Sigma Canis Majoris

Sigma Canis Majoris
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stora hunden
Rektascension	07^t 01^m 43,14779^s[1]
Deklination	-27° 56′ 05,3898″[2]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	(3,43 – 3,51) [3]
Stjärntyp
Spektraltyp	K4 III[4]
U–B	1,88[5]
B–V	1,73 ± 0,014[6]
Variabeltyp	Långsam irreguljär variabel (LC)[7]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	22,11 ± 0,19[8] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -5,98 ± 0,14[1] mas/år Dek.: 4,59 ± 0,18[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	2,91 ± 0,19[1]
Avstånd	1 120 ± 70 lå (340 ± 20 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-5,14[9]
Detaljer
Massa	12,3 ± 0,1[10] M☉
Radie	420[9] R☉
Luminositet	31 000[9] L☉
Temperatur	3 750[9] K
Metallicitet	+0,16[11] dex
Ålder	16,4 ± 0,5[10] miljoner år
Andra beteckningar
22 Canis Majoris, FK5 1183, IRC -30072, SRS 31183, GC 9276, JP11 4541, SV ZI 600, GCRV 4625, 2MASS J07014314-2756051, TD1 8914, ADS 5719 A, GEN# +5.11210028, N30 1529, TYC 6531-3793-1, CCDM J07017-2756A, GSC 06531-03793, PLX 1649, UBV 6927, CD-27 3544, HD 52877, PLX 1649.00, UBV M 40649, Cl Collinder 121 MMU 28, HIC 33856, PMC 90-93 799, uvby98 511210028, Cl Collinder 121 28, HIP 33856, PPM 251469, WDS J07017-2756A, CPD-27 1648, HR 2646, RAFGL 1057, YZ 117 3533, CSI-27 3544 21, IDS 06577-2747 A, SAO 172797, AAVSO 0657-27, CSV 100796, IRAS 06597-2751, SKY# 12569[2]

Unurgunite ^[12] eller Sigma Canis Majoris, (σ Canis Majoris, förkortat Sigma CMa, σ CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den södra delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +3,47^[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 2,9^[1] mas beräknas den befinna sig på ca 1 120 ljusårs (340 parsek) avstånd från solen.

Nomenklatur

Sigma Canis Majoris har det traditionella namnet Unurgunite^[13] i Boorongs kultur, en klan av det inhemska Maligundidj-folket i nordvästra Victoria i Australien, som såg den som en fadersfigur som kämpar mot månen, flankerad av sina hustrur (stjärnorna Delta och Epsilon Canis Majoris).^[14][15]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) ^[16] med uppgift att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Unurgunite för Sigma Canis Majoris i september 2017 vilket nu ingår i listan över IAU-godkända stjärnnamn.^[12]

Egenskaper

Sigma Canis Majoris är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass K4 III,^[5] som ligger i de sena stadierna av dess utveckling och har förbrukat vätet i dess kärna. Den har en massa som är ca 12^[10] gånger solens massa, en radie som är ca 420^[9] gånger större än solens och utsänder ca 31 000^[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 3 750 K.^[9]

Sigma Canis Majoris, eller 22 Canis Majoris, är en långsam irreguljär variabel (LC). Den varierar mellan visuell magnitud +3,43 och 3,51 utan någon skönjbar periodicitet.^[7] Den har ett magnetfält med styrka under 1 G^[17] och är listad som en möjlig supernova av typ II. Instrument kan mäta neutrinoflöde som skulle fungera som en förvarning om att supernova-explosionen startar.^[18]

Se även

• Variabla stjärnor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sigma Canis Majoris, 23 maj 2019.

Noter

1. ^ [ ] van Leeuwen, Floor (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752v1, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357 Note: see VizieR catalogue I/311.
2. ^ [ ] ”Basic data: V* Sig CMa – Long-period variable star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Sig+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 7 juni 2017. 
3. ^ [ ] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
4. Abt, Helmut A (2008). "Visual Multiples. IX. MK Spectral Types". The Astrophysical Journal Supplement Series. 176: 216–217. Bibcode:2008ApJS..176..216A. doi:10.1086/525529.
5. ^ [ ] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
6. van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=33856. Läst 7 juni 2017. 
7. ^ [ ] ”Sig CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5512. Läst 7 juni 2017. 
8. Mermilliod, J. C.; Mayor, M.; Udry, S. (July 2008), "Red giants in open clusters. XIV. Mean radial velocities for 1309 stars and 166 open clusters", Astronomy and Astrophysics, 485 (1): 303–314, Bibcode:2008A&A...485..303M, CiteSeerX 10.1.1.30.7545, doi:10.1051/0004-6361:200809664
9. ^ [ ] Levesque, Emily M.; et al. (August 2005), "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not As Cool As We Thought", The Astrophysical Journal, 628 (2): 973–985, arXiv:astro-ph/0504337, Bibcode:2005ApJ...628..973L, doi:10.1086/430901
10. ^ [ ] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
11. Mallik, Sushma V. (October 1998), "Chromospheric activity in cool stars and the lithium abundance", Astronomy and Astrophysics, 338: 623–636, Bibcode:1998A&A...338..623M
12. ^ [ ] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
13. This 19th-century transcription is likely to represent something like yunakanatj or yunarkanatj. However, initial [ŋ] was frequently omitted in this era, so it could easily have been nganakanatj or nganarkanatj. The name among the Wotjobaluk clan was reported to be "Urnugunite". Assuming that's not a copy error, it would suggest a form ngarnakanatj. Regardless, the accepted IAU form does not have an initial ng-.
14. Hamacher, Duane W.; Frew, David J. (2010). "An Aboriginal Australian Record of the Great Eruption of Eta Carinae" (PDF). Journal of Astronomical History & Heritage. 13 (3): 220–34. arXiv:1010.4610. Bibcode:2010JAHH...13..220H.
15. "IAU Approves 86 New Star Names From Around the World" (Press release). IAU.org. 11 december 2017.
16. "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
17. Grunhut, J. H.; et al. (November 2010), "Systematic detection of magnetic fields in massive, late-type supergiants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (4): 2290–2297, arXiv:1006.5891, Bibcode:2010MNRAS.408.2290G, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17275.x
18. Asakura, K.; Gando, A.; Gando, Y.; Hachiya, T.; Hayashida, S.; Ikeda, H.; Inoue, K.; Ishidoshiro, K.; Ishikawa, T.; Ishio, S.; Koga, M.; Matsuda, S.; Mitsui, T.; Motoki, D.; Nakamura, K.; Obara, S.; Oura, T.; Shimizu, I.; Shirahata, Y.; Shirai, J.; Suzuki, A.; Tachibana, H.; Tamae, K.; Ueshima, K.; Watanabe, H.; Xu, B. D.; Kozlov, A.; Takemoto, Y.; Yoshida, S.; et al. (2016). "KamLAND Sensitivity to Neutrinos from Pre-supernova Stars". The Astrophysical Journal. 818: 91. arXiv:1506.01175. Bibcode:2016ApJ...818...91A. doi:10.3847/0004-637X/818/1/91.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/sigmacanismajoris
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/sigmacma.html