Schubert komponerade Alfonso und Estrella under en vistelse i Sankt Pölten 1821 i sällskap med vännen Franz von Schober. Deras gemensamma vän Johann Michael Vogl ansåg von Schobers libretto vara mycket svag, och hans bristande stöd och impressarion Domenico Barbajas entusiasm för Rossini gjorde att operan inre blev antagen av Theater an der Wien. Senare rekommenderades Schubert att skicka partituret till Carl Maria von Weber i Dresden, men det blev Franz Liszt som såg till att operan uruppfördes. Då hade Schubert varit död i 26 år.
Under en jakt kommer kungens dotter Estrella bort från jaktsällskapet och möter Alfonso, som är son till förre kungen Froila, avsatt av Estrellas far. De båda ungdomarna förälskar sig i varandra och Estrella avvisar en annan friare, den ondskefulle general Adolfo. I sin vrede börjar denne smida ränker, men allt slutar lyckligt så att Alfonso får sin Estrella och utropas till tronföljare.
Källor
Sørensen, Inger (1993). Operalexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-10380-6
Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9
Vidare läsning
Franz Liszt, Schuberts Alfonso und Estrella, in: FL. Sämtliche Schriften Bd. 5. Dramaturgische Blätter (Hrsg.: D. Altenburg/D. Redepenning/B. Schilling), Wiesbaden 1989
T. G. Waidelich, Franz Schubert Alfonso und Estrella. Eine frühe durchkomponierte deutsche Oper. Geschichte und Analyse. Tutzing 1991
B. Krispin, Franz Schuberts Alfonso und Estrella. Ein Beitrag zu seiner Rezeptionsgeschichte, Graz 1994
H. Lühning, Schubert als Dramatiker: Alfonso und Estrella. Vorurteile, Mißverständnisse und einige Anregungen zu einer Neuorientierung. In: Schubert und das Biedermeier, Festschrift zum 70. Geburtstag von Walther Dürr, Kassel 2002, S. 25-43.
Strategi Solo vs Squad di Free Fire: Cara Menang Mudah!
