Ehrenmark föddes i Lindesberg men flyttade som mycket liten till sina farföräldrar i Örebro, där han växte upp i stadsdelen Örnsro. Ehrenmarks föräldrar, Bertil Ehrenmark och Gunilla, född Höglund Lidén, var skådespelare. De skilde sig 1931. Ehrenmark hade en yngre syster (Anne Maria Berta Gunhild, född 5 augusti 1920 i Engelbrekts församling, död 28 augusti 1944 i Högalids församling) som bodde hos modern i Stockholm och under stora delar av barndomen träffades de aldrig.[3]
Farföräldrarna, skohandlaren Karl Edvard Ehrenmark,[4] född 21 april 1870 i Kumla, och hans hustru Berta Viktoria Kindlund, född 4 oktober 1864 i Askersund,[5] ägde det hyreshus på Åbackegatan 6–8 i Örebro i vilket de bodde.
Skolgång
Efter folkskoleklass på Nikolaiskolan inskrevs Ehrenmark 1929 på Karolinska läroverket i Örebro.[6][7] Tiden på läroverket inleddes med sexårig realskola och följdes av fyraårigt gymnasium på skolans latinlinje. På läroverket erhöll han flera generösa stipendier, totalt 570 kr (ca 20 000 kr i 2023 års penningvärde, räknat från 1939[8]).
Han var under en lång följd av år sommarpratare i radio (Sommarvärd varje år 1963–1976, 1978–1984 och Vintervärd 1969, 1971 och 1973)[10] och skrev kåserisamlingarnaÅrets Ehrenmark som kom varje år från 1966 till hans död 1985. Även efter hans död fortsatte utgivningen av Årets Ehrenmark ända till 1995 genom återutgivningar av tidigare kåserier. I sina kåserier skrev han underhållande om stort och smått som han råkade ut för, både som journalist och privatperson. Han hade en speciell, stillsam och torr humor med mycket självironi. Han har även skrivit memoarer i samma stil, Jag minns min blåa cheviot. Återkommande personligheter i hans kåserier är Hustrun, sonsonen Hemska Simon samt den människoätande hunden Gäsper, som var en boxer. Han blev genom sitt skrivande under årens lopp även en sorts PR-man för Örebro och hela Närke.
Under sin tidiga karriär som dagstidningskåsör skrev han under pseudonymen Petmoij eller ibland Torckel Petmoij. De flesta av hans kåserier är illustrerade av tecknaren Poul Ströyer. Han var även verksam som översättare av deckare och teaterpjäser (komedier).
Ehrenmark var gift från 1942 med Birgitta Ehrenmark (1921–2011), född Höglund.[11] I äktenskapet föddes två söner. Han och hustrun Birgitta är begravda på Norra Kyrkogården i Örebro.[12]
Minnesmärken – med mera
Ehrenmark har en park uppkallad efter sig, Torsten Ehrenmarks park, i stadsdelen Örnsro i Örebro.
Minnenas television: TV-programmet Hr Ehrenmark i London (1978). 15 mars 2012
Torsten Ehrenmarks minnesstipendium
År 1989 instiftades Torsten Ehrenmarks minnesstipendium.[15] Det delas ut av Publicistklubben och går till "yngre journalister som i England eller Frankrike vill förkovra sig i yrket."[16]
Bibliografi (i urval)
Petmoijs besvärligheter (1953)
För sömnlösa dagar (1954)
Petmoijs petitesser (1955)
Utan avbrott för skivspelning (1966 Årets Ehrenmark 1)
Händige herrn (1967 Årets Ehrenmark 2)
Resor till Ingenstans (1967)
Hr Ehrenmarks olympiad (1968)
Hr Ehrenmark i Mexico (1968)
I fel kläder (1968 Årets Ehrenmark 3)
När det blommar (1969 Årets Ehrenmark 4)
Mannen i sjömanskostymen (1970 Årets Ehrenmark 5)
En smörgåsätares bekännelser (1970)
... men glad jag är ändå (1971 Årets Ehrenmark 6)
Hamlet i fotbollsskor (1972 Årets Ehrenmark 7)
Resor till ingenstans (1972)
Roligare än så här (1973 Årets Ehrenmark 8)
Går det så går det (1974 Årets Ehrenmark 9)
Ingenting att skratta åt (1975 Årets Ehrenmark 10)
