PROFILBARU.COM

För andra betydelser, se Sköna Helena (olika betydelser).

Sköna Helena (franska: La Belle Hélène) är en operett (opéra bouffe) i tre akter med musik av Jacques Offenbach. Librettot skrevs av Henri Meilhac och Ludovic Halévy. Operetten är en parodi på prins Paris enlevering av prinsessan Helena av Sparta, vilket startade det Trojanska kriget.

Historia

1864 var Offenbach etablerad som den ledande franske kompositören av operetter. Efter succén med sina tidiga verk - korta stycken för små ensembler - fick han 1858 tillåtelse att iscensätta helaftonsföreställningar med stor ensemble och kör. Det första försöket, Orfeus i underjorden, åstadkom ryktbarhet och stora kassaintäkter tack vare dess bitska satir över grekisk mytologi, fransk musiktradition och Andra franska kejsardömet.^[2] Under de följande sex åren försökte Offenbach (oftast förgäves) upprepa framgången.^[3] 1864 återvände han till den klassiska mytologin för inspiration. Hans sedvanlige medarbetare Ludovic Halévy skrev ett utkast till en operett med titeln Trojas erövring (La Prise de Troie). Offenbach föreslog ett samarbete med Hector Crémieux, medförfattaren till Orfeus i underjorden, men Halévy föredrog en ny partner, Henri Meilhac, som skrev mycket av handlingen till vilken Halévy lade till humoristiska detaljer och komisk dialog.^[4]^[5] Censuren anmärkte på vissa ordval de ansåg hånade kyrkan och staten, och texten ändrades.^[6]

I en essä i Grove skriver Andrew Lamb: "Liksom med de flesta av Offenbachs största verk verkar tillkomsten av Sköna Helena har gått smärtfritt".^[7] Men om nu skapandet av verket gick lätt, så gjorde inte repetitionerna detsamma. Operachefen för Théâtre des Variétés, Théodore Cogniard, var snål och oförstående för Offenbachs smak för kostsamma dekorer och storskalig orkester, och de två kvinnliga huvudrollerna – Hortense Schneider och Léa Silly – var indragna i en långvarig fejd med varandra. Fejden kom till allmänhetens kännedom och bidrog till ett ökande intresse för stycket bland Paris teaterbesökare.^[8]

Operetten uruppfördes på Théâtre des Variétés i Paris den 17 december 1864. Premiärpubliken var entusiastisk men kritiken var blandad^[b] och biljettförsäljningen gick dåligt till en början men ändrades efter att några positiva artiklar skrivna av Henri Rochefort och Jules Vallès hade fått publiken att ändra uppfattning och stycket drog publik från både eleganta bohemer och rika borgare.^[11] Operetten spelades hela under hela 1865^[12] och ersattes först i februari 1866 av Barbe-Bleue med samma sångare med undantag för Silly, med vilken Schneider vägrade att någonsin spela emot igen.^[13]

I Sverige fick operetten sin premiär på Södra Teatern i Stockholm 11 maj 1865 med Gurli Hjortzberg i huvudrollen och ett par veckor senare sattes den även upp på en annan teater i huvudstaden, Dramaten, då med Charlotta Strandberg som Helena. Dramatenchefen Eugène von Stedingk var länge tveksam till om han skulle våga sätta upp "detta frivola skälmstycke".^[14]

En föreställning med Anna Norrie i Helenarollen gavs 1888 på Vasateatern i Stockholm och uppsättningar följde på Oscarsteatern i Stockholm 1909, 1912, 1918-19 och 1956 samt i olika insceneringar på Stockholmsoperan 1926, 1944 och i nyöversättning av Ivar Harrie m.fl. 1964.^[15] Den sattes upp på Göteborgsoperan 2003.^[16]

Charlotta Strandberg i titelrollen på Dramaten 1865
Knut Almlöf som Menelaos på Dramaten 1865
Anna Norrie i titelrollen.
Mauritz Gründer som Calchas på Vasateatern 1888.

Personer

Roller	Röststämma	Premiärbesättning, 17 december 1864, (Dirigent: Jacques Offenbach)
Agamemnon, Konungarnas konung	baryton	Henri Couder
Ménélas, Kung av Sparta	tenor	Jean-Laurent Kopp
Pâris, Son till kung Priamos av Troja	tenor	José Dupuis
Calchas, Jupiters augur	bas	Pierre-Eugène Grenier
Achille, kung av Phtiotien	baryton	Alexandre Guyon
Oreste, Agamemnons son	sopran eller tenor	Léa Silly
Ajax I, Konung av Salamis	tenor	Edouard Hamburger
Ajax II, Konung av Lokrien	baryton	M. Andof
Philocome, Calchas tjänare, anställd vid åskan	talroll	M. Videix
Euthyclès, Smed	talroll	M. Royer
Hélène, Drottning av Sparta	mezzosopran	Hortense Schneider
Parthénis, en hetär	sopran	Mlle. Alice
Lœna, en hetär	mezzosopran	Mlle. Gabrielle
Bacchis, Helenas tjänare	sopran	Mlle. C. Renault
Vakt, slavar, folk, furstar, adonisgråterskor, Helenas tärnor, med flera

Handling

Föreställningen varar omkring två timmar och 30 minuter.

Plats: Sparta

Tid: före det Trojanska kriget

Akt 1

Prins Paris inkommer med ett bud från gudinnan Venus till översteprästen Calchas. Han ska se till att Paris får den sköna Helena av Troja, vilket Venus lovade honom när han tilldömde henne ett skönhetspris framför gudinnorna Juno och Minerva. Paris anländer utklädd till herde och vinner tre priser vid en "vitstävling" i konkurrens med de grekiska kungarna under ledning av Agamemnon. Han avslöjar sin identitet. Helena kröner Paris till vinnare trots protester från Akilles och de två babblande Ajax. Paris bjuds in till en bankett som ges av Helenas make Menelaus. Paris har mutat Calchas att "sia" om att Menelaus omedelbart måste bege sig till Kreta, vilket han motvilligt går med på.

Akt 2

Medan kungarna festar i Menelaus palats och Calchas fuskar i spel smyger Paris in till Helena vid midnatt. Hon motstår hans förförelser, men han återkommer när hon har somnat. Helena som önskat sig goda drömmar, och tror sig uppleva en nu, kan inte längre motstå. Menelaus återvänder plötsligt och finner de två i varandras armar. Helena säger att allt är hans fel: en god make vet när han ska fara och när han ska återkomma. Paris försöker medla men förgäves. När alla kungarna beordrar honom att återvända hem lämnar Paris palatset och svär att återkomma och avsluta planen.

Akt 3

Kungarna har farit iväg och Helena bedyrar gråtande sin oskuld. Venus har hämnats den orätt som hennes skyddsling Paris fick genom att göra folket yra och förälskade. En av hennes överstepräster anländer på en båt och förklarar att han ska föra Helena till ön Kythera, där hon ska offra 100 kor. Menelaus beordrar henne att åtfölja prästen, men hon vägrar till en början och säger att det är han och inte hon som har förolämpat gudarna. Men när hon upptäcker att det är Paris som är översteprästen går hon ombord och de två seglar iväg.

Musiknummer

Akt 1

Inledning och kör
"Amours divins" – Kör och Helena
Chœur et Oreste "C'est Parthoénis et Léoena" – Kör och Orestes
Air de Pâris "Au mont Ida" – Air: "Uti en skog på berget Ida" – Paris (Paris entrésång)
Marche des Rois de la Grèce –
Chœur "Gloire au berger victorieux"; "Gloire! gloire! gloire au berger" – Kör och Helena

Akt 2

Entr'acte
Chœur "O Reine, en ce jour" – Kör
Invocation à Vénus – Helena
Marche de l'oie
Scène du jeu
Chœur en coulisses "En couronnes tressons les roses"
Duo Hélène-Pâris "Oui c'est un rêve" – Helena och Paris
"Un mari sage" (Hélène), valse et final: " A moi! Rois de la Grèce, à moi! " – Helena; Menelaus

Akt 3

Entr'acte
Chœur et ronde d'Oreste "Vénus au fond de nos âmes" – Kör och Orestes
Couplets d'Hélène "Là vrai, je ne suis pas coupable" – Helena
Trio patriotique (Agamemnon, Calchas, Ménélas) – Agamemnon, Calchas, Menelaus
Chœur "La galère de Cythère", tyrolienne de Pâris "Soyez gais" – Kör och Paris
Final – Alla

Filmversioner

Sköna Helena har filmatiserats flera gånger, bland annat i Sverige 1951, Sköna Helena, med Max Hansen och Eva Dahlbeck (som dubbades av Kjerstin Dellert).

Inspelningar (urval)

La belle Hélène. Lott, Beuron, Sénéchal, Le Roux, Naouri, Todorovitch. Choir and musiciens du Louvre, Grenoble. Minkowski, dirigent. TDK DVD DV-OPLBH alternativt CD Virgin 5 45477-2. 2 CD.^[17]

Referenser

Anmärkningar

^ Moroten är en anspelning på sången "Vénus aux carottes" av Paul-Léonce Blaquière, som Silly var berömd för.^[1]
^ Den våldsamma fientligheten hos kritikern Jules Janin i Journal des débats hade kittlat publikens intresse när det gällde Orfeus 1858 och ökat intresset;^[9] han försökte undvika att falla i samma fälla denna gång men kunde inte hålla sig från att använda invektiv mot den "trolöse" Meilhac, "förrädaren" Halévy och den "förbaskade" Offenbach.^[10]

Fotnoter

^ Breckbill, Anita. "André Gill and Musicians in Paris in the 1860s and 1870s: Caricatures in La Lune and L'Éclipse", Music in Art 34, no. 1/2 (2009), s. 218 och 228
^ Lamb, Andrew. "Orphée aux enfers", Grove Music Online, Oxford University Press, 2002.
^ Faris, s. 71, 77, 92 och 110; och Kracauer, s. 242
^ Faris, s. 112
^ Kracauer, s. 244
^ Kracauer, s. 244–245
^ Lamb, Andrew. "Belle Hélène, La" Grove Music Online, Oxford University Press, 2002.
^ Kracauer, s 243–244; och Faris, s. 125
^ Martinet, s. 50
^ Kracauer, s. 246
^ Kracauer, p. 249
^ Faris, s. 134
^ Faris, s. 138–139
^ Haslum, Bengt (1979). Operett och musical ([Ny, omarb. uppl.]). Stockholm: Sveriges radio. sid. 21-22. Libris 7409549. ISBN 91-522-1522-9
^ Kungliga teatern : repertoar 1773–1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704
^ ”GöteborgsOperan”. Arkiverad från originalet den 18 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130618031318/http://sv.opera.se/media/doc/goteborgsoperan_archive.pdf. Läst 31 mars 2012.
^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3

Källor

Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 13, Rundr-Tall. Höganäs: Bra böcker. 1993. sid. 123. Libris 7665091. ISBN 91-7752-271-0
Nyblom, Teddy (1956). Operetten på Oscars : från Albert Ranft till Anders Sandrew. Stockholm: Fridman. Libris 1834006
Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. Libris 1404046
Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Gröna volymen. Stockholm: Forum. sid. 21-[26]. Libris 8222029
Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 2. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [407]-428. Libris 420181

Vidare läsning

Eriksson, Göran O. (1975). Pariserliv eller Sköna Helena : en operett från II kejsardömet repeterad ett år efter dess fall. Stockholm: Stockholms stadsteater. Libris 11917701
Offenbach, Jacques; Meilhac, Henri; Halévy, Ludovic; Hedberg, Frans (1918). Den sköna Helena : komisk operett i tre akter. Opera repertoire, 99-1618791-6 ; 28 (7. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 1656888