Citroën har traditionellt tagit fram egensinniga och mycket tekniskt avancerade bilar, kanske bäst manifesterat genom den gashydrauliska fjädringen. För många är Citroën nog mest känt för sin lite annorlunda design. Citroën fick i början av 1970-talet stora ekonomiska problem och köptes upp av Peugeot och blev en del av PSA Peugeot Citroën. Bilarna har under senare år blivit betydligt mer konventionella jämfört med företagets tidigare excentriska skapelser. Citroën ingår sedan januari 2021 i koncernen Stellantis.[2]
På vardaglig svenska kallas Citroën-bilar ofta cittror.
Citroën har haft stora framgångar i rally och bland annat vunnit Dakarrallyt och rally-VM.
Historia
1908 hjälpte André Citroën biltillverkaren Mors att kraftigt utöka produktionen. 1912 besökte han Henry Ford och studerade tillverkningen i Fordfabriken. 1919 startade han tillverkning av bilar under det egna namnet. Citroën var den förste som förde över Fords principer för massproduktion till europeisk bilproduktion.
Citroëns tidiga år
André Citroën skapade en speciell kuggtyp som gav säkrare kugghjul. Kugghjulstypen kallas pilkugg och är vinkelskurna på ett sätt som gör dem självcentrerande och samtidigt tystgående. Uppfinningen blev sedan logotypen för Citroën.
Citroën tillverkade artillerigranater för Frankrikes armé i sin fabrik i Quai de Javel i Vaugirard, Paris under första världskriget. Efter krigsslutet ställde Citroën om produktionen till biltillverkning istället och i juni 1919 presenterades den första modellen Type A. Priset sattes till 7 950 francs. Efterkrigsinflationen tvingade snart Citroën att höja priset till 12 500 francs men Citroën var fortfarande den billigaste bilen på marknaden med god marginal.[3]
Adolphe Kégresse var anställd på Citroën under 1920- och 1930-talen för att utveckla halvbandvagnar med Kégresseband, som producerades av Citroën som Citroën-Kégresse. Under 1920-talet genomförde Citroën flera uppseendeväckande långresor för att visa på bilarnas tillförlitlighet. Bland annat korsades Sahara mellan Touggourt och Timbuktu.
1926 öppnades den första fabriken utanför Frankrike i Bryssel i Belgien. Tillverkningen fortsatte fram till 1980.
Under 1930-talet kom Citroëns första storsäljare, den framhjulsdrivna Citroën Traction Avant som skapades av André Lefèbvre och Flaminio Bertoni. Denna bil var mycket modern, med framhjulsdrift, låg tyngdpunkt och goda vägegenskaper, och tillverkades till 1955. Utifrån Traction Avant skapades en lätt lastbil, Citroën TUB (Traction Utilitaire Basse). Företagets ekonomiska situation var dock allt annat än bra och Michelin köpte koncernen 1934.
Fabriken vid Quai de Javel i Paris bombades under andra världskriget och återuppbyggdes.[4] Fabriken var Citroëns huvudfabrik fram till 1975. Den revs fram till 1984 och sedan 1992 finns en stor park, Parc André-Citroën, som fått sitt namn efter André Citroën på platsen.[5] Även Quai de Javel har döpts om, till Quai André Citroën.
2CV och DS
1948 kom den franska folkbilen då Citroën presenterade 2CV. Den skulle komma att tillverkas under fyra årtionden. 2CV var enkelt men sinnrikt konstruerad, med en 375 cc luftkyld boxermotor på 9 hk. Det sägs att grundkraven för modellen var att den skulle klara av att transportera 4 personer, vara bränslesnål och ha så mjuk fjädring att en bonde skulle kunna köra en korg ägg tvärs över en nyplöjd åker utan att äggen skadades. Bilen fick en mycket mjuk fjädring, bestående av en enda längsgående lång spiralfjäder per sida, och kopplad till hjulupphängningen med länkage. Den enkla modellen blev en storsäljare över hela världen och en självklar del av den franska stadsbilden. Under åren utvecklades modellen genom flera moderniseringar. Den fanns till och med som 2-motorig och 4-hjulsdriven och kallades då för 2CV Sahara.
1955 presenterades en av Citroëns mest typiska och framgångsrika modeller – DS. DS:en hade futuristisk design och exceptionellt modern teknik. DS:en gjorde succé vid premiärvisningen och blev snabbt en modern klassiker. Dessvärre krånglade den nya tekniken, och en förenklad version kallad ID tillkom. 1968 kom DS med en ny modern front som hade dubbla strålkastare, där de två inre följde rattens rörelser. Specialversioner användes för den franske presidenten och DS:arna var ständigt återkommande som franska statsbilar; många av dessa tillverkades av firman Chapron.
1960-talet
Citroën hade egendomligt nog bara två grundmodeller att erbjuda, där den ena var en enkel småbil och den andra en stor lyxig och tekniskt avancerad bil. För att fylla ut gapet något mellan dessa tog man fram modellerna Ami (1960) och Dyane (1967), som båda baserades på mekaniska delar från 2CV.[6] Särskilt Ami blev en succé i hemlandet, men båda modellerna var egentligen för små och motorsvaga för att konkurrera med modernare familjebilar. I maj 1968 släpptes Citroën Méhari, en flerfunktions, terränggående, 4-sitsig, pick-up.
Under 1960-talet gjorde Citroën flera strategiska uppköp och överenskommelser. 1965 köptes Berliet och Panhard. 1968 blev Fiat delägare då bolaget köpte 49 procent av Michelin. Citroën köpte sedan in sig i italienska Maserati 1968 vilket gav företaget den extravaganta Citroën SM. SM-modellen var Citroëns dittills mest luxuösa och teknikspäckade bil, tänkt som en symbol för tekniska landvinningar och för att befästa företagets position som ledande inom högteknologiskt konstruerade bilar. Men satsningen gav samtidigt stora förluster.
GS/GSA
Det verkliga genombrottet i mellanklassen kom med GS. För att spara pengar i utvecklingsarbetet användes befintlig teknik så mycket som möjligt. Därför byggdes en 4-cylindrig version av 2CV:s luftkylda motor. Samtidigt användes stora delar av hydraulsystemet från DS. Det fanns ursprungligen planer på att göra modeller med konventionell fjädring och även versioner med en något starkare vätskekyld motor men det blev inte av. Däremot kom en version med Wankelmotor (Bi-Rotor) som blev ett totalt fiasko.
Citroën hade stora problem med den avancerade wankelmotorn och tvingades återkalla bilarna. De flesta av de 847 byggda GS Birotor, som de hette, kom att skrotas. GS som står för "Grande Serie" kom att tillverkas i stort antal och var en vanlig syn på europeiska vägar under sjuttiotalet. En annan tekniskt intressant variant var GS med C-Matic automatlåda. Såväl GS som GSA levererades startvev som en nödlösning om startmotorn skulle gå sönder. Startveven var också vev till domkraften.
GS blev en relativt framgångsrik modell, trots att den hade en del problem med kvaliteten och så småningom med rosten. Den levde kvar ända in på 1980-talet och bytte så småningom namn till GSA, i samband med att den fick en något starkare motor, 5-växlad låda och riktig halvkombibaklucka. Karossformen var densamma på den ursprungliga modellen, men då var bagageluckan mindre, som på en sedan.
GS (1977)
Citroën SM
Peugeot tar över
Äventyret GS Birotor och SM, samt oerhörda utvecklingskostnader för GS gjorde att Citroën efter presentationen av modellen CX var bankrutt.
1973 hade Fiat sålt tillbaka sin andel. 1974 inleddes ett samarbete med Peugeot som köpte 38,2 procent av Citroën för att 1976 ta helt över med 89,95 procent av bolaget. Nu blev Citroën en del i PSA Peugeot Citroën. 1975 övertog Renault Berliet och Maserati såldes till De Tomaso.
1975 lades tillverkningen av DS:en ner och ersattes av den nya stora modellen CX.
1980-talet
Efter GS/GSA kom modellen BX som ersättare. Namngivningen av modellerna blev nu mer konsekvent, med AX, BX och CX i olika storleksklasser. BX var liksom föregångaren försedd med gashydraulisk fjädring, men i övrigt var tekniken hämtad från koncernsyskonen hos Peugeot. Även om tekniken under skalet var lite mer konventionell, fick bilen en del ovanliga detaljer, t.ex. att bagageluckan och motorhuven tillverkades i plastmaterial för att spara vikt. BX erbjöds med fler motoralternativ än GS och GSA hade haft. Nu fanns även dieselmotorer och lite kraftigare bensinmotorer med fyrventilsteknik.
Citroën CX Prestige
Citroën BX
AX-modellen ersatte Citroën Visa som företagets minsta bil. Den var konventionellt uppbyggd för en småbil utan några märkestypiska tekniska lösningar. Parallellt med denna modell fortsatte även 2CV och Dyane att tillverkas, men de hade med sin ålderdomliga konstruktion mer en nostalgisk målgrupp.
1990-talet
Citroën CX slutade tillverkas 1990 och ersattes av Citroën XM som företagets flaggskepp. XM:en hade de klassiska Citroën-delarna med stor vikt lagd vid teknik och komfort. Citroën XM tillverkades fram till 2000 men fick till att börja med ingen efterträdare. Citroën hade då inriktat sig alltmer på enklare modeller där Citroëns prestigemodell ersattes av Citroën C5. Med C5 infördes en rad förbättringar, bland annat en ny hydraulvätska, LDS, till gasfjädringen.
2001 öppnade Citroën en utställning, Conservatoire, med 300 av företagets bilar.
2005 kom så äntligen åter en ny stor Citroën-modell då tillverkningen av Citroën C6 startade.
2010 lanserades den första elbilen C-Zero. 2015 lanserades E-Méhari. 2017 lanserades den första SUV-modellen, C3 Aircross. Satsningen på elbilar har fortsatt med bland annat småbilen AMI.
Uttal
På franska uttalas bilmärket /sitråänn/. Prickarna över e:et (trema) markerar att e:et inte skall uttalas som ett nasalljud, samt att det efterföljande n:et ska uttalas som ett vanligt n-ljud. Flertalet svenskar uttalar dock Citroën /sitråäng/ med eller utan nasalljudsändelse. Vill man undvika språkförbistring kan man dock utan problem använda smeknamnet cittra (plural cittror). Ett mindre populärt smeknamn är "sitt-å-träng".
,_by_Klugschnacker_in_Wikipedia_(29).JPG)
_-_15340846543.jpg)
,_26._M%C3%A4rz_2011,_D%C3%BCsseldorf.jpg)
