Genom att introducera termen translingvistisk kunde Barthes tillämpa semiotikensspråkliga begreppsapparat på de flesta mänskliga aktiviteter – från myter och matvanor till visuella miljöer i vidaste bemärkelse. Men det är kanske med sin insats inom bildanalysen som Barthes fick sitt största inflytande: Hans klassiska artikel Rhétorique de l'image (”Bildens retorik”) i tidskriften Communications 1964 redogör för en bilds olika artikulationsnivåer, konnotationsförhållanden och retoriska figurer.
Barthes inflytelserika essä "Författarens död" publicerades för första gången 1967, på engelska ("The Death of the Author") i tidskriften Aspen. Året därpå kom den på franska som "La mort de l'auteur". I essän motsatte han sig fixeringen vid författarens avsikter och biografiska sammanhang i läsningen av litterära texter, inte minst inom den rådande litteraturkritiken. Han menade att idén om ”författaren” är ett hjärnspöke i individualismens och kapitalismens anda, och att den begränsar den fria läsningen. Senare texter, såsom Balzac-analysen i S/Z, har också varit centrala för den poststrukturalistiska utvecklingen inom litteraturvetenskapen.
Den 25 februari 1980 blev Barthes under en promenad i Paris påkörd av en lastbil. Han avled en månad senare av skadorna han ådrog sig vid olyckan.[1]