Totalt består domstolen av åtta dömande avdelningar och en administrativ enhet, vilket gör Svea hovrätt till den största av de sex hovrätterna i Sverige. Svea hovrätt är också störst i bemärkelsen att vara den hovrätt med flest antal tingsrätter i domkretsen.[4]
Gustav II Adolf lade till 1614 års riksdag fram ett förslag om att inrätta en "konungslig Hofrätt och öfversta dom" i Stockholm, som skulle äga makt att döma konungens dom, både i konungens närvaro som frånvaro.[7] Den fick namnet Supremi in Regno Sveciæ Iudicii eller Högsta domstolen i Konungariket Sverige.[8]
Något överklagande av domarna skulle inte få äga rum. Den rättegångsordnantian som utfärdades samma år bestämde i enlighet med detta förslag och domstolen fick namnet Svea hovrätt. Däremot skedde inget tydligt fastslagande av att ingen överprövning av hovrättens dom skulle kunna ske. I den 1615 utfärdade rättegångsprocessen fanns regler som tvärtom innebar att konungen behöll sin domsrätt och kunde överpröva hovrättens domar. Denna domsrätt utövades till en början i riksrådet, sedan av riksrådet (Justitierevisionen) och från 1789 av Högsta domstolen, som inrättades detta år.
Följande personer har varit hovrättspresident i Svea hovrätt sedan domstolen inrättades 1614.[9] Presidenten i Svea hovrätt var enligt rangrullan innehavare av Sveriges främsta juridiska ämbete[vilken period avses?].
Korpiola, Mia (red.): The Svea Court of Appeal on the Early Modern Period: Historical Reinterpretations and New Perspectives. (Rättshistoriska studier, 26.) Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2014. ISSN0534-2724. ISBN 978-91-86645-08-3
