Denna artikel handlar om svenska gymnasier före 1971.För den nutida skolformen i Sverige, se Gymnasieskola. För etymologi och om gymnasieskolor i olika delar av världen, se Gymnasium.
Under perioden 1905 till 1972 benämndes många av de skolor med de frivilliga skolformerna realskola och gymnasiumläroverk.
Med Lgy 65 kom de tidigare separat organiserade fackgymnasierna att integreras i det allmänna gymnasiet som fick 5 linjer: Humanistisk, Samhällsvetenskaplig, Ekonomisk, Naturvetenskaplig och Teknisk.
Fram till 1970 års läroplan för gymnasieskolan - Lgy 70 - var gymnasium (gymnasiet) den teoretiska sekundärutbildningen i Sverige. Gymnasiets lärokurs var delad på två bildningslinjer, latinlinjen (latingymnasium) och reallinjen (realgymnasium), vilka omfattade tre eller fyra ettåriga klasser, så kallade "ringar". Gymnasiestudierna avslutades då normalt med studentexamen, en examen som i Sverige anordnades sista gången 1968[3].
Gymnasielinje kallades den svenska gymnasieskolans olika inriktningar åren 1927–1991. Före 1966, och under större delen av 1900-talet var det svenska systemet för teoretisk (studieförberedande) utbildning följande:
Än i dag finns denna indelning till det yttre kvar på många större gymnasieskolorter i Sverige. Exempel: Ett tidigare tekniskt gymnasium som numera är gymnasieskola har ofta eller oftast tekniska program, medan ett tidigare allmänt gymnasium på samma ort ger de program som inte innefattar mer resurskrävande yrkesinriktade ämnen.
Från 1955 till 1966 fanns statliga så kallade försöksgymnasier, som i första hand var avsedd för manliga och kvinnliga elever som genomgått enhetsskolans klass 9g (hälften av eleverna tillhörde då denna kategori), men även för elever med realexamen. Senare kommunaliserades försöksgymnasierna.[4]
