De östkatolska kyrkorna tillämpar egen liturgiskrit och kyrkorätt men räknas som lika mycket en del av den romersk-katolska kyrkan som den västligalatinska kyrkan. Numera[när?] benämns dessa kyrkor vanligen som orientaliska riter inom den katolska kyrkan eller som katolska grupper med östlig rit. Den ukrainska katolska kyrkan benämner sig ännu unierad.[1]
Den äldsta östkatolska kyrkan är den syrisk-maronitiska kyrkan i Libanon som själv anser att den andliga och juridiska unionen med Rom aldrig bröts, även om de formella banden återknöts på 1100-talet.
Gemensamt är att de till skillnad från de östortodoxa kyrkorna erkänner biskopen av Rom, påvens överhöghet och står i full kommunion med Heliga stolen.
De östkatolska kyrkorna utgör en liten andel av medlemskapet i den katolska kyrkan jämfört med den latinska kyrkan, som har över 1,2 miljarder medlemmar.
Från en statistik 2017 visade att de fyra största östkatolska samfunden var:
