År 1671 påbörjades Strombergs tjänstgöring i Holland och där nådde han överstelöjtnants grad. Stromberg adlades jämte sina fyra bröder 1674 under namnet Strömberg. Detta skedde medan han själv befann sig i Holland. Efter återkomsten till Sverige befordrades han till chef för Skaraborgs regemente1689 och 1697 blev han generalmajor.
Stromberg deltog vid belägringen av Thorn och stred vid Elbing. 1705 blev han generalguvernör och kungligt råd i Estland. 1706 var Stromberg i kurfurstendömet Sachsen med Karl XII. Samma år upphöjdes Stromberg till greve. 1709 utnämndes Stromberg till generalguvernör över Livland. Där blev Strombergs viktigaste uppgift att försvara Riga mot den ryska belägring som ägde rum mellan den 3 november1709 och 3 juli1710. Uppgiften misslyckades. Stromberg tvingades kapitulera för ryssarna. Därmed bröts den svenska dominansen över Baltikum. Stromberg hölls kvar som krigsfånge några månader innan han återvände till Sverige. 1711 utnämndes han till president för kammarkollegium och statskontoret.
