Aachen är den västligaste tyska storstaden, och är känd för sin långa historia, sitt arkitektoniska och kulturella arv samt viktiga händelser som till exempel den årliga utdelningen av priset Karlspreis.
År 1890 översteg folkmängden i Aachen för första gången gränsen på 100 000, och staden blev därigenom en storstad enligt tyska standarder. Aachen ligger på den nordliga randen av Eifel. Större städer som ligger på ett avstånd av en timme med bil är Düsseldorf, Köln, Liège (Belgien), Mönchengladbach, Krefeld, Heerlen, Maastricht och Roermond (de tre senare i Nederländerna).
Aachen är hem till RWTH Aachen, en av de största och mest traditionsrika tekniska högskolorna i Europa, som sedan 2007 räknas till de tyska elituniversiteten.
För sin uppkomst har det moderna Aachen att tacka de varma svavelhaltiga hälsokällorna, vilka fortfarande är en av dess största inkomstkällor och årligen besöks av många badgäster. Den hetaste av källorna har en temperatur av 73,9 °C. Vattnet används mot reumatism, gikt, neuralgier och hudsjukdomar.
Hans son Karl den store ärvde kungariket och herrgården i Aachen och utvidgade den till ett palats, som han valde som sitt residens. Karl den store har också sin grav i domen, som tillhör världsarvet.
1165 lät Fredrik Barbarossasaligförklara Karl den store och året därpå fick staden sina stadsrättigheter och blev också en fri Riksstad. Detta är skälet till att staden har en örn i sitt vapen.
1656 förstördes praktiskt taget hela staden av en våldsam brand. I samband med återuppbyggnaden utvidgades kuranläggningen med diverse nöjesanordningar och staden blev därefter modebadet för Europas prominens.
1668 slöts fred mellan Ludvig XIV och alliansen av England, Holland och Sverige i Aachen, där Frankrike tvingade återlämna alla sina erövringar i Spanien.
1818 möttes representanter för tidens stormakter i Aachen för att konferera. Under konferensen debatterades bland annat den interkontinentala slavhandeln.
Omkring 1890 översteg invånarantalet 100 000, vilket gjorde Aachen till en storstad.
En stor del av staden förstördes under andra världskriget och Aachen var den första större tyska staden som sedan intogs av amerikanska trupper.
Geografi
Aachen är en av de västligaste städerna i Tyskland och en av de största i denna del av landet. Den är belägen i regionen Euregio Maas-Rhein vid det så kallade Dreiländereck (en trelandspunkt mellan Tyskland, Nederländerna och Belgien) och vid den norra gränsen av området Eifel.
Den högsta punkten i stadsområdet ligger 410 meter över havet och befinner sig i sydöstra utkanterna av staden. Den lägsta punkten befinner sig 125 meter över havet, och ligger i norra delen av staden. Längden av stadsgränsen är 87,7 km, varav 23,8 km är gräns till Belgien, och 21,8 km gräns till Nederländerna. Den största bredden i nord-sydlig riktning är 21,6 km, och i öst-västlig riktning 17,2 km.
Befolkning
Staden Aachen hade 259 030 invånare i slutet av 2007.[4]
Åldersstrukturen är som följer: 0–18 år: 16,1 %; 18–65 år: 67,2 %; från 65 år: 16,7 %. Snittåldern är 39,4 år (14 januari 2007).
Arbetslösheten var i maj 2007 11%, och andelen utlänningar 17,7%.
Aachen har utöver Aachen Hauptbahnhof (huvudstationen) stationerna Aachen West och Aachen Rothe Erde liksom de mindre tåghållplatserna Aachen Schanz och Eilendorf. SnabbtågetThalys från Köln till Paris stannar i Aachen, Liège och Bryssel. Även ICE International trafikerar sträckan Bryssel–Liège–Aachen–Köln och vidare till Frankfurt. Snabbtågen Thalys och ICE går växelvis varje timme. Aachen ligger därmed på en viktig förbindelse i den transeuropeiska järnvägsnätet. Däremot är den pendlarinriktade regionaltrafiken, framförallt tågen till Köln, ofta försenade.[6] På den andra utgående järnvägssträckan till Düsseldorf går sedan ungefär 10 år ingen fjärrtrafik längre. Båda sträckor är dock fortfarande viktiga förbindelser för godstransport.
^Alle politisch selbständigen Gemeinden mit ausgewählten Merkmalen am 31.12.2023, Statistisches Bundesamt, 28 oktober 2024, läs online, läst: 16 november 2024.[källa från Wikidata]
^Paul Fabianek: Folgen der Säkularisierung für die Klöster im Rheinland - Am Beispiel der Klöster Schwarzenbroich und Kornelimünster, 2012, (på tyska), Verlag BoD, ISBN 978-3-8482-1795-3
.svg)
