Vennola blev professor vid Helsingfors universitet1908. Han valdes in i riksdagen 1919 och kom att fortsätta som riksdagsledamot till 1930. 1918–1919 var han biträdande finansminister och sedan handels- och industriminister 1919 innan han blev statsminister.[7]
Vennola blev Finlands förste statsminister efter införandet av 1919 års regeringsform. Båda de regeringar som han ledde var minoritetskoalitioner mellan hans eget parti Framstegspartiet och Agrarförbundet (nuvarande Centern). Särskilt Framstegspartiet hade varit en ledande kraft i utformandet av den nya regeringsformen.[8] Under hela 1920-talet skulle det visa sig mycket svårt att bilda majoritetsregeringar i Finland, de politiska motsättningarna mellan partierna var fortfarande alldeles för polariserade efter inbördeskriget och debatten om det självständiga Finlands statsskick.[9]
Vennola skrev vetenskapliga verk, som huvudsakligen kan föras till den historiska skolan inom nationalekonomin. Han skrev också böcker i mer allmänna politiska frågor.[7] I Elantos förvaltningsråd fungerade han som ordförande mellan 1905 och 1917 innan ledningen övertogs av socialdemokraterna.[10]
^ [ab] läs online, www.forseti.is , läst: 3 juni 2023.[källa från Wikidata]
^ [ab] Valdības Vēstnesis, 260, 17 november 1926 .[källa från Wikidata]
^ [abc] "Nationalencyklopedin, 19 UGE-VITRU", uppslagsordet Juho Vennola, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996
^Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 64ff
^Henrik Meinander: "Finlands historia 4", 2:a uppl., Schildts, Esbo 1999, s. 77; Osmo Jussila, Seppo Hentilä, Jukka Nevakivi: "Finlands politiska historia 1809–1998", Schildts, Esbo 1998, s. 161
.svg){kind=small}
