Marcuse var under en period lärjunge till filosofen Martin Heidegger. Efter nazisternas maktövertagande 1933 blev han tvungen att fly från Tyskland. Han blev då verksam i USA, där han skrev flera uppmärksammade böcker. År 1955 publicerade han Eros och civilisation, en civilisationskritisk studie som utgick från Sigmund Freudspsykoanalytiska teori. Han argumenterade i denna bok bland annat för sexuell frigörelse. Hans bok Den endimensionella människan (tyska Der eindimensionale Mensch) från 1964 anses ha spelat en stor roll, såväl i USA som i Europa, i det sena 1960-talets studentrevolter. Det framväxande västerländska masskonsumtionssamhället utövade en mjuk, föga synlig och manipulerande makt över människorna, menar Marcuse. Han argumenterar i denna skrift bland annat för att arbetarklassen förlorat sin samhällsförändrande, revolutionära roll i de moderna västerländska välfärdsstaterna.
Filosofiska och politiska ståndpunkter
Marcuses marxistiska filosofi inspirerade många radikala intellektuella och politiska aktivister under 1960- och 1970-talet, både i USA och internationellt. Marcuse förespråkade forskaraktivism, att förena akademiskt arbete med revolutionär aktivism.
Den estetiska dimensionen: bidrag till en kritik av marxistisk estetik (Die Permanenz der Kunst) (översättning Anders Molander och Mikael van Reis, Röda bokförlaget, 1981)
Sovjetmarxismen: en kritisk analys (Sovjet marxism: a critical analysis) (översättning Nils Tengdahl, Vinga press, 1984)