Primärstjärnan upptäcktes 1927 av Frank E. Ross med hjälp av 40-tums refraktorteleskopet vid Yerkesobservatoriet. Dess karaktär av dubbelstjärna upptäcktes 1936 av Dirk Reuyl med hjälp av 26-tums refraktorteleskopet från McCormick Observatory vid University of Virginia genom astrometrisk analys av fotografiska plåtar.[8] År 1951 gjorde Sarah L. Lippincott de första någorlunda exakta förutsägelserna om följeslagarens position med hjälp av 24-tums refraktorteleskopet vid Sproulobservatoriet.[9] Dessa beräkningar användes av Walter Baade för att hitta och optiskt lösa upp dubbelstjärnan för första gången med hjälp av det då nya 5-meters Haleteleskopet vid Palomarobservatoriet i Kalifornien.[5]
Dubbelstjärnan Ross 614 består av två snävt åtskilda röda dvärgar med låg massa. Följeslagaren är en svag stjärna av magnitud 14 som överglänses av den närliggande primärstjärnan.[8] Den senaste bestämningen av stjärnparets omloppselement kommer från en studie av George Gatewood baserat på äldre källor tillsammans med data från Hipparcos-uppdraget. Denna studie gav en omloppsperiod på ca 16,6 år och en halv storaxel på ca 1,1 bågsekund (2,4–5,3 AE).[5]
^ [ab] "GCVS Query=V577 Mon". General Catalog of Variable Stars. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2009-06-02.
^ [abcdef] George Gatewood; et al. (2003). "An Astrometric Study of the Low-Mass Binary Star Ross 614" (PDF). The Astronomical Journal. 125 (3): 1530–1536. Bibcode:2003AJ....125.1530G. doi:10.1086/346143.
^ [ab] Pettersen, B. R.; Sundland, S. R. (February 1991). "The flare activity of V 577 Monocerotis". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 87: 303–308. Hämtad 29 januari 2022.
^ [ab] Reuyl, Dirk (July 1936). "Variable proper motion of Ross 614". The Astronomical Journal. 45 (1050): 133–135. Bibcode:1936AJ.....45..133R. doi:10.1086/105356.
^Lippincott, S. L. (February 1951). "Parallax and orbit analysis of Ross 614". Astronomical Journal. 55: 236–242. Bibcode:1951AJ.....55..236L. doi:10.1086/106471.