Gambia (engelska: The Gambia), formellt Republiken Gambia[3] (engelska: Republic of The Gambia), är en suverän stat i Västafrika vid Atlanten belägen på ömse sidor av Gambiaflodens nedre lopp. Landet gränsar till Senegal som, förutom vid kustlinjen, omger landet. Gambia är den till ytan minsta staten på Afrikas fastland.[8]
Presidenten Yahya Jammeh tog makten i landet efter en militärkupp 1994. Demokrati har återinförts sedan 1996 och Jammeh blev återvald i flera på varandra följande val, senast 2011.[1] Efter valet 2016 efterträddes han av Adama Barrow 19 januari 2017.[9]
Gambias ekonomi domineras av jordbruk, fiske och särskilt turism. År 2015 levde 48,6 procent av befolkningen i fattigdom.[10] På landsbygden är fattigdomen ännu mer utbredd, nästan 70 procent.[10]
Historia
Äldre historia
Gambia var en del av Maliriket på 1200-talet. Då detta föll samman uppstod i stället flera kungadömen i Gambia. De viktigaste var Barra, Kombo och Fulladu.[11] På 1400-talet kom portugiserna till Gambiaflodens mynning, och på 1500-talet britter och fransmän.[11] De upprättade handelsstationer och bedrev handel längs floden. De sökte främst elfenben, slavar och guld.
År 1651 skickade Kurlandshertig Jakob en expedition, ledd av major Heinrich Fok, för att anskaffa kolonier i Västafrika. Hertig Jakob köpte mark från flera stamhövdingar (Kumbo, Barra och Kasana) vid Gambiafloden i syfte att upprätta fästningar och handelsplatserna Fort Jakob, Fort Bayona och Fort Jillifree. Hertigen förlorade dock områdena år 1661.
Från år 1783 styrde Storbritannien över Gambia.[11] Gambia blev brittisk kronkoloni år 1888/1889,[12] efter att området runt den brittiska stödjepunkten Bathurst (dagens Banjul) sedan 1821 varit del av den brittiska kolonin Sierra Leone.[13]
Självständighet
Brittiska Gambia blev självständigt år 1965 som staten Gambia, med Dawda Jawara som förste ledare. Landet förblev inom det brittiska samväldet fram till 1970, när en folkomröstning om att lämna samväldet resulterade i att landet blev en republik med Jawara som president.[14] Under 1970- och 80-talen sågs Gambia som en av de mer demokratiska länderna i Afrika, med regelbundna och fria val och relativt starka mänskliga rättigheter. Samtidigt saknades en samlad opposition och Jawara med sitt Folkets framstegsparti (PPP) vann alla val med en kraftig majoritet. Det förekom också korruptionsanklagelser mot regeringen. I juli 1981 genomfördes ett kuppförsök av landets paramilitära styrkor (Gambia saknade en regelrätt armé vid tillfället), som hade stöd av radikala politiska grupper. Med hjälp av Senegals militär kunde upproret så småningom hejdas.[15]
En konsekvens av kuppförsöket blev att Gambia och Senegal 1982 bildade en konfederation: Senegambia. Tanken med konfederationen var att länderna skulle organisera utrikespolitik, försvar och ekonomin tillsammans. Inom ramen för samarbetet kunde Gambia bygga upp en egen militär med hjälp av Senegal. Senegal ville efter några år fördjupa integrationen, något som Gambia sa nej till vilket ledde till att unionen upplöstes 1989.[15] År 1991 skrev de båda länderna på ett vänskaps- och samarbetsavtal.[16]
Dåvarande presidenten Dawda Jawara störtades, efter 32 år vid makten, i en militärkupp år 1994. Samtidigt förbjöds all politisk aktivitet. 1996 genomfördes demokratiska presidentval, året därpå parlamentsval. 2006 valdes Yahya Jammeh till president för tredje gången.[16]
Pressfriheten är ansträngd, och 2004 inträffade ett tills vidare ouppklarat mord på journalisten Deyda Hydara. Enligt pressfrihetsindexet har det varit en stor förbättring i pressfriheten i Gambia sedan 2017.[17]
År 2015 utropade president Yahya Jammeh Gambia till en islamisk republik för att visa att landet slutgiltigt klippt banden från sin kolonialhistoria.[18] Beslutet återtogs av den nya presidenten Adama Barrow i januari 2017.[19]
Adama Barrow vann presidentvalet i början av december 2016 men Jammeh vägrade avgå. Jammeh avgick först efter att grannländerna hotade med en militär intervention. Jammeh gick i exil i Ekvatorialguinea efter 22 år vid makten. Barrow började som president i januari 2017.[20]
Geografi
Gambia
Gambia är litet till ytan och långsmalt (320 km långt; bredaste stället 48 km; smalaste knappt 45 km). Dess gränser följer den slingrande Gambiafloden, vars källor ligger i Guinea. Landets nuvarande gränser bestämdes 1889 efter en överenskommelse mellan Storbritannien och Frankrike.
Landgränsen mot Senegal är 740 km, och kuststräckan mot havet 80 km.
Gambiafloden är dominerande i landskapet. Den flyter över en platå av sandsten som består av komprimerat kvartskorn som bildades för cirka 23,7 - 1,6 miljoner år sedan.[21]
I öster är de smala dalarna skilda av låga kullar.[21] I väster växlar lägre sandkullar och sandfyllda sänkor och bildar en flack slätt.[21]
Klimatet är tropiskt med en varm regntid från juni till oktober med nära 100 % relativ fuktighet. November till maj är något svalare med torr vind från Sahara.
Från mitten av 1980-talet till mitten av 2010-talet minskade nederbördsmängden med 30 %, med resultatet att torrperioderna blivit längre.[23]
Växt- och djurliv
Gambia ligger vid övergången mellan Sahelzonen och den tropiska regnskogen. Landskapet domineras av våt savann som blir torrare längre norrut. Här etablerade sig ett större antal olika växtarter, för närvarande är omkring 530 växtarter kända.
Storvilt som elefanter, lejon och giraffer utrotades under 1800-talet och början av 1900-talet av Gambias koloniala makthavare. Trots allt finns en rik fauna kvar med omkring 110 däggdjursarter, till exempel små antiloper som sumpbock (Tragelaphus spekeii) och buskbock (Tragelaphus scriptus). Primater är ganska talrika med exempel som röd babian, gröna markattor (Chlorocebus), röda guerezor (Piliocolobus) och husarapa. Ett projekt att flytta landets sista schimpanser (Pan troglodytes) till ett naturreservat var framgångsrikt.
Landet är känt för en mångfaldig fågelfauna. Omkring 540 arter (se Lista över Gambias fåglar (engelska)) är beskrivna – en tredjedel av dem är flyttfåglar.
Tidigare kallades Gambiafloden den "krokodilrikaste floden" i Afrika, idag finns bara ett fåtal kvar som nilkrokodil och dvärgkrokodil (Osteolaemus tetraspis). Ett annat kräldjur i floden är den upp till 2 meter långa Nilvaranen (Varanus niloticus). Mera sällsynta men ibland farliga är flodhästar. Uppströms från Elephant Island lever cirka 100 individer.
Kustlinjen ger skydd för många fiskar som här lägger rom. Även delfiner kan iakttas i Gambiaflodens mynning.[källa behövs]
Naturskydd
Några av Gambias miljöproblem är skogsskövlingen som leder till att öknen breder ut sig och att vattnet på många håll är förorenat av vattenburna sjukdomsorganismer.[23]
Det finns ett par reservat och tre nationalparker i Gambia.[24]
Enligt den demokratiska konstitutionen som trädde i kraft år 1997 är Gambia en enhetlig och demokratisk republik.[25] President är statschefen. Denne väljs i allmänna val vart femte år. Presidenten utser och leder regeringen.[25] Parlamentet består av 53 ledamöter varav 48 väljs i direkta val vart femte år. 5 ledamöter utses av presidenten.[25]
Gambia är indelat i fem regioner, åtta kommuner (varav två utanför regionerna) och 44 distrikt.[26]
Politik
Efter en lång epok som brittisk koloni blev Gambia 1965 en självständig stat inom det Brittiska samväldet.
Fram till 1994 var landet en flerpartistat där fem allmänna val genomfördes.[27]
Samtliga vanns av Dawda Jawaras parti PPP. Jawara själv utsågs till Gambias förste statsminister och valdes 1970 till landets förste president, ett ämbete han innehade till 1994, då han störtades i en militärkupp ledd av officeren Yahya Jammeh.
President Yahya Jammeh styrde Gambia under 22 år med auktoritära metoder efter att han tog makten. Jammehs militärjunta införde utegångsförbud, upphävde konstitutionen och förbjöd det styrande partiet PPP. Därefter segrade Jammeh i fyra presidentval som av oppositionen och utländska observatörer kritiserades för att vara riggade. Jammehs parti, Alliansen för patriotisk omorientering och uppbyggnad (APRC) dominerade gambisk politik.[28] Dess grepp om makten blev med åren allt hårdare och rapporter om brott mot mänskliga rättigheter var vanliga.
I december 2016 vann Adama Barrow, gemensam kandidat för sju oppositionspartier, valet. Jammeh vägrade först att avgå, men gav upp sedan grannländerna ställt sig på Barrows sida. Militära styrkor från Ecowas, en mellanstatlig organisation i Västafrika, anlände till huvudstaden Banjul. I början av 2017 tillträdde Adama Barrow som landets president.[29]
Samtidigt som gambier firade att landets hårde ledare Yahya Jammeh var ute ur landet, framkom att han lyckades plundra statsfinanserna på omkring 100 miljoner kronor innan han flög ut ur landet.[30]
Rättsväsen
Efter år 1965 fortsatte landet tillämpa den brittiska lagstiftningen och författningen som införts under kolonialtiden.[16]
Där ingick både den skrivna lagstiftningen men också den oskrivna common law. Dock har afrikansk sedvanerätt och religiös rätt införts inom bland annat familjerätten.[16]
Gambiska domstolar kan utdöma dödsstraff, men tidigare år har dödsdomarna inte verkställts. 2012 har dödsdomarna börjat verkställas. Åtta av 47 dödsdömda personer har sedan dess avrättats. Dåvarande president Jammeh meddelade att han vill att alla dödsdomarna skall verkställas. Grannlandet Senegal president Macky Sall, EU och USA uppmanade Gambia att stoppa avrättningarna av de dödsdömda.[31][32][33] Gambia fortsatte att ha officiella uppehåll för dödsstraff 2019. [34]
Gambias väpnade styrkor bestod år 2018 av 800 aktiv personal. Armén var då lätt utrustad. En mindre flygkomponent har tre transportflygplan och två lätta flygplan. Det finns också en liten sjökomponent som hade åtta mindre patrullfartyg.[37]
Under år 2018 hade ECOWAS en styrka på 500 personer stående i Gambia (ECOMIG). Dessutom deltog Gambia år 2018 i FN-operationen i Sudan (UNAMID) med 211 personal. Gambia har också deltagit med observatörer och ett litet antal personal i Centralafrikanska republiken (MINUSCA) och i Mali (MINUSMA).[37]
Gambia är för ekonomisk tillväxt beroende av internationell ekonomisk hjälp, ekonomiskt ansvarstagande av staten och en fortsatt teknisk överföring från multilaterala och bilaterala biståndsgivare.[38] Landet litar till stor del på penningförsändelser från gambianer i utlandet.[39]
Näringsliv
Jord- och skogsbruk, fiske
Jordbrukssektorn sysselsätter cirka 75 procent av befolkningen i yrkesverksam ålder, men står bara för omkring 20 % av Gambias BNI. Större delen av produktionen består av självhushållningsjordbruk. För konsumtion odlas i synnerhet ris, hirs, sorghum, kassava, majs och grönsaker. Ris är en viktig del av basfödan.[40]
Den viktigaste grödan är jordnötter. Dessa odlas på sandjorden i de högre, översvämningsfria delarna av landet.[40] Jordnötter har historiskt stått för ungefär 90 % av exportintäkterna. Dessa smugglas även till Senegal för att, beroende av prisnivåerna, säljas där. Totalt exporteras cirka 80 % av skörden.[40]
Gambia har rika fisketraditioner både till havs och i floder. Fångsten säljs både lokalt och på export.[40]
Energi och råvaror
Ungefär 50 procent av alla gambier hade tillgång till el år 2019. 97 procent av all energi tillverkades av fossila bränslen och 3 % av annan förnybar energi än vattenkraft.[41] Floden Gambia har dock potential för vattenkraft, vilket potentiellt skulle kunna leda till energiexport.[40]
Till landets naturtillgångar hör: fisk, mineral (lera och kiselsand), titan (rutil och ilmenit), tenn, zirkon. Lera och sand används företrädesvis lokalt. År 2004 hittades olja utanför kusten och utvinningslicenser tilldelades år 2006. Ytan av odlingsbar mark är begränsad.[42][40]
Industri
Ungefär hälften av all produktion av jordnötter bearbetas till olja och även andra produkter i landets småskaliga industri. Andra industriområden är bland annat livsmedel, textilier och skor. Den omfattande turismen har också drivit på byggnadsindustrin.[40]
Tjänster och turism
Servicesektorn stod år 2017 för 66 procent av BNP.[16]
Turismen har stor betydelse för Gambias ekonomi, och som exempel kan nämnas att 170 000 turister besökte landet år 2013. De flesta turisterna är från Storbritannien och Skandinavien.[16] Till skillnad från resten av näringslivet, som till stor del ägs av gambier, ägs turistnäringen nästan helt av utländska företag, och de direkta inkomsterna är därför begränsade.[40]
Gambias naturliga skönhet och närhet till Europa har gjort landet till en av de största turistmarknaderna i Västafrika, med hjälp av staten och privata investeringar i ekoturism och renoverade byggnader.[38]
En del av turismen till Gambia kan beskrivas som sexturism. Prostitution är olaglig i landet men bedöms vara utbredd, och särskilt uppmärksammad har europeiska kvinnors utnyttjande av manliga prostituerades ("bumsters"[43]) tjänster blivit.[44][45][46] De flesta prostituerade i landet kommer från grannlandet Senegal.[47]
Handel
År 2014 var utrikeshandeln, inklusive reexport av importerade varor (diamanter och vapen med bland annat Sierra Leone som handelspartner) en viktig del av ekonomin.[38] men nya regler och en instabil valuta har gjort att den handeln har minskat. År 1998 förstatligades ett stort privat företag, Alimenta, som var den största uppköparen av jordnötter. Efter det har priserna på jordnötter sjunkit markant.[källa behövs]
Infrastruktur
Transporter
Vägnätet omfattade år 2011 2 977 km, varav 518 km var asfalterade.[41]
En stor hamn finns i Banjul.[41] Gambiaflodens nedre lopp är segelbart för oceangående fartyg intill 190 km från kusten. Mindre fartyg kan fortsätta ytterligare 200 km uppför den slingrande floden av meandertyp.[källa behövs]
Internationell flygplats finns vid Yundum, ett par mil söder om Banjul. Den sammanlagda banlängden är drygt 3 km; alla är belagda. Europa nås på 6 flygtimmar.[källa behövs]
Post, telefoni och Internet
Gambia Telecommunications är det från början helstatliga företag som driver telekommunikationsnäten. 2007 började en partiell privatisering av bolaget.
Sedan Africa Coast to Europe-projektet (ACE) 2011 lade en fiberoptisk undervattenskabel har landets internetuppkoppling och internetkapacitet ökad kraftigt.[48] Kabeln går från Frankrike till Gambia och sköts av "The Gambia Submarine Cable Co. Ltd".[49]
Inrikes finns ganska god täckning med radiolänk och blanktrådslinjer. Mobiltelefonnätverket är år 2021 utbyggt över största delen av landet. Gambia är beroende av bistånd och lån från bland annat Kina för fortsatt utbyggnad av kommunikation.[41]
Utbildning och forskning
Klassrum i en skola i Gambia
Kostnaderna för utbildningen uppgick 2013 till 2,8 % av BNP.[1] År 2003 var nästan 66 % av den vuxna befolkningen analfabeter. 2010 hade analfabetismen minskat till 60 % (personer 15 år och äldre). 2015 beräknades siffran vara 44,5 %. Andelen analfabeter bland männen var då 36,1 % och bland kvinnorna 52,4 %[1]
År 2002 infördes nioårig grundskola med start vid sju års ålder. Sekundärskolan omfattar tre år. Den kan väljas med olika inriktningar exempelvis naturvetenskaplig, ekonomisk, estetisk eller teknisk inriktning. Det finns även ett antal Högre utbildningar att välja på.[16]
Utbildning är tillgänglig för flickor i lika hög grad som för pojkar. År 2010 gick 70 % av barnen i grundskola.[16] Utbildningen är gratis, men skolplikt föreligger inte.[21]
Sjukvård, andra viktiga samhällstjänster
Även om förbättringar har gjorts sedan Gambia blev självständigt, så är de allmänna hälsotillstånden i Gambia dåliga.[21]
En majoritet av sjukvården är centrerade runt huvudstaden Banjul, dock finns det andra sjukhus och många kliniker i hela landet. Traditionella healers konsulteras ofta. I synnerhet i landsbygdsområden.[21]
Gambia har under lång tid haft kompetensbrist och saknat tillgång till kvalificerad sjukvårdspersonal. Särskilt landsbygden har drabbats av personalbristen. I ett försök att bryta den negativa trenden etablerade regeringen år 1999 en läkarutbildning i landet.[21]
Jola (10,9 % år 2013) är den folkgrupp som funnits längst i landet. Den finns företrädesvis i västra Gambia.[21][1] Den största gruppen är dock mandinka, som utgör ungefär en tredjedel av befolkningen.[50]Wolof (12,2 % år 2013) som är den dominerande gruppen i Senegal, dominerar också i huvudstaden Banjul.[21][1]Fulanierna (22,1 % år 2013) är bosatta i de mest extrema områdena längs floden. Deras kungarike, Fuladu, var en stormakt i slutet av 1800-talet.[21][1]
Soninke är en mix av Malinke och Fulani. Denna folkgrupp är i princip koncentrerad till områdena längs floden.[21]
Mindre grupper var år 2013: Serahuli 7,0 %, Serer 3,2 %, Manjago 2,1 %, Bambara 1,0 % och Creole/Aku Marabout 0,8 %. Övriga kategorier var enligt folkräkningen var: Andra 0,9 %, Icke-gambier 5,2 % och Svarade ej 0,7 %[1]
Migration
Historiskt har många flytt in till Gambia från konfliktområden. I synnerhet från inbördeskriget i Sierra Leone och Liberia men också från Senegal.[21] Under 2020-talet har dock bland annat den ekonomiska situationen gjort att Gambia fungerar mer som ett transitland för migranter snarare än en bosättningsplats. Många gambianer söker också bättre liv utanför Gambia.[41]
Engelska är Gambias officiella språk. De mest talade språken är dock den atlantiska grenen av familjen Niger-Kongo.[21]
Språken Mandinka och Wolof är överbyggande språk i landet, så kallat lingua francas. Andra språk som talas inkluderar Pulaar (Fulbe), Serer, Diola och Soninke.[21]
Alla språken sönderfaller i ett flertal dialekter, varje dialekt är ofta koncentrerad inom ett mycket lokalt område.[källa behövs]
Religion
En övervägande majoritet är muslimer i Gambia.
År 2013 utövade 95,7 % islam, 4,2 % kristendom och 0,2 % utövade ingen religion eller ville inte svara.[1]
Enligt de skattningar som gjordes år 2020 utövade 96,4 % islam, 3,5 % kristendom och endast 0,1 % utövade andra eller ingen religion.[41]
Spädbarnsdödligheten är bland världens högsta med 62,0 dödsfall per 1 000 levande födslar år 2016. Den beräknades dessutom ha ökat till 65,04 per 1000 levande födslar år 2021. Varav siffran var högre för pojkar än flickor, år 2016 67,4 respektive 56,5 per 1000 levande födslar. År 2021 var den 70,93 respektive 58,98 för pojkar respektive flickor.[1][41]
Mödradödligheten har däremot sjunkit från 706 till 597 dödsfall per 100 000 födslar mellan år 2015 och år 2017.[1][41]
Det totala antalet barn per kvinna (totala fertiliteten) har sjunkit stadigt. År 2009 var den 5,3 barn per kvinna, 2016 3,63 barn per kvinna och år 2021 till 3,13 barn per kvinna.[1][41] Befolkningstillväxten har också minskat något från 2,11% år 2016 till 1,82 % år 2021.[1][41]
Moderns medianålder vid första barnets födelse för mödrar i åldern 25-29 år: 20,9 år (2013)[1]
Befolkningens medianålder år 2016 var 20,7 år. Mäns medianålder var 20,4 år och kvinnors medianålder var 21,0 år.[1]
Andelen av den vuxna befolkningen som var smittade av hiv/aids 2015 uppgick till 1,82%, totalt 20 600 personer och ungefär 1000 personer avled av aids det året.[1]
För år 2020 beräknades andelen smittade till ungefär samma, 1,8%, totalt 27 000 personer och 1 300 dödsfall räknades det året.[41]
Andelen av den vuxna befolkningen som lider av fetma år 2014 var 9,1 %,[1] denna siffra beräknades år 2016 till 10,3 %[41]
Andelen barn under 5 års ålder som är underviktiga år 2013 beräknades till 16,4 %,[1] och år 2020 till 11.6%.[41]
Övriga befolkningsdata
Den senaste folkräkningen hölls den 15 april 2013 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Gambia (de facto) till 1 882 450 invånare, varav 930 699 män och 951 751 kvinnor.[4] Folkräkningar hade tidigare hållits 2003, 1993, 1983, 1973 och 1963.[51] Invånartalet i Gambia uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 2 009 648 invånare,[1] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 2 055 000.[5]
Kultur
Massmedia
Media har under den tidigare presidenten varit hårt kontrollerad. Representanter för regeringen har, efter att ny president tillträtt i januari 2017, meddelat att pressen framöver ska bli mer fri.[39]
Press och förlag
År 2018 fanns fem privata nyhetsmagasin. Inga statsägda, alla fem gavs dock inte ut dagligen.[39]
Radio och television
År 2018 fanns en statlig TV-kanal, inga privatägda. Det fanns en statlig radiostation och flera privata.[39]
DG Justice, Freedom and Security was split in 2010. For Home Affairs (security), see Directorate-General for Home Affairs (European Commission). This article is part of a series onPolitics of the European Union Member states (27) Austria Belgium Bulgaria Croatia Cyprus Czech Republic Denmark Estonia Finland France Germany Greece Hungary Ireland Italy Latvia Lithuania Luxembourg Malta Netherland...
Naval battle of the First Punic War; one of the largest naval battles ever Battle of Cape EcnomusPart of the First Punic WarThe Naval Battle Near Ecnomus (256 BC)Date256 BCLocationOff southern Sicily37°03′00″N 13°54′00″E / 37.0500°N 13.9000°E / 37.0500; 13.9000Result Roman victoryBelligerents Roman Republic CarthageCommanders and leaders Marcus Atilius RegulusLucius Manlius Vulso HamilcarHannoStrength 330 ships140,000 crew and marines 350 ships150,000 crew ...
لمعانٍ أخرى، طالع جورج تايلور (توضيح). هذه المقالة يتيمة إذ تصل إليها مقالات أخرى قليلة جدًا. فضلًا، ساعد بإضافة وصلة إليها في مقالات متعلقة بها. (أكتوبر 2021) جورج تايلور معلومات شخصية الميلاد 23 أكتوبر 1948 دندي تاريخ الوفاة 22 فبراير 2017 (عن عمر ناهز 68 عاماً) مركز ال
هذه المقالة بحاجة لصندوق معلومات. فضلًا ساعد في تحسين هذه المقالة بإضافة صندوق معلومات مخصص إليها. هذه مقالة غير مراجعة. ينبغي أن يزال هذا القالب بعد أن يراجعها محرر مغاير للذي أنشأها؛ إذا لزم الأمر فيجب أن توسم المقالة بقوالب الصيانة المناسبة. يمكن أيضاً تقديم طلب لمراجعة ا
Hot Tub Time MachineTheatrical release posterSutradara Steve Pink Produser John Cusack Grace Loh John Morris (actor) Matt Moore Ditulis oleh Josh Heald Sean Anders John Morris PemeranJohn CusackRob CorddryCraig RobinsonClark Duke Chevy ChasePenata musikChristophe BeckSinematograferJack N. GreenPenyuntingGeorge Folsey, Jr.James ThomasPerusahaanproduksiMetro Goldwyn MayerUnited ArtistsDistributorMGM/UA Entertainment Co.Tanggal rilis 26 Maret 2010 (2010-03-26) Durasi100 MenitNegara Am...
Sports complex in Athens, Greece This article does not cite any sources. Please help improve this article by adding citations to reliable sources. Unsourced material may be challenged and removed.Find sources: Markopoulo Olympic Complex – news · newspapers · books · scholar · JSTOR (April 2017) (Learn how and when to remove this template message) Markopoulo Olympic Complex is a sports complex in Athens, Greece. It held two of the sports venues used dur...
يفتقر محتوى هذه المقالة إلى الاستشهاد بمصادر. فضلاً، ساهم في تطوير هذه المقالة من خلال إضافة مصادر موثوق بها. أي معلومات غير موثقة يمكن التشكيك بها وإزالتها. (نوفمبر 2019) كأس فرنسا 1981–82 تفاصيل الموسم كأس فرنسا النسخة 65 البلد فرنسا المنظم اتحاد فرنسا لكرة القدم ا...
Premier of the Eastern CapeIncumbentOscar Mabuyanesince 22 May 2019StyleThe HonourableAppointerEastern Cape Provincial LegislatureTerm lengthFive years, renewable onceInaugural holderRaymond MhlabaFormation7 May 1994Websiteotp.ecpg.gov.za Politics of Eastern Cape Executive Council of the Eastern Cape Members Premier: Oscar Mabuyane Eastern Cape Provincial Legislature Election Members Speaker: Helen Sauls-August Parliament of South Africa NA constituency NCOP delegates Local government Lo...
English engineer For the English cricketer, see Cecil Booth (cricketer). Hubert Cecil BoothHubert Cecil BoothBorn(1871-07-04)4 July 1871Gloucester, EnglandDied14 January 1955(1955-01-14) (aged 83)Croydon, EnglandEducationCity and Guilds Institute, LondonSpouse Charlotte Mary Pearce (m. 1903; died 1948)ParentAbraham Cecil Booth (father)Engineering careerDisciplineCivil engineerInstitutionsInstitution of Civil EngineersSignificant advance...
Charter school in Worcester, Massachusetts, United StatesAbby Kelley Foster Charter Public SchoolHigh School BuildingAddress10 New Bond StreetWorcester, Massachusetts 01606United StatesCoordinates42°18′20″N 71°48′6″W / 42.30556°N 71.80167°W / 42.30556; -71.80167InformationSchool typeCharterMottoScientia est Libertas(Knowledge is Freedom)Founded1998StatusOpenSchool districtAbby Kelley Foster Charter Public SchoolDirectorHeidi PalukPrincipalChristopher Kurson...
Romeo RissalBerkas:Romeo Rissal.gifLahirRomeo Rissal PanjialamKebangsaanIndonesiaAlmamater- Universitas George Washington, Washington, D.C., Amerika Serikat- Universitas Filipina- Universitas Negeri YogyakartaPekerjaanEkonom, bankir, profesionalDikenal atas- Direktur Regional BI Wilayah VIII- Staf Ahli Gubernur BI Romeo Rissal yang bernama lengkap Romeo Rissal Panjialam adalah seorang ekonom, bankir dan profesional Indonesia. Ia pernah memimpin sebagai Direktur Regional Bank Indonesia (BI) Wi...
معركة مارينيانو جزء من حرب عصبة كامبراي الهجوم السويسري (يمين) على مرتزقة لاندسكنيشت في الخطوط الفرنسية معلومات عامة التاريخ 13–14 سبتمبر 1515 الموقع قرب ميلينيانو جنوب شرق ميلانو إيطاليا45°22′00″N 9°19′00″E / 45.366666666667°N 9.3166666666667°E / 45.366666666667; 9.3166666666667 النتيجة نصر ف...
Kongres Amerika Serikat ke-64Gedung Kapitol (1906)Periode4 Maret 1915 – 4 Maret 1917Anggota96 senator435 anggota dewan5 delegasi tanpa suaraMayoritas SenatPartai DemokratPresiden SenatThomas R. Marshall (D)Mayoritas DPRPartai DemokratKetua DPRChamp Clark (D)Pres. Senat Pro TemporeJames Clarke (D)Willard Saulsbury Jr. (D)Sesike-1: 6 Desember 1915 – 8 September 1916ke-2: 4 Desember 1916 – 3 Maret 1917 (bebek lumpuh)ke-63 ←→ ke-65 Kongres Amerika Serikat ke-64 adalah seb...
Abbreviation identifying specific shares This article needs additional citations for verification. Please help improve this article by adding citations to reliable sources. Unsourced material may be challenged and removed.Find sources: Ticker symbol – news · newspapers · books · scholar · JSTOR (January 2013) (Learn how and when to remove this template message) Stock telegraph ticker machine invented by Thomas Edison A ticker symbol or stock symbol is ...
Photo of Nguyễn Gia Trí (the person sitting on the far left) taken with friends Nguyen Gia Tri or Nguyễn Gia Trí (Chương Mỹ, Hà Tây 1908 - 1993) was a Vietnamese painter best known for his lacquer paintings.[1][2][3][4] He also drew cartoons on political and social issues, many of them criticising French colonial rule.[5] Tri studied at the Hanoi College of Fine Arts (École des Beaux-Arts de l’Indochine) from 1932.[5] He worked fo...
Human settlement in EnglandSouth CoveSt Lawrence's churchSouth CoveLocation within SuffolkArea4.9 km2 (1.9 sq mi) [1]Population20 (2005 est.)[2]• Density4/km2 (10/sq mi)OS grid referenceTM499809DistrictEast SuffolkShire countySuffolkRegionEastCountryEnglandSovereign stateUnited KingdomPost townBecclesPostcode districtNR34Dialling code01502UK ParliamentWaveney List of places UK England Suffolk 52°22′08...
Japanese Shikishima-class battleship Hatsuse at sea History Japan NameHatsuse Ordered1897 BuilderArmstrong Whitworth, Elswick Yard number680 Laid down10 January 1898 Launched27 June 1899 Completed18 January 1901 FateSank 15 May 1904 after striking a mine General characteristics Class and typeShikishima-class pre-dreadnought battleship Displacement14,312 long tons (14,542 t) (normal) Length438 ft 8 in (133.7 m) Beam76 ft 6 in (23.3 m) Draught27 ft 5 ...
Palaeolithic, Mesolithic and Neolithic periods in South Asia This article has multiple issues. Please help improve it or discuss these issues on the talk page. (Learn how and when to remove these template messages) This article lacks ISBNs for the books listed. Please help add the ISBNs or run the citation bot. (September 2016) This article includes a list of general references, but it lacks sufficient corresponding inline citations. Please help to improve this article by introducing more pre...
