PROFILBARU.COM

Tartu universitet
	Tartu universitet
	Tartu Ülikool ; Universitas Tartuensis
	Engelska: University of Tartu
	Latin: Universitas Tartuensis
Grundat	1632 som Academia Gustaviana
Ägandeform	Statligt universitet
Lärarkår	1 700
Studerande	14 000
Säte	Tartu, Tartumaa, Estland
Tidigare namn	Academia Gustaviana, Dorpats universitet
Medlemskap	European University Association, Coimbragruppen

Tartu universitet (tidigare Dorpats universitet; estniska: Tartu Ülikool; latin: Universitas Tartuensis), är ett statligt universitet i Tartu i Estland, grundat 1632 under svenskt styre. Det har tidigare hetat Academia Gustaviana (1632–1665) och Academia Gustavo-Carolina (1690–1710).

Tartu universitet är i dag Estlands största universitet, med filialer på andra estniska orter. Det har ungefär 18 000 studenter, varav ungefär 10 000 i Tartu, och har elva fakulteter.

Historik

Academia Gustaviana 1632–1665

Dorpats universitet grundades i Svenska Livland som Academia Gustaviana på initiativ av Petrus Kenicius^[1] och dåvarande generalguvernören Johan Skytte^[2] som en omvandling av det i oktober 1630 inrättade akademiska gymnasiet i staden. Det fick sitt stadfästelsebrev av kung Gustav II Adolf, undertecknat den 30 juni 1632 i lägret vid Nürnberg. Johan Skytte var universitetets kansler och Jakob Skytte dess förste rektor 1632–1633; han efterträddes av den baltisk-tyske teologen Andreas Virginus 1633 och juristen Heinrich Hein 1633–1634.

En av de första professorerna var Johann Wilhelm von Krause, professor i agronomi, teknik och arkitektur, och som också ritade universitetets första byggnader. En annan var Gustav von Ewers, professor i historia, statistik och geografi 1810–1826 samt i juridik från 1816, samt långvarig rektor 1818–1830.

Den förste studenten var Bengt Baaz (senare adlad Ekehielm), som efter studier i Rostock och Uppsala immatrikulerades 1632 och tog magistergraden 1633.

Universitetet inrättades som Sveriges andra universitet efter Uppsala universitet. Under kung Karl X Gustavs ryska krig 1656–1661 flyttades universitetet till Reval (nuvarande Tallinn) 1656. Efter det att ryssarna intagit Dorpat stängdes det 1665.

Academia Gustavo-Carolina 1690–1710

Nya statuter för universitet utfärdades 1689, och året därpå återinvigdes universitetet som Academia Gustavo-Carolina med teologen Olaus Moberg som rektor och med tio professorer.

I samband med en svår hungersnöd flyttades universitetet i augusti 1699 till Pernau (nuvarande Pärnu). Där verkade det till 1710, då verksamheten lades ned på grund av stora nordiska kriget.

Från 1802

Genom åren har Tartu universitet fått nya herrar vid ett flertal tillfällen och lagts ned och återupprättats om vartannat. År 1802 återupprättades det som Kaiserliche Universität zu Dorpat, ett tyskspråkigt universitet i Kejsardömet Ryssland. Det russifierades 1893, och fick då namnet Kaiserliche Universität Jurjew. I samband med Estlands självständighet upprättades universitetet som Republiken Estlands universitet 1919. Under Sovjetunionens ockupation 1940–1941 och 1944–1989 skedde åter en viss russifiering, även om estniska förblev det huvudsakliga undervisningsspråket. Universitetet hette då Tartus statliga universitet.

Sedan Estlands självständighet 1991 ligger Tartu universitet återigen under den estniska staten. Antalet studenter ökade från 6 500 till 12 200 mellan 1989 och 2000. Sedan 1999 har en organisatorisk centralisering skett i linje med Bolognaprocessen.^[3]

Byggnader

Huvudartikel: Tartu universitets huvudbyggnad

Tartus gamla anatomiska teater öppnades 1805, och var en av de första byggnaderna som öppnades efter att universitetet återupprättats 1802. Tartu universitets huvudbyggnad ritades av Johann Wilhelm von Krause och uppfördes mellan 1804 och 1809.

Personer med koppling till universitetet

Nobelpristagare

Wilhelm Ostwald, kemist, nobelpristagare i kemi 1909; docent 1877

Forskare

Jan Niecisław Baudouin de Courtenay, språkforskare; professor 1883
Emil Kraepelin, psykiater; professor 1886
Karl Wilhelm von Kupffer, anatom; professor 1858
Carl Friedrich von Ledebour, botaniker; professor 1811
Jurij Lotman, filolog, semiotiker och litteraturhistoriker; professor 1963
Alexander von Oettingen, teolog; professor 1856
Matthias Jacob Schleiden, botaniker; professor 1863
Friedrich Georg Wilhelm von Struve, astronom; professor 1820
Gustav Teichmüller, filosof; professor 1871
Adolph Wagner, nationalekonom; professor 1865

Bildgalleri

Tartu universitets huvudbyggnad år 1860.
Det astronomiska observatoriet, Die Sternwarte, omkring 1830.
Universitetshusets aula.
Byggnad i Tartu universitets botaniska trädgård från 1806.
Juridicum, Näitusegatan, byggt 1909.
Den tidigare kemibyggnaden från 1939, vid Jacobigatan 2, numera Filosoficum.
Institutionsbyggnaden vid Lossi 36 på Toomemägi.
Nya anatomiska teatern från 1888.
Den tidigare universitetskyrkan från 1860, numera Humanistiska biblioteket.
Institutionshus från 1914, Vanemuise 46, med Tartu universitets naturhistoriska museum.

Universitets museer

Se även

Litteratur

Jaak Aaviksoo, ”Estonia: The University of Tartu”, i Ten Years After and Looking Ahead: A Review of the Transformations of Higher Education in Central and Eastern Europe, red. Leland Conley Barrows (Bucharest: UNESCO, 2000), s. 59–81.
Johan Bergman, Universitetet i Dorpat under svenska tiden. Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1932).
Georg von Rauch, Die Universität Dorpat und das Eindringen der frühen Aufklärung in Livland 1690–1710 (Essen: Essener Verlagsanstalt, 1943).
Henrik Sandblad, ”Om Dorpats universitet under dess äldsta skede 1632-1656”, i Lychnos. Lärdomshistoriska samfundets årsbok 1975–1976 (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1977), s. 211–235.

Källor

Noter

^ Gezelius, Georg (1778-1787). Försök til et biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män, af Georg Gezelius, volym 1-4. 1778-1787.. Stockholm: Magnus Swederus. Libris 2400417 , volym 2
^ Johan Skytte i Svenskt Biografiskt lexikon
^ Aaviksoo, Jaak (2000). ”Estonia: The University of Tartu”. i Leland Conley Barrows (red.). Ten Years After and Looking Ahead: A Review of the Transformations of Higher Education in Central and Eastern Europe. UNESCO-CEPES Studies on Higher Education. Bucharest: UNESCO. sid. 59–81. ISBN 92-9069-159-X. https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000126410. Läst 7 februari 2024