich Ort Ann Arbor, Michigan,Vereinigte Staaten Präsident Santa Ono (seit Oktober 2022)[1] Studierende 47.907 (Herbst 2020)[2] Mitarbeiter 8.274 Dozenten (Herbst 2020, 6.678 in Vollzeit)[2] Stiftungsvermögen 17,02 Mrd. US-Dollar (2021)[3] Hochschulsport Maisgelb & Blau (Big Ten Conference) Netzwerke Association of American Universitie...
Soviet Red Army officer Ivan Semyonovich BezuglyBorn23 October 1897Starobilsk RaionDied4 December 1983Moscow, Soviet UnionAllegiance Soviet UnionService/branch Red ArmyRankLieutenant-generalCommands held 5th Airborne Corps (1941) 32nd Rifle Division (1942) 5th Guards Rifle Corps (1945) 39th Guards Airborne Corps Battles/wars World War II Soviet invasion of Manchuria Ivan Semyonovich Bezugly (sometimes transliterated as Bezuglyi or Bezuglyy: Russian: Иван Семёнович Безуглы...