Händel var son till Georg och Dorothea (född Taust) Händel[13] och föddes den 23 februari 1685, samma år som både Johann Sebastian Bach och Domenico Scarlatti. Han döptes i Marktkirche Unser Lieben Frauen i Halle den 24 februari. Händel visade tidigt stor musikalisk talang. När han fyllde sju år fick han ett mindre klaverinstrument (antingen ett klavikord eller en spinett) av sin moster Anna.[14][15][16] Instrumentet placerades på vinden så att han skulle kunna spela utan att störa sin far.[17][18] Redan vid sju års ålder var han en driven cembalist och organist.[19] Hans mor uppmuntrade hans musikaliska planer medan hans far däremot, som var en ansedd borgare i Halle och tjänstgjorde vid furstehoven i hertigdömet Sachsen-Weissenfels och kurfurstendömet Brandenburg[20] som betjänt, barberare och läkare,[21] motsatte sig sonens planer på en musikkarriär och ville att han skulle studera juridik.[22]
Händels musikaliska studier avbröts då hans far dog 1697. Han följde sin faders önskan och började studera juridik 1702 vid Halles universitet.[23][4] Han övergav emellertid juridiken och blev organist i den protestantiska katedralen. År 1704 flyttade han till Hamburg där han fick plats som violinist och cembalist i operaorkestern.[24] Där blev han bekant med Johann Mattheson, Christoph Graupner och Reinhard Keiser. Sina första två operor, Almira och Nero, skrev han 1705.[24] Ytterligare två operor, Daphne och Florindo, skrevs 1708.
På inbjudan av Gian Gastone de' Medici reste Händel till Italien 1706–1709. Under Händels tid i Hamburg hade de lärt känna varandra.[24] Händel umgicks också med brodern, Ferdinando de' Medici, som var musiker. Då operor vid den här tiden var bannlysta av påven, arbetade Händel i stället med sakrala verk. Hans Dixit Dominus tillkom vid den här tiden (1707). Han skrev också många operaaktiga kantater till sammankomster i kardinalPietro Ottobonis palats. Hans första helt italienska opera Rodrigo skrevs i Florens 1707.[24] Operan Agrippina tillkom i Venedig 1709. Agrippina, som visade en påtaglig mognad, fick ges inte mindre än 27 gånger och medförde att Händel etablerade sig som operatonsättare. Två oratorier, La Resurrezione och Il Trionfo del Tempo, producerades för privata uppsättningar för Francesco Maria Marescotti Ruspoli[25] och kardinal Ottoboni 1709 respektive 1710.
Flytten till London
Händel utnämndes 1710 till kapellmästare hos Georg Ludvig, kurfurste av Hannover, som senare kom att bli Georg I av Storbritannien.[24] På sin väg till London stannade han 1710 en tid hos Anna Maria Luisa de' Medici och bosatte sig sedan i London 1712. Han anställdes av drottningen Anna av Storbritannien mot en årslön om 200 engelska pund. Under de tidiga åren i London var en av hans viktigaste välgörare den unge förmögne Richard Boyle, 3:e earl av Burlington som tidigt blev förtjust i Händels musik.[26] Händel tillbringade sin mesta tid på godset Cannons och lade där grunden för sin kommande körproduktion med de tolv Chandos Anthems även kallade Anthems for Cannons.[27]
Romain Rolland menade att dessa anthems var lika betydelsefulla för hans oratorier som kantaterna var för operorna. Rolland uppskattade mycket Acis and Galatea, precis som Winton Dean[28] som skrev "the music catches breath and disturbs the memory" ("musiken hämtar andan och rubbar minnet").[29] Under Händels livstid var Acis and Galatea hans mest spelade verk. I juli 1717 framfördes Händels Water Music vid en vattenfest på Themsen. Musiken skrevs och framfördes som ett samarbete mellan kungen och Händel.[24]
Händel flyttade in i ett nybyggt hus på 25 Brook Street i London 1723. Där bodde han till sin död 1759.[24] Huset i georgiansk stil är nu ett Händelmuseum (Handel House Museum) öppet för allmänheten och där det också ges barockkonserter. Det renoverades år 2000 av "Handel House Trust" och öppnades som museum 2001. På huset sitter en så kallad blå platta[30], ett märke som anger att det är en byggnad av historiskt intresse. I huset komponerade Händel Messias, Zadok the Priest och Music for the Royal Fireworks. Åren 1968–69 bodde Jimi Hendrix granne med det hus på Brook Street 25 i London som Händel bott i drygt 200 år tidigare (Hendrix bodde på Brook Street 23).
1727 fick Händel i uppdrag att skriva fyra anthem till kröningen av Georg II av Storbritannien. Ett av dessa, Zadok the Priest, har sedan dess framförts vid varje kröning av en brittisk monark. Händel var chef för det operasällskap som kallades Royal Academy of Music 1720–1728 och tillsammans med John James Heidegger också teaterchef vid King's Theatre 1729–1734. I mars 1734 skrev han ett bröllopsanthem till prinsessan Anne av Orange.[19] Händel samarbetade också länge med Royal Opera House i Covent Garden där många av hans italienska operor uruppfördes.[32]
I april 1737, vid 52 års ålder, drabbades Händel av en stroke (eller en liknande sjukdom) som gjorde hans högra arm tillfälligt förlamad och hindrade honom från att framträda.[24] Han fick också svårt att se. För att kurera sig reste han till Aachen i Tyskland för att ta varma bad och så småningom spela orgel där för den lokala publiken.[33]
Senare år
Efter att ha blivit återställd efter sjukdomen ägnade sig Händel åt att komponera oratorier i stället för opera. Händels Messias uruppfördes på Irland i New Musick Hall i Fishamble Street i Dublin den 13 april 1742. Kören bestod av 26 gosskorister och fem män ur körerna i St Patrick's Cathedral och Christ Church Cathedral i Dublin.[34]
Music for the Royal Fireworks komponerades och framfördes 1749 och publiken bestod av 12 000 personer.[24] Tre personer dog, däribland en av trumpetarna, dagen efter.
1750 arrangerade Händel ett framförande av Messias till förmån för Foundling Hospital, som var ett barnhem i London grundat 1739. Framförandet blev en stor succé och följdes av årliga välgörenhetskonserter under resten av hans liv och han skrev också för dessa konserter Foundling Hospital Anthems. Som tack för det stöd han gav blev Händel utsedd till beskyddare av barnhemmet dagen efter den första konserten. Han testamenterade ett vackert exemplar av Messias till institutionen vid sin död.[34] Hans engagemang i barnhemmet lever kvar ännu idag genom en permanent utställning i Londons Foundling Museum, som också innehåller Gerald Coke Handel Collection. Förutom stödet till Foundling Hospital stöttade Händel också fattiga musiker och deras familjer. Sommaren 1741 inbjöds han av William Cavendish, 3:e hertig av Devonshire, som var en av grundarna till Foundling Hospital i London, till Dublin för att också där ge konserter till stöd åt lokala sjukhus och barnhem.[19]
I augusti 1750, vid en resa från Tyskland tillbaka till London, skadades Händel allvarligt i en olycka med en skjuts mellan Haag och Haarlem i Nederländerna.[19] 1751 blev hans syn, av okänd orsak, sämre på det ena ögat. Även synen på det andra ögat försämrades. Hans sista oratorium Jephtha uruppfördes den 26 februari 1752.[24]
Händel dog nära åtta år senare, 1759 i London, och den sista konsert han besökte var ett framförande av hans eget Messias. Över 3 000 sörjande deltog i begravningen som var en statsbegravning och ägde rum i Westminster Abbey.[34]
Händel förblev ogift och var förtegen om sitt privatliv. Han efterlämnade en stor förmögenhet om 20 000 pund, ett enormt belopp på den tiden. Det mesta gick till syskonbarn i Tyskland, men också en del till andra släktingar, tjänstefolk, vänner och välgörenhetsprojekt.
Efter Händels död föll många av operorna i glömska, med undantag av vissa arior, som till exempel den allmänt förekommande "Ombra mai fù" ur Xerxes. Hans berömmelse under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, i synnerhet i de anglosaxiska länderna, vilade enbart på de engelska oratorierna som vanligen framfördes av gigantiska amatörkörer vid högtidliga tillfällen. Bland dessa är Esther (1718); Athalia (1733); Saul (1739); Israel i Egypten (1739); Messias (1742); Samson (1743); Judas Maccabaeus (1747); Solomon (1748); och Jephtha (1752). Många har libretton av Charles Jennens.
Sedan 1960-talet då intresset för barockmusik tog fart, med musiker som spelade på tidstrogna instrument och countertenorer som kunde framträda i kastratroller, har intresset för Händels operor ökat och många har spelats in och framförts på operascener. Bland de som regelbundet uppförs är framför allt Agrippina (1709), Rinaldo (1711, 1731), Orlando (1733), Ariodante (1735), Alcina (1735), Xerxes (1738), Julius Caesar (1724), Tamerlano (1724) och Rodelinda (1725).
Händel har rönt stor uppskattning bland andra tonsättare, både i hans samtid och senare.[36] Bach försökte träffa Händel vid ett besök i Halle, men lyckades inte.[19] Mozart påstås ha sagt om Händel att han förstod sig på effekter bättre än någon annan,[37] och för Beethoven var han ”mästaren framför alla andra ... den största tonsättare som levat. Jag skulle blotta mitt huvud och knäböja vid hans grav”.[37]
Efter Händels död var det många tonsättare som skrev musik baserad på, eller inspirerad av hans musik.
Louis SpohrsSymfoni nr 6, op. 116 citerar två melodier ur Messias.
Ludwig van Beethovens12 Variationer i G-dur över ’See the conqu’ring hero comes’ ur Judas Maccabaeus, för cello och piano
Mauro GiulianiVariationer på ett tema av Händel, op. 107 för gitarr, baserad på Air and variations ur Svit nr 5 i E-dur, HWV 430, för cembalo
Johannes BrahmsVariationer och fuga på ett tema av Händel, op. 24, baserad på Air and variations ur Svit nr 1 i B♭-dur, HWV 434, för cembalo
Philippe GaubertsPetite marche för flöjt och piano baserad på den fjärde satsen i Händels triosonata, op. 5, nr 2, HWV 397
Luis Gianneos Variationer på ett tema av Händel for piano
Percy Grainger baserade ett av sina mest kända verk på den sista satsen i Händels E-dur-svit. Han skrev först några variationer som han kallade Variations on Handel’s ‘The Harmonious Blacksmith’ (som är ett senare namn på Air and variations ur Svit nr 5 i E-dur). Sedan använde han de första 16 takterna ur Handel in the Stand i ett av hans mest omtyckta stycken.
Arnold Schönbergs ”Concerto for String Quartet and Orchestra” i B-dur (1933) använder Händels Concerto Grosso, op. 6/7.
Museer, minnesmärken och hedersbetygelser
I Tyskland
Till 100-årsminnet av Händels död avtäcktes 1859 i Händels födelsestad Halle an der Saale en staty på stadens stora torg. Medel till statyn samlades in ideellt, bland annat genom intäkter från en konsert i Halle 1857 där den svenska berömda operasångerskan Jenny Lind framträdde. Även tonsättaren Franz Liszt medverkade vid monumentets invigning.[38]
Staden Halle an der Saale bär idag tillnamnet Händelstadt som används i stadens turistmarknadsföring.[39] Händels födelsehus i Halles centrum, Händel-Haus, är idag museum, med en permanent utställning om Händels liv och verk samt ett musikinstrumentmuseum, med olika tillfälliga utställningar och konsertarrangemang. En Händelfestival arrangeras årligen i Halle an der Saale, i början av juni. Stora återkommande Händelfestivaler arrangeras även i Göttingen och Karlsruhe.
Handel House Museum invigdes 2001 på adressen 25 Brook Street i stadsdelen Mayfair i London, i det hus där Händel bodde och komponerade åren 1723-1759. I museet har inredningen från Händels tid rekonstruerats, och i huset finns Händels korrespondens, manuskript och konstverk från Byrnesamlingarna utställda.[41]
Händel blev en stark inspiratör för den samtida svenska tonsättaren Johan Helmich Roman under dennes Londonvistelse.[43] När Roman 1731 arrangerade det som brukar betecknas som den första offentliga konserten i Sverige, uppfördes bland annat Händels Brockespassion.[44][45]
[...] Till mig talar denna stadsbild om kraft att skapa och tro på framtiden, med den musikaliska uttrycksfullhet som tillhör den stora arkitekturen: fem sköna ackord, fem trumpetstötar i ett Händelskt festspel.
Georg Friedrich Händel var det namn han föddes med. Denna stavning är också den som används i tysktalande länder och i många andra europeiska länder, bland annat Sverige. Då han blev engelsk medborgare ändrade han stavningen till George Frideric Handel, varför denna stavning numera används i de flesta engelsktalande länder. Ibland kan förväxlingar ske med den slovenske tonsättaren Handl, oftast benämnd Jacobus Gallus.
Referenser
Noter
^Händel använde denna anglifierade form av sitt namn i England och omtalas därför i engelskspråkig litteratur främst under detta namn, medan tysk och svensk litteratur oftare använder den ursprungliga tyska namnformen.
^Hellmuth Christian Wolff, Ernest Sanders och Luise Eitel (April 1959). ”Mendelssohn and Handel”. The Musical Quarterly (Oxford University Press) 45 nr 2: sid. 175–190.
^ [abcde] Dent, Edward Joseph (2004) (på engelska). Handel. R A Kessinger Publishing. ISBN 1-4191-2275-4
^Adams Aileen, K., Hofestadt, B., "Georg Handel (1622–97): the barber-surgeon father of George Frideric Handel (1685–1759)", Journal of Medical Biography, 2005, Aug; 13(3):142–49.
^Se E.A. Bucchianeri: Handel's Path to Covent Garden: A Rocky Journey, (1stBooks / Authorhouse, 2002)
^För mer information om dessa händelser, läs Ilias Chrissochoidis: "Handel Recovering: Fresh Light on his Affairs in 1737," Eighteenth-Century Music 5/2 (2008): 237-44.
^ [abc] Percy M Young Handel. New York: David White Company, 1966.
^Texthäfte till CD Sacred Arias with Harp & Harp Duets by Rachel Ann Morgan & Edward Witsenburg.
Harris, Ellen T. (general editor) The librettos of Handel's operas: a collection of seventy librettos documenting Handel's operatic career New York: Garland, 1989. ISBN 0-8240-3862-2
Hogwood, Christopher; Hicks Anthony (1984) (på engelska). Handel. London: Thames and Hudson. Libris4994280. ISBN 0-500-01355-1