År 1948 efterträdde Hartman Manfred Björkquist som direktor för Sigtunastiftelsen, och förde dess idéer vidare med starkt engagemang, bland annat genom stiftelsens konferenser. I spänningen mellan mystik och förkunnelse sökte han formulera ”talet om korset” i sitt författarskap: exempelvis i romanenMänniskor i rött (1950), dramatDen heliga staden (1953), samt i essäer om konst och samtida svenska författarskap, somliga publicerade i Vår Lösen. Han kan även räknas som det svenska moderna kyrkospelets skapare. År 1968 utsågs han till hedersdoktor vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet,[1] och 1976 tilldelades han De Nios Stora Pris.
Han gifte sig 1929 med Ingrid Olsson (1902–1988), dotter till hemmansägare Per Olsson och Anna Hartman. Med henne blev han far till Lars Hartman, folkhögskolläraren och konstnären filosofie doktor Per Hartman (1934–2018) samt filosofie doktor i historia Ingrid Hartman-Söderberg (född 1935). Han var också svärfar till filmaren och tidigare tv-prästen Per Söderberg, samt morfar till nuvarande tv-prästen Johannes Söderberg.
Mårten Björkgren, Olov Hartman som homilet under åren som församlingspräst 1932–1948, diss. (Åbo: Åbo Akademis förlag, 1999)
George Robert Jacks, Olov Hartman: Five Dramas of the Swedish Church-Drama Movement Discussed with Reference to Hartman’s Theology and Symbolism, diss. (New York: Columbia University, 1972)
Claes-Bertil Ytterberg, Olov Hartman och det kosmiska dramat: en studie av några centrala motiv i ett teologiskt författarskap, diss. (Örebro: Libris, 1986)
