HV71 (ibland HV 71), ursprungligen förkortning av Husqvarna Vätterstad 1971, vid internationella tävlingar även känd som HV71 Jönköping, är en svenskishockeyklubb som spelar i Svenska Hockeyligan, den högsta serien i svensk ishockey. Laget kallas populärt HV men även "HÅVE" bland supportrar efter Cruts låt, eller HV blå.
De spelar sina hemmamatcher i Husqvarna Garden i stadsdelen Rosenlund i Jönköping, men klubben har rötter i såväl Jönköpings- som Huskvarnaområdet. Klubben har vunnit fem SM-guld (senast 2017). HV71 är det lag som vunnit SM-guld med lägsta placering i grundserien, vilket de gjorde 1994/1995 då de slutade åtta i grundserien. Efter en ettårig sejour i den näst högsta serien, Hockeyallsvenskan, och att ha vunnit den hockeyallsvenska finalen säsongen 2021/2022, spelar HV71 återigen i SHL.[2]
I januari 1945 uppmanade SK Dacke via en tidningsartikel i Smålands Folkblad allmänheten att låta bygga en ishockeyplan på Rocksjön i Jönköping, för att på så vis göra ishockeyn populär i staden. Genom en organisation vid namn Jönköpings Hockeyallians, vars huvudsakliga syfte var att försöka få en kommunal anläggning, fick man redan 1946 en plan som stod klar, efter att kommunen givit mark och Svenska Ishockeyförbundet bidragit med 750 kronor.
IK Stefa bildades 1947 efter att en personaltidning i Stenholms fabrik skrivit en artikel om ishockey från Kanada. Under flera år var IK Stefa det bästa laget i Jönköpingstrakten och konkurrerade med Vättersnäs IF, Husqvarna IF, Tabergs SK, Norrahammars IK och Norrahammars GIS. Alla lag har haft en viktig roll för ishockeyns utveckling i Jönköpingstrakten.
Året innan IK Stefa och Vätternäs IF blev Vätterstads IF bildades HC Dalen, genom att Norrahammars IK och Tabergs SK gick samman. För Husqvarna IF:s överlevnad i slutet av 1960-talet kom en sammanslagning åter på tal, vilket skedde år 1971. Året därpå blev även Norrahammars GIS en del i HV71-familjen.
Första tiden med HV71 (1971–1985)
Leif "Honken" Holmqvist spelade i HV71 mellan åren 1976 och 1978.
HV71 bildades den 24 maj år, som namnet antyder, 1971 vid en sammanslagning av de mindre klubbarna Husqvarna IF och Vätterstads IF. Lagets första match spelades den 3 oktober samma år mot Nybro IF i Rosenlundshallen (vilken stod klar i december 1958, och blev Nordens första moderna ishall), med slutresultatet 4–5 och Lennart Hermansson som HV71:s första målskytt.[3] Lagets första träningsmatch spelades mot HC Dalen, som förlorades med 2-3.[4] Lagets första match någonsin i seriespel var borta mot Tranås AIF den 11 november 1971, också förlust med 4–3, där HV:s 17-årige Bengt Kinell gjorde hat trick.[3] Första hemmamatchen i seriesammanhang den 16 november slutade med vinst mot BK Kenty (nuvarande Linköpings HC) med 5–1.[3] Den 27 december 1973 spelade laget sin första internationella match, då London Lions gästade Rosenlundshallen, som slutade 5–5 inför 5 000 åskådare.[3]
Under HV71:s första säsong användes röda hemmatröjor, och när Husqvarna AB blev huvudsponsorer ändrades färgerna på hemmatröjorna till den numera blå färgen.
Lagets första tränare blev Folke Jörneke, som endast tränade HV71 i en säsong. Under Göte Wiklunds tid som tränare lyckades HV71 få kvala till högsta ligan, som då var Allsvenskan, men misslyckades. Nästa tränare blev Dan Hober som lyckades föra laget till Elitserien säsongen 1979/1980. Elitseriedebuten kom den 27 september 1979 hemma mot Leksands IF, där det slutade med en 4–2-förlust. Första vinsten skedde hemma mot AIK i seriens fjärde omgång med 5–3.[3] Laget slutade sist och flyttades ner till Division I igen. Efter kvalspel säsongen 1984/1985 kom HV71 till Elitserien 1985/1986 för att stanna. HV71 slutade denna säsong som trea och fick i sitt första slutspel spela mot Södertälje SK i semifinal där det slutade med förlust.
Etableringen i Elitserien, 1986–1993
Efter tredjeplaceringen säsongen 1985/1986 kom HV71 den närmaste tiden att nå en femteplats som högst, vilket skedde säsongen 1986/1987, då endast de fyra bäst placerade lagen tog sig till slutspel. Säsongen därpå tog sig laget till slutspel efter att ha slutat sjua i tabellen, men förlorade mot IF Björklöven direkt. Säsongen 1985–1986 vann Kari Eloranta, som förste spelare i Elitserien, priset Guldhjälmen som "Elitserien mest värdefulla spelare" framröstad av spelarna själva.
Säsongen 1988/1989 vann kom laget att vinna sin första match i ett slutspel, då med 5–4 i sudden death hemma mot Leksands IF. Matchserien vann dock Leksand. Peter Madach blev den förste spelaren i Elitserien att vinna pris som årets rookie. HV71 deltog de närmsta åren i ytterligare två slutspel, men åter endast en vunnen slutspelsmatch vilket skedde säsongen 1991–1992 mot Färjestads BK med 2–1.
Blue Bulls-eran (1994–2002)
Husqvarna Garden är sedan september 2000 HV71:s hemmaarena.
Under åren 1994–2002 marknadsförde sig HV71 med namnet HV71 Blue Bulls. Detta var ett sätt för elitserielagen att likna NHL-lagens efterled i namnen. Förutom namnbytet ändrades även logotypen två gånger. Den första logotypen från 1971 byttes ut helt under säsongen 1994 till en blå tjur, med skuggning av gult och rött i bakgrunden. Hemmatröjorna var fortfarande blå, men bortatröjorna ändrades till gula. HV71 var, tillsammans med Färjestads BK och Luleå HF, enda laget att bära gula bortatröjor.
Första säsongen under Blue Bulls-eran blev det en lockout i NHL. De svenska lagen passade då på att ta hem spelare som hade representerat lagen tidigare. Konflikten i NHL upphörde under januari. Med tre poängs marginal (före AIK) tog HV71 den åttonde och sista slutspelsplatsen. I kvartsfinalen stod storfavoriten och grundseriesegraren Djurgårdens IF som motståndare, vilken slutade med 3–0 i matcher för HV71. I semifinalserien vände HV71 0–2 till seger med 3–2 mot regerande mästaren Malmö IF. Klubbens första finalserie, Brynäs IF, avgjordes i förlängningen i den femte och direkt avgörande matchen där HV:s Johan Lindbom gjorde segermålet som därmed bärgade klubbens första SM-guld. HV71 var även det första (och ännu, 2020, enda) laget någonsin att sluta åtta i grundserien och bli svenska mästare. Tränaren Sune Bergman kallades efter detta för Kung Sune, då det även var hans första år som huvudtränare för de nyblivna mästarna.[5]
Närmast efter skrällguldet nådde HV71 som högst en fjärdeplats i grundserien, och åkte för det mesta ut i första omgången i slutspelet. Logotypen ändrades på nytt. Denna gång återkom den ursprungliga logotypen från 1971, sittande mellan två tjurhorn med texten Blue Bulls mellan hornen samt en nosring nedanför hornen.
Efter att ha spelat flera år i Rosenlundshallen ansågs hallen vara gammal och sliten. När det stod klart att HV71 missat slutspel säsongen 1998/1999 påbörjades bygget av Kinnarps Arena, som tog fart i september 1999 och stod klart år 2000. Man byggde till stor del utanför Rosenlundshallens väggar och tak, trots pågående säsong. I mitten av 2000 revs taket och delar av väggarna i Rosenlundshallen. Publikkapaciteten ökade från 4 200 till 6 236. Ståplatsantalet (1 200 platser) behölls oförändrat liksom närheten till rinken. HV71 blev arenans ägare, och därmed först som svensk klubb att äga sin hemmaarena. Kort därefter följde andra klubbar på med exemplet, exempelvis Färjestad BK (Löfbergs Arena) och Luleå HF (Coop Norrbotten Arena).
Sista säsongen under namnet HV71 Blue Bulls spelades 2001/2002, och HV71 kom alltmer att bli en svensk storklubb. I slutspelet vann HV71 kvartsfinalen med 4–1 i matcher mot MIF Redhawks. Därefter tog det slut i semifinalen mot Färjestads BK.
2003–2009
Johan Davidsson (vänster) spelade största delen av sin karriär i HV71.Björn Melin.
HV71:s ursprungliga logo från 1971 återtogs och Blue Bulls-märket användes som alternativ logo på tröjorna, sittande på axlarna. Där fick den vara fram till säsongen 2005/2006.
Johan Davidsson återvände till HV71 2002, efter spel i Finland. Han tog även över kaptensrollen från Per Gustafsson. Efter att ha åkt ur slutspelet 2002/2003 värvades spelare som Andreas Jämtin från AIK, Stefan Hellkvist från Hannover Scorpions, Fredrik Olausson från Mighty Ducks of Anaheim samt inför slutspelet även Jarmo Myllys från SaiPa. Pär Mårts togs även in som tränare. Denna säsong vann HV71 grundserien för första gången i klubbens historia. Kvartsfinalen mot Modo inleddes borta med förlust 2–5, men andra mötet slutade med en 10–1-vinst (varav rekordsiffran 7–0 efter en period) hemma i Kinnarps Arena. HV71 stod slutligen som kvartsfinalsegrare, och vann även semifinalen mot Västra Frölunda HC. Finalen mot Färjestads BK, som för övrigt var i sin fjärde raka final, gick till en avgörande sjunde match som HV71 vann hemma med 5–0. Målvakten Stefan Liv höll nollan i fyra av finalmatcherna och totalt sex matcher under slutspelet, det senare ett rekord som tangerades av Henrik Lundqvist i Frölunda HC följande år.
Bryan McCabe, här i Florida Panthers, var en av de NHL-spelare som spelade i HV71 under NHL:s lockout.
NHL hotades av en ny lockout till säsongen 2004/2005. Många klubbar gjorde klart med flera NHL-spelare, medan HV71 avstod till en början att värva spelare från Nordamerika. För att undvika att hamna i Kvalserien värvades till slut NHL-spelarna Brian Boucher, Jonathan Cheechoo, Anders Eriksson, Manny Malhotra och Bryan McCabe. HV71 slutade tia i grundserien, efter nykomlingen Mora IK, och därmed var säsongen över. Detta var första gången som de regerande mästarna inte tog sig till slutspel. Under säsongen fick HV71, tillsammans med Djurgårdens IF och Färjestads BK, möta ett ihopsatt All-starlag med NHL-spelare.
Då säsongen 2005/2006 skulle inledas hade HV71 startat kampanjen Jakten på det försvunna guldet. Mika Hannula från MIF Redhawks värvades och Björn Melin gjorde comeback efter ett år i MIF Redhawks. Denna säsong hade ett längre uppehåll med anledning av vinter-OS 2006 i ItalienskaTurin. Från HV71 fanns spelarna Stefan Liv och Mika Hannula med i truppen som tog OS-guld. HV71 vann grundserien och lyckades uppnå 102 poäng. I kvartsfinalen fick HV för första gången möta Mora IK i ett slutspel, som slutade med vinst. I semifinalen mot Färjestad hade HV vunnit tre jämna matcher och stått för tre större förluster. I den sjunde avgörande matchen hade HV71 ledning med 3–2 när Färjestad på endast 53 sekunder i slutminuten vände till seger 3–4; det avgörande målet kom med endast sju sekunder kvar. (Färjestad blev därefter svenska mästare.) Andreas Karlsson och Tomi Kallio från Frölunda HC vann båda Håkan Loob-Trophy med 26 mål vardera.
Under säsongen 2006/2007 hade HV71 tre lag i serieledning; A-laget övertog ledningen den 5 december, J20-laget vann samma dag mot Hammarby IF med 5–1 och J18-laget vann över Rögle BK med 5–3. Inget av lagen blev dock mästare i det påföljande slutspelen. A-laget förlorade mot svenska mästaren Modo Hockey i semifinalen.
Spelare i HV71 (säsongen 2007–2008).
Säsongen 2007/2008 dominerande HV71 i Elitserien genom att behålla serieledning från 6:e till sista (55:e) omgången, och vann med 15 poäng före tvåan Linköpings HC. HV71:s 107 poäng var det dittills högsta antalet för klubben i seriespel. Inför säsongen hade Lance Ward, och Per Ledin från Färjestad värvats. Med även Andreas Jämtin i truppen blev HV71 det mest utvisade laget i serien, Ward slog nytt rekord i flest (totalt 273) utvisningsminuter. Kent Johansson togs in som ny tränare efter Pär Mårts och kom att leda laget till ett nytt SM-guld efter seger mot Skellefteå AIK i kvartsfinal, sitt gamla lag Timrå IK i semifinal och Linköpings HC i finalen. Finalspelet kallades "E4-derby" i media, då både Jönköping och Linköping är städer längs med E4:an.
2008 medverkade klubben för första gången i Nordic Trophy. Till säsongen 2008/2009 flyttade Andreas Jämtin till New York Rangers (senare till Linköping), Per Ledin till Colorado Avalanche och Lance Ward till Frankfurt Lions. HV71 spelade ändå återigen final, denna gång mot Färjestad. Färjestad vann finalen med 4–1 i matcher, och detta var första gången som HV71 förlorade en finalserie.
Under elitseriesäsongen 2007/2008 beslutades det att det skulle hållas ett Champions Hockey League, motsvarande fotbollensChampions League. De två bästa lagen från varje land skulle deltaga, och från Sverige blev det finallagen HV71 och Linköping. Den 25 april lottades vilka lag som skulle mötas; HV71 kom att ställas mot finska Espoo Blues och ytterligare ett kvallag. Den 13 september blev det klart att schweiziskaSC Bern skulle spela i samma grupp.[6] HV71 kom tvåa i sin grupp och missade därmed slutspel.
2010–talet
"Alltid saknad aldrig glömd" var fansens meddelande under Stefan Livs minnesceremoni i Kinnarps Arena den 10 september 2011.
Säsongen 2009/2010 återvände Per Ledin och Lance Ward. Janne Karlsson blev ny tränare. HV71 vann serien ännu en gång och fick möjlighet att välja motståndare. Valet föll på Timrå IK, som laget mött två år på rad i slutspelet, och för tredje gången i rad stod HV som segrare. Semifinalen mot Skellefteå AIK vanns med 4–1 i matcher. I finalen mot serietvåan Djurgården gick fem av de sex matcherna till förlängning. I den sjätte matchen avgjorde Teemu Laine i sudden death på bortaplan.
Utanför Kinnarps Arena hedras Stefan Liv.
Säsongen 2010/2011 värvade HV71 bland andra målvakten Daniel Larsson och Fredrik Bremberg från Djurgården. HV inledde säsongen utan seger efter sex omgångar, men kom senare upp i serieledning efter att ha fått tillbaka skadefrånvarande spelare. Inför sista omgången avgjordes hela tabellen; förutom HV71 hade Skellefteå och Färjestad chans till seriesegern som till slut blev HV:s. HV71 valde att möta åttan AIK i kvartsfinal, en matchserie som laget förlorade med 4–0. Övrigt under säsongen blev Pasi Puistola förste finländare någonsin att bli kapten i HV71, detta efter att Johan Davidsson opererade sitt knä och var borta från spel i 15 matcher.
Inför säsongen 2011/2012 spelade HV71 ännu en gång i European Trophy under försäsongen, men utan att ta sig vidare från gruppspel. Ulf Dahlén blev ny tränare, som hade ett förflutet i HV71 under slutet av 1990-talet som spelare.
Den 7 september 2011 drabbades det ryska KHL-lagetLokomotiv Yaroslavl av en flygolycka där deras plan störtade och hela truppen, inklusive besättningen, omkom.[7] Med på planet fanns förre HV71-målvakten Stefan Liv. Den 10 september hölls en minnesceremoni i Kinnarps Arena för Liv, med över 10 000 närvarande.[8] Livs död medförde att man under samtliga premiärmatcher i ligan höll en tyst minut.[9]
Spelmässigt under säsongen beskrevs inledningen som klubbens sämsta på 2000-talet, där laget bland annat förlorade sina inledande tre matcher.[10] Den 4 oktober lyckades HV71 vända ett 2–7-underläge mot AIK till 7-7 på under fem minuter, för att därefter vinna på straffar.[11][12] Per Ledin blev historisk HV-spelare den 22 oktober borta mot Timrå efter att ha gjort fem assist i en match.[13] Samma säsong firade klubben 40 år; den 10 december 2011 uppmärksammades detta genom en utomhusmatch, som benämndes Jubileumsmatchen hemma mot Linköping. Man hade spolat upp en utomhusarena i anslutning till Elmia med plats för 20 000 åskådare. Det kom sammanlagt 18 884 åskådare, vilket innebar ett nytt publikrekord för idrott i Jönköping, då det tidigare rekordet innehades av fotbollslagetJönköpings Södra IF i den Allsvenska finalen mot Malmö FF 1950 med 18 582 åskådare på Stadsparksvallen). Matchen vanns av Linköping med 0–1 efter förlängning.[14][15][16]
Säsongen 2016/2017 slutade HV71 på andraplats i serien. I SHL-slutspelet slog HV71 först ut Färjestad i kvartsfinal med 4–0 i matcher och därefter Malmö Redhawks i semifinal med 4–1 i matcher. I finalserien ställdes HV71 mot Brynäs IF. HV71 vann SM-guld den 29 april 2017, efter seger med 4–3 i matcher. Den sjunde avgörande finalmatchen avgjordes i förlängning efter mål av Simon Önerud (assisterat av Martin Thörnberg).[17]
2020–talet
Säsongen 2020/2021 tvingades klubben till kvalspel för att hålla sig kvar i högsta serien för första gången i klubbens historia, efter att ha slutat sist (plats 14) i grundserien. Laget ställdes mot 13:e-laget, Brynäs IF, i bäst av sju matcher. HV förlorade matchserien med 1-4 och flyttades ned till Allsvenskan efter 36 raka säsonger i den högsta serien.
HV71 har under historien haft tre olika supporterklubbar. Den första supporterklubben hette Klapp & Klang. Klubben startades under säsongen 1973/1974 då HV71 spelade i Division II. Klapp & Klang upplöstes som supporterförening 21 september1987.
Den andra supporterförening heter North Bank Supporters (NBS) och bildades 22 oktober1993. NBS är HV71:s största supporterförening och anordnar bortaresor. De har vid ett antal gånger fått den prestigefyllda utmärkelsen Sverige bästa supportrar, senast säsongen 2007–2008, då av Aftonbladet.[18] Vid sidan om NBS finns en tifo-grupp vid namn NBS-tifo.
Rivaler
Under åren i Division 1 i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var HV 71:s främsta rivaler lokalkonkurrenten HC Dalen, IF Troja samt IFK Bäcken.
Under slutet av 1980-talet och under 1990-talet var AIK en av de främsta rivalerna, då dessa ofta kämpade om de sista platserna i Elitserien efter nyår, eller om platserna i SM-slutspelet.
Från 1971 hade föreningen en logo med tecknen "HV71" i blått med gul skugga. Inför säsongen 1994/1995 bytte man till en blå tjur med gul och röd skugga, och den gamla logon placerades under tjuren. 1997 bestod logon istället av bokstäverna Blue Bulls i blått, omringade av två tjurhorn och en nosring i vitt och gult, och med den ursprungliga logon placerad mellan tjurhornen. Sedan säsongen 2002/2003 används endast logon från 1971, och flera tröjor används.
Initiativet till att starta en damklubb i föreningen togs 1972 av Ingalill Pettersson och Ylva Svensson, och åren 1973–1987 deltog klubben i Smålandsfotbollens seriesystem, och spelade fyra säsonger i Division 3, den första 1978. Därefter fortsatte man med ett lag i korpen några år in på 1990-talet. Dessutom medverkade man vid Jönköpings marknad och vann Drakbåtstävlingen två gånger. Damklubben sålde även programblad, lotter, dynor och kaffe under ishockeymatcherna, samt arrangerade Länsförsäkringar Cup under 1980-talet. Ursprungligen spelade man på Sotarvallen, 1975 och 1976 på Ekhagsvallen och därefter på Rosenlundsplanerna.
Bland de drivande krafterna fanns Annelie Lindberg och Siv Karlsson, från Smålandsfotbollen, som arbetade för bildandet av en riktig damfotbollsklubb i Södra Vätterbygden, vilket IFK Jönköping gjorde 1989.[21]
