Frankrike kom ganska sent igång med sin utbyggnad av motorvägsnätet (autoroute). De första sträckorna byggdes kring Paris på 1950-talet och Autoroute du Soleil ("solens motorväg" mellan Paris-Lyon-Marseille) invigdes 1970. Därefter stod utbyggnaden stilla innan den åter tog fart igen på 1980-talet. Så sent som 1980 fanns förutom sträckorna närmast storstäderna och Autoroute du Soleil knappt något motorvägsnät att tala om i Frankrike. Med hjälp av tullar längs vägnätet, lån, EU-bidrag m.m. har vägnätet expanderat i rask takt och fortsätter att expandera i snabb takt, så snabb att man räknar med att om ett par år gå om Tyskland i fråga om mest antal motorvägar räknat i kilometer.
Motorvägarna är vanligtvis tullbelagda, det är långt mellan avfarterna men i gengäld är vägnätet utomordentligt välunderhållet och rastplatsernas utformning anses av många vara Europas bästa. Alla motorvägar är dock som sagt var inte tullbelagda, vissa är som A75 mellan Clermont-Ferrand - Béziers gratis av olika anledningar som att man vill stimulera eftersatta regioner m.m. I storstadsområdena där det är tätt mellan avfarterna förekommer heller inga tullar. Franska motortrafikleder, som alltid är gratis, har ofta en utformning som påminner om en motorväg och i många fall är det omöjligt att skilja dem åt. En motortrafikled kan alltså vara allt från en "riktig" motorväg till en sådan väg som vi traditionellt menar med motortrafikled med en körbana med mötande trafik och planskilda korsningar m.m.
Motorvägarna i Frankrike drivs av privata företag genom koncession från staten, och i många fall har företagen varit statliga från början. Flera har dock börjat säljas ut till privata ägare.
